Man lever så länge man lär

Vive la France

Jag har återvänt efter 19 dagar i Finistère, Bretagne, Frankrike. Den som är nyfiken på detaljer kollar förstås på kartan som visar Lesconil, Finistère, Bretagne – cirkus 1-1,5 km väster om Lesconil kan man se en rondell, med en väg som går ned till stranden – vi bodde 200 meter öster om den rondellen. Som kuriosa kan jag berätta att det är 150 steg runt rondellen om man håller ytterspår (innerspår, 130). Jag har också sprungit(!) ett varv runt mittcirkeln.

Våra 17 hela dagar i huset gick fort – tid plägar ju göra det när det händer roliga saker. Och nog hade vi kunnat stanna längre, men för egen del kändes det lagom att åka hem – inte minst för att jag fått ett samtal (på min hopplösa mobiltelefon – timmen innan de ringde var den första på över en vecka då min telefon gick att prata i utan headset, vilket jag förstås inte hade med mig, så ni förstår att det var nästan lite av ett mirakel) om att min beställda bäddsoffa kunde levereras idag. Den gick förresten knappt in genom dörren till gästrummet, men står nu på plats – när jag hinner ska jag klä av den emballaget. Jag begriper inte att jag hela tiden har så mycket annat att göra.

Vi avreste från Arlanda med flyg tidigt på morgonen den 22/6, landade i Bordeaux och hyrbilade sedan upp till vår destination dryga 60 mil norrut längs med kusten. Atlantkusten, måste det väl vara. En lång och tråkig resa, men vi hade uppenbarligen fått en bra vägbeskrivning för vi hittade huset nästan direkt och blev varmt välkomnade av Alain och (gissar vi) hans hustru.

Alain demonstrerade mycket uttrycksfullt på franska (som vi knappt alls talar – det är förunderligt hur mycket man ändå kan kommunicera trots bristen på gemensamt språk) de olika faciliteter huset kunde erbjuda. Värt att nämna är biljardbordet, som i vardagslag doldes under en stor träskiva och agerade matsalsbord. Där blev det många matcher spelade och jag vet inte riktigt om det var jag eller min bror som till slut korades till mästare – han blev inte så pigg på att möta mig efter att ha blivit besegrad två gånger i rad, nämligen. Segrarna både förvånade och gladde mig – jag var rund under fötterna och hade inte väntat mig att vinna överhuvudtaget, men kloten rullade min väg.

Huset var mycket trevligt – ett vackert stenhus (i samma stil som de flesta andra hus i trakten) med rejäla träbalkar i taket och en lummig och väldigt privat trädgård med rejäla rabatter fyllda av hortensia (nationalväxt att döma av den allmänna förekomsten och det ymniga prunkandet), rosenbuskar och några andra blomster jag inte kan namnet på.

Rent allmänt upplevde jag Bretagne, eller jag kanske ska prata om Finistère eftersom det var där vi var, som just lummigt. Antar att det kan finnas ett samband med att departementet på tre sidor är omgivet av hav och det därmed följande omväxlande väder vi fick uppleva – i stort sett växlande molnighet och temperaturer på 17-23ºC (rena gissningar från min sida, men det växlade mellan för svalt till behagligt varmt). Den första tiden bjöd i princip enbart på strålande sol från klarblå himmel, med enstaka små dunvita molntussar, medan den sista veckan bjöd på varannandags- eller till och med halvdagsväder. Mycket grå himmel och lätt regn, med enstaka solskurar, så det gällde att passa på. Jag ägnade en del tid åt att sitta ute och läsa, även om och när det var molnigt, men så fick jag hyfsad färg också – gäller dock att bättra på/underhålla den här på hemmaplan, vilket blir betydligt svårare.

Under de 17 hela dagarna vi var på plats tog vi det väldigt lugnt, solade, handlade och lagade mat, promenerade och gjorde några utflykter till relativt närliggande mål. Klippvandring vid Pointe du Raz, shopping i Pont l’Abbé. Några luncher och middagar i Lesconil respektive Le Guilvinec – ibland per bil, ibland till fots. De flesta kvällar åt vi dock hemlagad mat och en kväll köpte vi till och med langoustines (som borde vara havskräftor) och kokade själva. Det blev riktigt, riktigt gott och (vilket vi senare kunde konstatera) definitivt godare än vad grannskapets restauranger hade att erbjuda. Man verkar liksom inte krydda sina skaldjur utan äta dem mer… naturella, vilket jag inte tycker är så värst gott. Det gällde dessvärre även krabban, som i min mun smakade rentav äckligt – en klar besvikelse för mig som verkligen gillar den färska kokta krabba man köper här hemma.

