Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘svärmorstunga’

Min arbetsplats

I fredags bytte vi kontor och det var inte precis första gången (fast vi faktiskt hållit till på samma ställe så länge som sedan förra sommaren). Det fånigaste är att vi suttit i samma område i 6-7 år, men i fem olika byggnader och på ett tiotal platser. Undra på att man inte gitter packa upp kartongerna mellan gångerna.

Jag hade mina två ouppackade kartonger sedan flera år tillbaka, vilka jag nu gick igenom och rensade ur. Det som blev kvar packade jag i två nya. Egentligen hade jag nog klarat mig med max en kartong och det är bara för att jag har lite hemtrevlighetspinaler. Och böcker, som jag lika gärna kunde förvara hemma.

Som det ser ut numera så har man kontoret i datorväskan – en bärbar dator, en anteckningsbok samt några pennor och dokument. Så värst mycket mer är det inte. Jag kan sätta mig och jobba varhelst det finns en koppling till Nätet.

På förra stället hade vi egna rum, men här finns det bara kontorslandskap. Det är verkligen inget jag är särskilt förtjust i, med tanke på att jag har ett jobb som periodvis kräver ett oerhört fokus och att då bli störd är… well, inte bra alls.

Läs ett favoritkapitel i Joel Spolskys ljuvliga bok, Joel on Software: And on Diverse and Occasionally Related Matters That Will Prove of Interest to Software Developers, Designers, and Managers, and to Those Who, Whether by Good Fortune or Ill Luck, Work with Them in Some Capacity: Human Task Switches Considered Harmful – kanske bara intressant för geekar?

Jag måste dock erkänna att det finns fördelar med kontorslandskap. Som att man får koll på saker som händer samt att man har enkel tillgång till sina kollegor när man behöver fråga eller prata om något (förutsatt att de inte jobbar hemifrån eller från annat kontor, förstås – sådant är inte ovanligt). Lustigt nog händer det ändå ofta att man pratar via IM-systemet, för att man är för lat för att resa på sig och gå fyra meter bort eller för att man helt enkelt inte vill störa andra med sitt prat. Med tidigare besättningar har det ibland berott på att pratet varit för privat.

Kontorslandskap är lustiga (och olustiga) på många sätt. En sak som fascinerar mig är att ett stökigt landskap funkar mycket bättre än ett tyst. För är det tyst stör varje enskilt ljud, varje ord och varje hostning. Är det stökigt så drunknar alla detaljer och det skapas en allmän ljudmatta som är mycket lättare att stänga ute.

Jag tänkte, bara på skoj, visa hur det ser ut där jag jobbar efter flytten:

Min arbetsplats Så här såg det ut i fredags (klickbart), när jag var helt nyinflyttad och i princip bara packat upp kaffemuggen, datorn, plastblommorna och den riktiga svärmorstunga jag i samband med flytten fick av den andra tjejen i projektet. Hon gav mig även en liten avkomling, men den tog jag hem i stället. Lägg särskilt märke till att min stol är delvis skinnklädd – den enda i hela landskapet som inte är traditionellt tygklädd. Det känns som en lindrande faktor med tanke på att jag inte fick flytta med mig 1998 års egenhändigt utvalda stol. Fånigt, va?

Datorn med favoritmusmattan Nästa bild (också klickbar) visar min jobbdator, och min favorit bland musmattorna. Guinnessglaset väcker alltid uppmärksamhet och nog händer det att jag blir törstig när jag ser den, men framför allt är den väldigt bra. Till skillnad från min persiska minimatta (som också brukar väcka uppmärksamhet – anar vi ett mönster, månne?) har den bra friktion mot bordet och ligger stilla när man använder musen. Glaset är förstås inköpt i Dublin, den överheta sommaren 1999.

Min arbetsplats med väggbeklädnad Och så här ser arbetsplatsen (ja, klickbar) ut idag, när jag hängt upp tygstycket och Whitesnake-planschen. Som ni ser har jag en kollega alldeles bakom ryggen. Var jag ska hänga det silvergrå fransdraperiet har jag ingen aning om. Måhända min [kvinnliga] projektledare, som har platsen mitt emot mig och en helt tom trävägg intill sig, är intresserad? Hennes plats tänker jag för övrigt använda medan hon är bortrest (någon vecka framåt), för att slippa ha ryggen mot omgivningen – jag tycker sådant känns otäckt och har därför flyttat datorn så att jag nu sitter diagonalt och åtminstone kan se rörelser i ögonvrån.

Jag har visat min, så nu vill jag se din!

Etikettmoln