Man lever så länge man lär

Fjärde gruppträffen

Ämnet för dagen var socker och kolhydrater och inte vet jag om jag lärde mig så mycket nytt, trots att jag knappast anser mig insatt i det här med näringslära. Jag måste tillstå att det stör mig lite att gruppen är flamsig och har lätt för att spåra ur. Men gänget som brukar träna samtidigt som jag är bra och jag blir alltid glad av att träffa, och träna tillsammans med, dem.

Eftersom jag anlände precis på klockslaget hann jag inte väga mig före träffen, vilket vi tydligen skulle ha gjort, utan fick ta det efteråt. Jag tror nu inte att det gör någon större skillnad, förutom att jag kom igång med träningen senare än de flesta andra och därmed också blev sist klar. Vilket blir lite trist.

Men -9.9 kg är bra på alla möjliga sätt och vis. Bland annat märks det på skärpet, där jag snart är inne på sista hålet. Tydligen har jag i snitt gått ned exakt 2 kg per vecka och om den trenden håller i sig så blir det 20 kg på de 10 veckorna.

Jag vet inte längre hur många kilon jag ”ska” tappa, för dagens remsa gav en lägre målvikt än de tidigare. Varför vet jag inte, men jag ska definitivt försöka komma ihåg att fråga.

De färdigblandade dryckerna hade äntligen kommit så jag köpte givetvis med mig en uppsättning, som vägde något ton i väskan och jag fick verkligen kämpa mig till tåget och sedan bussen. Att dricka chokladmilkshake okyld är förresten inget jag rekommenderar – hoppas att de är roligare som kalla.

Eftersom det är måndag har jag uppdaterat stegstaplarna och lagt in förra veckans utfall. Jag undrar om jag inte ska byta skala med tanke på att den senaste stapeln blev lite väl hög. Förra veckans stegsnitt ligger så mycket som 5245 steg över målet, för jag har gått mycket mer än vanligt nu när jag, på grund av förkylningen som aldrig riktigt bröt ut, inte tränat.

Igår gick jag till exempel ända hem till väninnan, som bor strax utanför stan men dessvärre var varken hemma eller anträffbar. Det var bara att vända på klacken och åka hem. Märk väl: åka. För vid det laget var jag både trött och less på att promenera. Men jag kunde i alla fall konstatera att det tog 7500 steg och 65 minuter. Det torde sålunda vara något längre än till jobbet. Tänk om jag hade haft den där GPS:en… då hade jag vetat.

Annonser

Kommentarer till: "Fjärde gruppträffen" (5)

  1. jättegrattis till vikten!!

    du förstår av min db att jag inte prioriterat umgänge nu.. hoppas för alla att det ändrar sig snart. (nu är det värre ändå. det hände nåt ganska hemskt i går.)

  2. @vajlet: Tack! :)

    Jag kan inte påstå att jag heller prioriterar umgänge – står ju mitt uppe i budgivning och stundande flyttplanering så jag har nästan inget mentalt utrymme alls för annat än arbete och boende. Jag hoppas verkligen att ditt hemska är övergående.

  3. snowflake sa:

    Det är ju underbart! Grattis.
    Har du nåt belöningssystem för dig själv, alltså något icke ätbart, för när du når vissa delmål? Istället för ”nu är jag verkligen värd en chokladask” >>> ”nu är jag värd ett nytt vackert linne”. Tänkte skriva bh (you know me) men det är lite för dyrt med tanke på att den förhoppningsvis bara passar några veckor…
    Det har varit en dramatisk och jobbig vecka här, skriver ett mejl när jag orkar samla ihop mig.

  4. @snowflake: Tack!

    Nej, jag har inget belöningssystem – säger väl ungefär som Tage Danielsson skrev för Karl-Bertil Jonsson: ”ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse” … resten kändes inte relevant här. Men hela flyttkarusellen är ju en sorts belöning. :)

    Usch då. Ta det lugnt, andas djupt. Ser fram emot brev. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: