Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘Nespresso’

Annorlunda liv mellan kurserna

Jag är inne i en på sätt och vis ny period av mitt liv. Det liv som började andra halvåret 2014, då jag var uttråkad på jobbet och därför sökte universitetskurser, och som i princip rullat på sedan dess är nu (om än högst tillfälligt) över. Det känns tomt och konstigt att efter drygt två år plötsligt befinna sig mellan kurser i stället för mitt i – och att faktiskt inte ha något egentligt måste att ägna sig åt.

Jag har köpt en ny, och tystare, kaffemaskin till kontoret i alla fall. I lördags var nog första gången på länge som jag var ute på stan. Gin köpte jag också.

Nya kaffemaskinen på plats. Den är så liiiten! Och tyst. Puh! Och så är den snygg också... Gillar flaskan, den är både snygg och väldigt stapelbar. #RoslagsGin

Så vad jag ska göra med mitt liv, alltså? Frågan är mer än lite ångestfylld.

Just nu är det då i alla fall inget problem, för jag har fullt sjå med att få saker gjorda på jobbet och samtidigt undvika att jobba för mycket. Och ”för mycket” är främst frågan om att debitera för många timmar, men eftersom jag ju inte kan, vill och får jobba gratis innebär det samtidigt också att hålla arbetstiden nere. Tvärtom måste jag en tid framöver se till att jobba mindre än normalt. Komma sent och gå tidigt. Trots stor press på leverans. Ekvationen går inte riktigt ihop med mindre än att jag låter andra göra det jobb som måste göras. Svårt, det.

Jag har jobbat väldigt mycket under de här senaste månaderna medan övertid varit beordrat i projektet och då dessutom långt över angiven minimimängd. Ett tag kände jag mig rent manisk och varningsklockorna pinglade samtidigt som några av kollegorna började uttrycka oro. Omtankarna var dubbelriktade, och värmde. Flera av oss kom nog varandra bra mycket närmare tack vare detta. Brothers in arms, och vad det heter. Olycksbröder? Något sådant, och av någon anledning alltid manliga epitet. Vi är flera som sitter i båten och det har svetsat oss samman på ett väldigt påtagligt och trevligt sätt, så det är inte bara dåligt.

De flesta morgnar vaknade jag vid halv fem på morgonen, med kod i huvudet, och kunde inte somna om så det var lika bra att sätta sig och jobba direkt (om jag hade datorn hemma) eller åka till kontoret och göra samma sak. Jag lärde mig att första pendeltåget går härifrån 05:23 och att om jag åker med det så har inte frukostfiket öppnat och jag är på kontoret strax innan klockan slår sex. Vid den tiden är det ingen annan på plats och jag får äran att tända alla lamporna. Känslan är riktigt cool, men dagarna tenderar att blir väldigt långa totalt sett.

Sedan jag blev klar med kursen har det gått två veckor och arbetsveckorna har blivit kortare. Jag börjar så smått ana att det finns ett liv som inte har med jobbet eller kurserna att göra. Men jag vill inte riktigt återvända. Jag är fortfarande lite ”hög”, det är ju så ROLIGT! Samtidigt inser jag också att jag måste slappna av och vila och framförallt låta hjärnan återhämta sig – det behövs efter allt slit.

Undrar hur länge det dröjer innan jag lyckas ägna mig åt skönlitteratur igen? Så här långt har jag lyckats läsa ut två påbörjade böcker, om än båda är fack- och kurslitteratur. Jag har två sådana böcker kvar att avsluta, om jag inte minns fel, och sedan kanske det möjligen eventuellt kan bli frågan om annat. Men som det känns just nu blir det då förmodligen fler böcker inom datavetenskapsområdet.

Idag är det skärtorsdag och det blir alltså inget mer arbete förrän på tisdag – jag var smart och lämnade jobbdatorerna på kontoret när jag gick där vid tretiden. För denna fyradagarshelg finns inte många planer, men en av mina personliga önskningar är i alla fall att vistas utomhus. Jag hoppas sålunda att vädret blir rimligt lämpligt och också att jag kanske rentav får lust att motionera kameran.

Utöver detta vill jag städa en byrålåda. Putsa ett fönster. Dricka vin. Och öl!