På skaldjursfronten provade vi (d.v.s jag och Reseleiter – övriga var inte särskilt intresserade av skaldjur) även ostron, vilket inte var smakade särskilt gott eller särskilt äckligt heller – helt okej, men kanske inget jag kommer att beställa regelmässigt. Musslorna, däremot, var himmelska! Moules Marinière, alltså. Jag har för ambition att i närtid besöka Akkurat och jämföra, nu när jag smakat ”the real thing” – någon som vill följa med mig och mumsa musslor?

Hm. Det här skrivandet blev jobbigt och jag är för trött så det får räcka med några korta hållpunkter. Bilder finns några få i mobilen och många hos mina reskamrater, så eventuellt kompletterar jag med sådana senare.

Det jag fick med mig hem var några porslinspjäser (fajans/faïence) och ringar med keltiska mönster – inte första gången. Det finns ju rätt mycket keltiskt i Finistère och det som är keltiskt tilltalar mig av någon anledning. Köpte även bretonska kakor (till kollegorna) i en tjusigt keltdekorerad burk (till mig).

Resans största drama var förmodligen då Reiseleiter låste in bilnyckeln i bilen efter att ha lastat in resväskorna i bagaget inför hemfärden – som om han inte var nog uppstressad redan innan. Expertis tillkallades, men framgången uteblev och vi i den andra bilen fick till slut åka iväg på egen hand medan han och hans familj (vars pass och andra väsentligheter också låg inlåsta i bilen) måste stanna. Till slut tvingades Reiseleiter knacka in en ruta och så kom även de iväg, bara en timme senare. Eftersom planeringen för dagen varit luftig gick det ändå bra att hinna till Bordeaux i tid. Det är klart att rutan kostade en slant (EUR 150), men alternativet hade garanterat varit dyrare.

Resans största frustration var definitivt språket. Jag kan ju inte franska och de flesta vi träffade kunde ingen eller mycket lite engelska. De flesta var dock väldigt trevliga och hjälpsamma, ska sägas. Semesterlivet hade varit mycket enklare om jag åtminstone kunnat några nyckelord och enklare fraser – som det var nu blev jag bara irriterad för att det var så svårt för mig att kommunicera. Jag kan säga ”röd” och ”sol” och ”ost” och ”pastis” och ”tack” och ”goddag” och inte så värst mycket mer. Jag gick ständigt omkring och funderade på hur man skulle kunna uttrycka sig för att få fram det man menade, men det gjorde inte mycket nytta. Blir det ännu en resa till Frankrike ska jag banne mig gå på språkkurs innan! Lustigt nog förstod jag vid några tillfällen mer av vad som sades än 17-åringen som faktiskt läser franska.

Och så slutligen: efter vad jag kan se på min egen våg här hemma har jag inte gått upp ett endaste litet hekto medan vi varit i Frankrike. Trots att jag druckit alkohol (främst vin, ibland även pastis) alla dagar utom en – dock inte förrän i anslutning till middagen. I övrigt har jag varit ganska duktig, enligt min mening. Några gånger har jag ätit mer protein och mindre grönsaker än jag borde, men det räknar jag inte riktigt som fusk. Äkta fusk är sådant som att jag provsmakade några bretonska ölsorter (i och för sig bara en klunk av vardera sort), drack en flaska bretonsk cider (god äppelsaft med bubblor i), åt en dessert på tre små ostbitar och stal mig till ett par chokladbitar (mörk choklad). Och så åt jag en hemlagad maträtt innehållandes både brie och creme fraiche. Vi har dock promenerat mer än väntat – längs vägarna, längs stranden och ibland även i sanden. Det torde väl vara det som kompenserat mina försyndelser, men nu gäller det att återgå till programmet. Och träna.

