Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘kamera’

Kamera på ingång

Se där, så har jag beställt en kamera också. En Canon Digital Ixus 80 IS. Chokladfärgad, eftersom det då blev 400 kr billigare (hos CyberPhoto).

Här skulle jag vilja lägga en bild på kameran, men jag har ju ingen sådan och vill inte göra som andra gjort, d.v.s. ladda bilden direkt från säljföretagets webbplats, så jag har mailat och bett om lov att använda deras bild. Får jag okej på det innan min kamera levererats så kommer här en bild, annars får jag ta en egen senare.

Så här ser kameran ut (bilden tillhör CyberPhoto AB och är lånad med deras uttryckliga tillstånd):

Canon Digital IXUS 80 Chocolate

Ja, det saknas länkar och hänvisningar i det här inlägget – jag vill höra vad (eller rättare sagt om och hur) företaget ifråga svarar innan jag gör någon gratisreklam för dem. Det känns jättekonstigt att inte länka, men jag lovar att om de är snälla ska jag skriva ett helt nytt inlägg med hyllningar och länka generöst i detta.

CyberPhoto har för övrigt just nu en julkampanj, med nya erbjudanden varje dag, så har du behov av fotoprylar skulle jag tro att det kan vara en god idé att hålla koll på deras julkalender.

I övrigt kan sägas att jag, eftersom jag inte själv har kamerakoll, tagit hjälp av andra med insikt och erfarenhet och slog till på erbjudandet främst för att slippa våndas mer. Det är för mig nämligen ångestframkallande att behöva fatta beslut i frågor där jag upplever att jag inte har tillräckligt med kunskap för att göra det. GP gav mig hjälp på vägen genom att påpeka att det här ändå inte är i dignitet med mitt impulsiva lägenhetsköp och han hade en poäng där. En liten en.

Egentligen kan det ju inte bli mer fel än att mina bloggbilder blir bättre.

Teknikbehov och stegrekord

Jag behöver digitalkamera, mp3-spelare och GPS-mottagare. Inga värstingar, bara något som fungerar smärtfritt. Kan man få alla funktionerna i en och samma manick? Det känns som om det kanske helt enkelt är en dyr mobiltelefon jag ska ha. Tips?

Idag har jag slagit personrekord i antalet steg. I skrivande stund visar stegräknaren på över 20 000 steg, vilket var allt annat än väntat eller planerat. Det känns inte som om jag behöver ge mig ut och gå mer idag alls. Jag är lite gåmätt.

Det började i morse då jag vaknade strax innan klockan ringde. Kors i taket, men det är skönt. Frukost drack jag en timme tidigare än vanligt och sedan insåg jag att jag hade gott om tid att promenera till tunnelbanan en bit bort, så när jag kom till jobbet hade jag fått ihop fler steg än vanliga morgnar.

Över lunchen fick jag låna en GPS-manick och jag och kollegan travade iväg åt ett helt nytt håll. Mycket uppför blev det, till att börja med, och det är fortfarande jobbigt – jag fixar plan mark bra, men så snart det går det minsta uppför blir det flåsigt. Väl uppe på högsta toppen stannade vi och tittade på utsikten, men det blåste eländigt kallt så det blev kort. Det vore nog fint att bo där uppe, om man bortser från uppförsbacken.

Åter på kontoret hade vi gått drygt 3 km, enligt GPS:en, men jag minns inte längre hur många steg det handlade om. Och jag tycker det är roligt att kunna registrera tid och sträcka och kanske även ha möjlighet att plotta in rutten på en karta, så därför grunnar jag på vad för slags GPS som skulle passa.

Digitalkamerabehovet är gammalt och nu när jag har en blogg kunde det kanske vara roligt att lägga upp någon bild ibland. Visst, det finns kamera i mobiltelefonen, men den är inte bra. Tror jag. Eh. Kanske skulle prova innan jag sågar den idén.

Mp3-spelare… tja, i stället för att låna kollegans gamla iPod. Jag har alltid varit skeptisk till att ha något i öronen ute bland folk för att det isolerar mig från omgivningen, men det är ju precis det jag nu upplevt som positivt. Man kan väl ändra sig.

Allt som allt undrar jag om jag håller på att bli teknikfreak, men så länge jag är nöjd med ”fungerar” är det nog inte så.

Efter jobbet, förresten, gjorde jag sällskap med kollegan, som så många gånger förr. Jag föreslog att vi skulle gå lite längre än till närmaste tunnelbanestation. Klockan var inte mycket och solen sken från en riktigt blå himmel, så det kändes rätt.

Väl framme där fortsatte vi förbi för att fortsätta till ännu en nästa station. Halvvägs dit kom vi fram till att det var lika bra att gå hela vägen hem och då vore det ju trevligt att undvika den trista vägen med alla bilar och avgaser. Den som jag antar är lite närmare – man kan förstå varför jag behöver en GPS?

Det blev en ofrivillig omväg för att vi inte hittade rätt ”infart” (eller om man skulle säga uppfart?), men så småningom kom vi på rätt spår och till slut landade vi i hemmatrakterna. Ett snabbt stopp hemma för att hämta pirran (vis av tidigare erfarenheter) och sedan iväg för att köpa fler flyttkartonger. Det var lite tungt att köra hem dem, och bökigt att ta sig igenom dörrarna utan hjälp, men det gick och jag lovar att det var skönt att äntligen få sätta sig och pusta när det var gjort.

Efteråt har jag knappt rest mig ur soffan, så idag blev inget arbete utfört i hemmet, men jag har ju några dagar på mig.

Etikettmoln