Köpte några specialare från små partier-hörnan också. Och oj, vad jag vill köpa fler! Kees Caramel Fudge Stout hade jag t ex gärna också provat. Men man kan ju inte bära med sig hur mycket som helst... Annan gång.

Glad påsk!

Mörker utan vinter

Någon roman blev det inte för mig den här gången – jag har inte skrivit ett enda ord på mitt NaNoWriMo-projekt anno 2014 sedan jag nämnde det i föregående blogginlägg. Jag var inte alls motiverad och upptäckte många trevliga saker i livet jag inte var villig att avstå från för att krysta fram ytterligare tomma ord. 12 481 ord blev sålunda det slutliga resultatet. Ja, och så en insikt om att den här sortens arbete (eller hellre: projekt/uppgift) behöver planeras. Det funkar dåligt för mig att skriva planlöst. Jag är bättre på att arbeta innanför än utanför ramar.

Dock vill jag absolut inte se äventyret som meningslöst eller som bortkastad tid. Jag har lärt mig saker om både mig själv och om att berätta i skrift. Delar av den löst sammanhållna texten kan möjligen gå att använda på något sätt i framtiden. Om inte annat så kanske för att hämta idéer och inspiration till andra historier.

Trots, eller kanske just för, att jag knappt hann börja lära känna kapten Loretta Morgenstierna innan inspirationen tog slut vill jag veta mer om henne. Jag tror att hon har många underhållande historier att berätta från tidigare rymdäventyr. Sedan får det vara upp till läsaren att bedöma hur mycket hon skarvar, förstås.

Och så har jag köpt och betalt Scrivener, som är det verktyg jag använde för att skriva min text. Jag har en längre tid, efter att själv ha testkört programmet och även hört andra lovorda det, vetat att jag ska köpa det och nu när jag också vet säkert att jag inte kommer att gå i mål med NaNoWriMo 2014 (och därmed, utan att fuska, kunna få 50% rabatt på priset) ansåg jag det vara dags att göra slag i saken och samtidigt utnyttja den mer allmänna NaNoWriMo-rabatten på 20%.

Lite snopen blev jag när slutpriset ändå, på grund av att det tillkommer svensk moms, landade på exakt detsamma som utgångspriset. Nettoeffekt exakt noll.

Att köpa sig lycklig. Man behöver alltid någon extra kaffemugg - och så ett paket #SwedishGrace-tallrikar med 25% rabatt.

För att gå vidare till lite ditt och datt, av annat slag…

Jag har dubblerat mitt innehav av kaffemuggar i favoritfärgen samt köpt ett rabatterat paket vita mattallrikar – båda Swedish Grace (se bilden ovan).

Jag har också fyllt i den ansökan om sjukvårdsförsäkring som legat och väntat alldeles för länge. Tanken har funnits ännu längre, men nu ska den bara postas.

Sedan kanske det är någon enstaka som undrat om mina kursansökningar? Eller inte. Hur som helst ställde jag frågan om varför bara ett av mina två slutbetyg registrerats och fick svaret att det är enbart slutbetyget från den 3-åriga gymnasieutbildningen som räknas vid ansökan till högskolestudier. Detta ger min grundläggande behörighet samt det meritvärde jag konkurrerar med.

Inte nu för att jag hade särskilt dåliga betyg, men jag funderar på att skriva högskoleprovet bara för att kunna konkurrera i ytterligare en urvalsgrupp.

Ni ser: innan jag ens provat på några högskolestudier inbillar jag mig att jag kommer att gilla det, klara den eller de kurser jag (självfallet!) blir antagen (och tackar ja) till – och därefter vilja gå vidare med fler kurser. Ad infinitum.

Kanske ett tecken på viss understimulans i vardagen? I should think so.

Ny medlem i familjen: #Maestria. #Nespresso

Ovan den senaste familjemedlemmen: Martin, Marvins muntre släkting (tack, Vidde!). Martin Nespresso Maestria tjänstgör som köksbänkens vite krigare.

Avslutningsvis har jag uppgraderat MacBook:arna till OS X Yosemite (10.10).

Och sett solen cirka en gång denna månad. Mööörkt!

Etikettmoln