Kommentarer till: "Vive la France" (16)

  1. Välkommen hem först! Och grattis till skön semester, låter det som. Vi kan öva fraser, om du vill åka dit eller annat franskspråkigt ställe. :)

  2. @vajlet: Tack. Nu när jag funderar på vad jag ska svara på ditt generösa erbjudande känner jag bara hur tungan krullar ihop sig över de franska ljuden – uttalet är svårt som fan, tycker jag. Jag säger ingenting alls just nu, förutom ett varmt tack för erbjudandet. Kanske antar jag det framöver – vi får se. :)

  3. @vajlet: Förresten kanske du även kan bidra med några italienska eller spanska fraser – vi har tidigare pratat om att åka till Toscana nästa år, men nu dök även idén om att låna Reiseleiters mors hus i Spanien upp så jag vet ju inte vilket språk jag ska läsa i vinter. ;)

  4. Välkommen hem!
    Din semester låter underbar och jag väntar med spänning på bilderna. Gärna även på hortensian, ska man veta vad det är?
    Skaldjur äter jag gärna.

  5. @snowflake: Tackar! Nämen, det finns de som vet mindre om blommor än jag!? Googla, vet jag! :D

  6. Vad underbart det låter :)!! Men du skulle ha vänt dig till mig ju – jag hade 5:a i franska när jag gick ut gymnasiets humanistiska linje!

    Visst fan…det var visst 1985… *gulp*…

    J’ai visité Piteå et il était beau. Maintenant j’ai faim. Bon soir Madame ;)

  7. @Lärarinnan: Haha, jag hade inte en aning om att du hade läst franska. Och ja, 1985 var länge sedan – det var då jag flyttade till Stockholm.

    Det sista är väl ungefär det enda av det du skrev som jag tror mig förstå. Fast jag antar att visité har med besök att göra – om du nu inte bara hittade på något som skulle låta som franska, förstås. :)

  8. Jag skrev: Jag har besökt Piteå och det var fint. Just nu är jag hungrig. God kväll Madame ;)

    Kolla in min blogg om du vill se nåt som kommer att få dej att aldrig mer vilja äta junk food ;)

  9. @Lärarinnan: Jag är inte så förtjust i junk food innan, så det där gjorde inte saken värre. :) Men det ser inte riktigt rätt ut, det gör det inte.

  10. snowflake99 sa:

    @Mia* och Lärarinnan
    Ni vet väl att franskan egentligen är en variant av pitmåle? Detta har Ronny Eriksson (stå uppare, med i bandet Euskefeurat) lett i bevis i ett radioprogram för flera år sen. Tyvärr kommer jag inte ihåg bevisen men ni får helt enkelt tro mig på mitt ord.
    Detta måste Lärarinnan ha känt på sig, eftersom hon valde att sätta in den svenska orten Piteå av alla orter i sin mening, och se så fint den passar!

  11. När jag för väldigt många år sedan ledde kvällskurser i franska sade en av mina elever spontant: ”Franska är ju som norrländska – man uttalar bara halva ordet!”

    Huruvida det var det som Ronny Eriksson också menade kan jag inte uttala mig om…

  12. snowflake99 sa:

    @Kidneybönan
    Sedär. Bara mer och mer stöd!

  13. Ujuj, nej detta var då bara en ren slump :) Jag har nämligen precis varit i Piteå :) Men jag kan tänka mig att det stämmer – avkortat, det mjuka sje-ljudet….japp!

  14. @snowflake: Haha, det förvånar mig inte om/att Ronny hävdat något sådant! Och vem vet, han kanske har rätt också. :)

  15. Spanskan är det inte så mycket bevänt med, vad det gäller mig. Jag läste det på gymnasiet och var deras bästa elev nånsin, men längre än så sträcker det sig inte.

    Italienska har jag faktiskt lärt mig massor av bara genom att vistas med Maken som ser nyheterna på italienska teven och pratar med vänner och bekanta i mobil. Märkligt hur mycket som går in subliminalt hos mig…

    Iofs har jag franskan och lite spanska och latin i botten, så sååå konstigt är det inte, men jag förvånades när jag upptäckte att jag förstår så mycket av vad de säger på burken.

  16. @vajlet: Ja, jag tänkte att du kanske hade lite känsla för italienskan. Personligen tycker jag att italienska verkar vara det minst svåra av de tre språk vi pratar om här, men har aldrig tittat närmare på det så det är en ren gissning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: