Man lever så länge man lär

Det märks att jag tappat ett antal kilon, för jeansen sitter inte längre åt utan känns som pyjamasbyxor. Rymliga. Och skärpet drar jag åt två hål till. I spegeln kan jag skönja dragen av en äldre upplaga, d.v.s en yngre version, av mig själv. En mindre och nättare sådan. I morse tog jag på mig kläder som sitter åt runt kroppen och hade inga större problem med det. Det är sådant som hade varit helt otänkbart för en månad sedan.

Den största skillnaden sitter givetvis i huvudet. Jag känner mig smal och smärt och smidig trots att jag vet att jag fortfarande är rätt rejält överviktig. Men det är en förbaskat bra illusion, som gör mig glad. Och i och med att jag som sagt känner mig smal så agerar jag också som om jag var det. Jag går raskare och eftersom jag inte tvivlar på att jag ska orka så funkar det. Och samtidigt skaffar jag mig också allt bättre kondition. Jag befinner mig i en god cirkel, eller en positiv spiral. Vilket som.

Det blev dåligt med steg på förmiddagen, vilket förbättrades betydligt vid lunchtid då jag fick PF med mig på promenad för andra dagen i rad (min ordinarie fotgängare var frånvarande). Vårt travande omkring i närområdet gav ungefär 3500 steg.

Efter väl förrättat värv satt jag kvar på kontoret för att varva ned och dona med bloggen och noterade då att min ungefär enda väninna på jobbet ännu inte gått hem. Eftersom jag vet att hon färdas per apostlahäst frågade jag om hon var på väg snart och ville ha promenadsällskap. Det var och ville hon.

Tillsammans gick vi ungefär halva vägen mot mitt hem och jag kände mig pigg och fräsch och kunde prata utan problem, trots att vi höll en ganska hyfsad hastighet. Förr när vi gått samma sträcka har tempot p.g.a. mig varit betydligt lägre och jag har blivit betydligt mer andfådd. Hon märkte också skillnaden.

När vi sedan skildes åt kände jag hur jag verkligen inte ville åka tunnelbana så jag fortsatte bara att gå. När jag kom hem var jag inte så värst trött, trots att jag hållit ett bra tempo från början till slutet. Hur länge jag gick vet jag inte, men jag fick ihop ungefär 7000 extra steg på den promenaden. Ett riktigt bra resultat för en dag som började med dörr-till-dörr-resa.

Annonser

Kommentarer till: "Märkbara förbättringar" (9)

  1. snowflake sa:

    Härligt!
    Och det är så sant; allting börjar i huvudet. Eller, som en kollega på jobbet citerar: Livet går i tankens riktning.
    (Vem hon citerar minns jag tyvärr inte.)
    /Svettig snöflinga hemma från stavgång.

  2. @snöflingan (hihi!): Livet går i tankens riktning. Ja, visst är det så. Och tanken är skapande, vilket jag ibland kommer ihåg att minnas. Mer: du blir vad du tänker. Haha, just de orden återkommer gång på gång och jag är säker på att jag skrivit dem här i bloggen, men minns inte var. WordPress sökfunktion tycks bara söka i inläggen och alltså inte i kommentarerna…

    Bra jobbat, med stavarna! Har du musik/radio i öronen när du går?

  3. snowflake sa:

    Tyvärr ingen radio, min mp3-spelare blev stulen, sen gick den nya sönder. Annars tycker jag mycket om att ta hem program från BBC och lyssna på.

  4. snowflake sa:

    Förresten, idag gick jag så fort jag kunde och 80-minutersrundan tog bara 65. Kul! Något färre steg i omräknaren på tappa.se dock, men det står jag ut med.

  5. @snowflake: Ah, jag har inte tänkt så mycket på vanliga radioprogram så tack för tipset!

    Min promenadkollega har tjatat om podcasts ett tag och jag har gnölat om att jag inte ville isolera mig från omvärlden och att jag skulle bli tvungen att köpa en mp3-spelare och gud så jobbigt allting skulle bli om jag skulle lyssna på sådana. Så då lånade han ut sin gamla iPod Shuffle, som jag sedan dess gått och lyssnat på lite nu och då. Jag måste erkänna att det är rätt trevligt att ha när man är ute och går eller röjer i förrådet eller annat liknande. Det enda direkta smolket i bägaren (förutom att mina öronpluggar plågar öronen) är att min vanliga dator här hemma inte känns vid iPod:en så den måste tankas upp via jobbdatorn i stället.

  6. @snowflake: Apropå steg per tidsenhet så konstaterade jag förut att jag gick ganska precis 100 steg per minut, vilket stämmer bra med omräknaren på tappa.se säger. När jag häromdagen räknade efter igen så insåg jag att tempot har gått upp så att jag numera går cirka 120 steg per minut. Men jag ska kolla det där lite närmare när jag kommer ut härnäst. Hm, kan förresten kolla det strax, när jag går iväg med gamla tomglas från förrådet.

  7. @snowflake: Promenaden med tomglasen blev både kort och rask p.g.a. kallt jävla regnväder – ca 125 steg per minut.

  8. Skitduktig du är :) Kan du berätta lite mer om detta med stegräkning. Vad är normalt resp. ”bra” i antal steg/dag? Kan man översätta det i km eller så? :) kram!

  9. @Lärarinnan: Tack! Jag är ingen expert, men enligt tappa.se är 5000 steg/dag normalt om man har ett stillasittande arbete. Den siffra man oftast hör för ”bra” är 10 000 steg/dag. Och det är inte så mycket som det kanske låter. Vad gäller sträcka beror det förstås på hur långa steg du tar, så det finns ingen generell omräkningsfaktor. För mig blir det nog mellan tummen och pekfingret 1400 steg/km – jag tror att jag har 5 km hem från jobbet och att det blir 7000 steg. Men det ska jag givetvis också titta närmare på vid tillfälle. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: