Kärlek är frånvaro av rädsla

När jag sökte på hårddisken (jag börjar faktiskt uppskatta Google Desktop Search!) efter de avslutande orden i det förra inlägget, hittade jag även detta:

… apropå det att frånvaro av rädsla är kärlek:

Konferens: 35+ – Var skriver jag under?

Varje gång jag agerar utifrån någon form av rädsla så blir det bara fel och jag mår sämre än innan… men om jag kan strunta i rädslan och i stället följer intuitionen eller "känslan" så blir det rätt och jag mår som en prinsessa (eller som en prinsessa borde iaf). Det här bevisar iofs ingenting, men jag känner inom mig väldigt klart och tydligt att det är så… kärleken, den universella, allomfattande, mänskliga, vad man nu ska kalla den, är just precis det: frånvaro av rädsla. Det här är något som är och har varit till stor hjälp för mig, eftersom det gör det lättare att gå förbi rädslan och i stället agera i kärleken. Jaja, det låter flummigt för den som inte upplevt samma sak, men så är det. Jag ifrågasätter mig själv och mina motiv för att agera på ett visst sätt. Och upptäcker jag att jag styr efter en rädsla för något så ställer jag helt enkelt om rodret… (okej, inte alltid jag ser det, men _när_ jag ser det!) Livet flyter på ett helt annat sätt när jag lever mer i kärleken och det flytet vill jag inte mista! Hade inte trott att livet kunde vara så enkelt (jaja, en sanning med modifikation) och kännas så bra, helt enkelt! Jaja, det här var väl knappast något livsviktigt eller revolutionerande eller särskilt underhållande eller något annat som folk emellanåt efterfrågar på konferensen, men jag fick iaf skriva det och därmed kanske göra det lite klarare för mig själv åtminstone. Tack, Yvonne! *ler* Skrivet av Goldie den 4 april 1999, 12:54 från 130.244.206.184

Och det där är så klokt och sant och applicerbart, att tanken och orden för mig lyser lika klart idag som de gjorde då de skrevs för mer än nio år sedan.

I mina ögon finns också en tydlig koppling till ett inlägg i vilket Cynism-Andreas berättar om hur han använder exklusivitet som vägvisare:

Till hela världens lättnad har jag dock utvecklat ett knep som i de allra flesta fall kan utröna vilken sida som är rätt. Ta negerbollen igen. Ena sidans tes var att man absolut inte får säga negerboll eftersom det skulle kunna tänkas kränka andra. Eventuellt. Alternativ som chokladboll föreslogs. Den andra sidan hade motsatt åsikt; att de får säga negerboll hur mycket de vill.

Någon som kan se en viss skillnad mellan teserna? För det otränade ögat samt för dem som tyckte att det var en retorisk fråga och att jag ska ge svaret kan jag avslöja svaret. Den ena sidan utesluter den andra. Den ena sidan är exklusiv medan den andra är inklusiv. Min lösning ligger således i att välja den inklusiva sidan eftersom den tillåter andra att vilken åsikt de vill. Jag säger negerboll, du får säga vad du vill.

I min kommentar till inlägget skriver jag:

Du säger exkludera, jag säger begränsa – d.v.s det alternativ som begränsar dig, ditt liv (eller andras dito) är det som går bort. Ibland kallar jag det för att öppna eller stänga dörrar också, men det är i grunden samma sak.

Rädsla exkluderar, begränsar och stänger dörrar.
Kärlek inkluderar, frigör och öppnar dörrar.
Vilken känsla ska vi lyssna på, tycker du?