Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘Night Huntress’

Slut böcker att läsa – eller inte

Problemet när jag läste ut Dark Lover var att jag därefter inte hade något (lockande) skönlitterärt att läsa – Fangland har ju inte kommit ännu, trots att det gått nio dagar sedan beställningen. Och jo, jag vet att det kan ta många arbetsdagar innan de ens bryr sig om att titta min beställning. Eller vad det nu var det stod när man beställde. Att det kan komma att ta lång tid informeras det väldigt tydligt om, så man kan inte ens gnälla över väntetiden.

Hur som helst var det ju alldeles för sent påkommet att beställa fler böcker för att fylla på förrådet, men någon gång måste man ju ändå göra det om man ska få några så jag slog mig ned och lade en beställning på lite blandat aktuellt:

Jim Butcher

  • Dresden files: Storm Front (2000) – som jag ju redan läst, men man behöver ha ett eget exemplar.
  • Dresden files: Fool Moon (2001)
  • Dresden files: Grave Peril (2001)

Jeaniene Frost

  • Night Huntress: One Foot in the Grave (2008)
  • Night Huntress: At Grave’s End (2008)

J. R. Ward

  • Black Dagger Brotherhood: Lover Eternal (2006)
  • Black Dagger Brotherhood: Lover Awakened (2006)

Och jag hann i princip inte mer än skicka beställningen innan det plingade till i mailboxen och jag fick veta att Fangland minsann hade skickats idag. Alltså tar det ytterligare några dagar innan jag kan börja på den. Gissa om jag blev glad när jag upptäckte en liten hög med olästa böcker? En Susan Sizemore och tre Kerrelyn Sparks räcker nog veckan ut.

En sak som stör mig enormt vid nätshopping är hur vissa orderbekräftelser visserligen listar det man beställt, men ändå misslyckas totalt med att kommunicera och informera. Man skriver ut titlarna, men har begränsat antalet tecken för produktens namn och petar då ut författarens, seriens/förlagets och sist bokens namn. Så vad beställde jag alltså?

Tydligen har man inte tänkt alls på oss som ofta och gärna beställer flera böcker i samma serie.

Night Huntress: Halfway to the grave (Jeaniene Frost)

IMG_0466.jpgEtt annat av de tips jag fick vad gäller vampiiir-böcker var Night Huntress-serien av Jeaniene Frost. Första boken i serien heter ”Halfway to the grave”. Jag beställde den för provläsning och har också läst den från pärm till pärm.

Apropå pärm förresten så störde det mig att man i slutet presenterade utdrag ur fyra olika böcker, som man väl ville passa på att marknadsföra på det här viset, och en av de böckerna var precis den bok jag just läst. Boken gjorde reklam för sig själv, alltså. Det kändes… onödigt.

Annars måste jag säga att den här boken var en trevlig bekantskap. Jag hade svårt att lägga den ifrån mig när det var dags att sluta ögonen eller stiga av pendeltåget. Och ändå räckte den nästan en hel vecka… förmodligen för att jag inte hade så värst mycket tid att läsa just den veckan.

Det här är alltså en bok om Catherine, som är halvvampyr och svurit att ta kål på så många vampyrer hon förmår för att hjälpa sin mamma att ge igen för det övergrepp som ett drygt tjugotal år tidigare resulterade i Cats födelse.

En av de vampyrer hon ger sig på visar sig dock vara en svårknäckt nöt. Han sätter henne på plats och erbjuder henne ett samarbete, som hon till slut går med på (som om hon egentligen hade något val) och därefter får vi följa dem på deras våldskantade väg mot ett utvalt mål.

Jag vet inte varför jag tycker så mycket bättre om den här boken än om t.ex den första Anita Blake, men så är det. Den här serien vill jag definitivt läsa vidare i. Egentligen är personligheterna bara för mycket – Cat är lång, snygg och spänstig med ett imponerande explosivt humör (för att inte tala om att hon tack vare sitt blandade blod och specialträning med vampyren som coach är urstark och stryktålig) och hennes vampyrpartner, Bones, är skitsnygg, superstark, otroligt manlig och i princip oövervinnelig rent fysiskt. Och varm, förstående och omtänksam, dessutom. Lite superhjältevarning på dem båda, alltså. Men ändå… jag gillar de två huvudpersonerna och relationsdynamiken dem emellan.

Boken gör mig glad och mer än så kan man väl egentligen inte begära?

Etikettmoln