Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘java’

Högskolepoäng: 20,0 (vårterminen är klar)

Så där, ja! Då var slutligen alla vårens poäng inrapporterade såväl som synliga på antagning.se – summa summarum hela 20, alldeles färska, högskolepoäng. Jag måste tillstå att jag är rätt nöjd med dem. Och som om det inte räckte med poängen så fick jag ju dessutom högsta möjliga betyg på alla kurserna. Wohoo! Ni får vara så goda och ursäkta mitt skryt för jag är uppriktigt stolt över mig själv.

I morse fick jag mail om att de sista poängen blivit inrapporterade till Ladok och nu när jag kom hem (efter två dagar på Kolmårdens djurpark) och loggade in på antagning.se hittade jag dem även där. Vårens poängjakt är därmed avslutad.

Mina 20 högskolepoäng

Och så praktiskt att mina sommarkurser började precis idag! Ska ta och kolla upp vad jag behöver göra med dem, men det får bli senare i veckan. Nu är jag trött och tänker göra så få knop som möjligt innan det är dags att göra sig redo att inleda de sista dagarnas arbete innan semestern tar vid. Det vill säga: sova.

Annonser

Frustrerande uppstartsperiod

Jag har säkert bara förträngt hur det brukar vara att börja nytt uppdrag, men jag känner mig frustrerad och undrar hur lång tid det ska behöva ta att finna sig till rätta i den miljö jag ska jobba i. Och då menar jag inte så mycket den fysiska miljön som den programmeringstekniska. Jag är hyfsat obekant med mycket, som t.ex. applikationen och upplägget såväl som de tekniker som används.

Visst, jag har allmän kunskap när det gäller liknande tekniker, men saknar (för min bekvämlighet) alldeles för mycket detaljerad kunskap och erfarenhet av just dessa specifika. Och i utvecklingsteamet är det lite för ofta främst konsulter och nyanställda på plats, d.v.s. vi saknar någon som kan guida oss rätt i djungeln. Det blir lätt så att en blind leder andra blinda – inget vet riktigt vad som är rätt.

Man kan lugnt säga att det krävs en rejäl dos av tålamod från min sida – jag vill ju som vanligt kunna och behärska allt på en gång. Jag trivs verkligen inte med att vara någon som är osäker och behöver fråga om (känns det som) allt, jämt. Jag får bita ihop och dra några extra djupa andetag och sen bara köra vidare.

Och samtidigt vet jag ju ändå att det bara är i början det känns så här jobbigt. Det går över. Jag kommer att med tiden lära mig allt jag behöver kunna och hitta lämpliga sätt att förhålla mig till arbetet och mina med- och motarbetare.

Så här långt har jag bl.a. bekantat mig lite mer med SLF4J, JPA och Mockito.

Högsta betyg i alla kurser

Det låter väl alldeles fantastiskt bra, eller hur? I alla fall om man läser många olika kurser under samma termin. Jag för min del läste ju bara tre kurser under vårterminen, på kvartsfart. Hm, när jag nu tänker efter är det inte så långt ifrån att studera i full fart – jag har ju faktiskt pluggat på 3/4-fart under våren. Eller på halvfart, om man låter bli att räkna Java-kursen jag såg som gratispoäng, som jag bara behövde för att få vidare meriterande högskolepoäng. Och sedan ska jag väl också, innan jag kan anse mig helt klar och det hela alldeles officiellt, invänta poängen i Ladok, men ändå… faktum kvarstår: toppbetyg bör det bli.

I går, under lunchen, fick jag en notifiering från BTH:s lärandeplattform, som började: ”Hej! Vi har nu rättat din tentamen DV1453 Inledande programmering i Java som du skrev 2015-06-04 och du är godkänd på denna.” – fantastiskt bra att de inleder med det viktigaste, dvs själva resultatet. Därefter följde bedömning av implementationen och så avslutades med ”Du har med god marginal klarat gränsen för godkänd. Bra jobbat!”. Eftersom man inte kan få högre betyg än G på den här kursen innebär det att sviten med högsta möjliga betyg är obruten. Lite roligt, det också, även om jag inte tänkt på betyg. Poängen var det viktiga.

När jag sedan kom tillbaka till skrivbordet efter lunch och möten och vad det nu var, loggade jag genast in på plattformen för att läsa det hela lite mer detaljerat på en större display och vad ser jag väl då? Jo, Python-projektets resultat hade också trillat in. Betyget blev A på slutprojektet såväl som på kursen som helhet. Det hade jag verkligen inte väntat mig eller räknat med, men blev mycket glad. Och även lite stolt. Förstå vad jag måste vara bra! Liksom. Enda haken är att jag nu kanske förväntar mig högsta betyg på alla kurser jag läser framöver…

Och så har jag nu fått ett fantastiskt lyxproblem: vad gör jag nu? Min nästa kurs börjar ju inte förrän den 29/6 och vad jag förstår kan man inte registrera sig och börja tidigare än så. Alltså har jag nu drygt två veckor ledigt. Sambon har börjat med sin sommarkurs, så jag tänker mig att han använder en stor del av sin fritid till att plugga de närmaste veckorna och jag kan/får roa mig helt på egen hand.

Men vad är det jag ska och vill göra då, som jag inte riktigt kunnat göra (läs: valt att skjuta på framtiden) sedan vårterminen drog igång framåt slutet av januari? Läsa skönlitteratur, är det jag första kommer att tänka på. Vara ute, det andra. Finns nog fler saker, så det blir till att ta sig en funderare. Men grunnar jag på det länge nog kommer problemet att försvinna av sig självt, vilket vore… synd.

Java-kursen är nu också avslutad

Idag skrev jag tentamen i Java-kursen. Det förvånade mig att jag var en av dem i min sal som satt kvar allra längst – kl. 14:45 (15 minuter innan sluttid) ansåg jag mig klar och lämnade in min lösning. Då hade jag suttit och kodat tämligen intensivt från klockan 10:00, vilket märktes sedan när jag skulle ställa mig upp på fötterna – höft- och andra leder knakade så att jag nästan blev lite orolig.

Himla fint här på BTH! Mycket glas, och vatten utanför knuten. Strålande väder också - ska ta mig en promenad in till stan och bara njuta. Nu är terminen helt slut! :-D

Det här var alltså i Karlskrona och BTH låg jättefint vid ett av alla stans vatten. Om jag någonsin skulle flytta hemifrån för att plugga skulle jag nog gärna hålla till där, känner jag. Solen sken som besatt från en klarblå himmel, men det funkade ändå att promenera både dit ut och tillbaka in till stan eftersom det blåste ganska ordentligt. Man undrar hur otäck vinden kan vara där på vintern.

Karlskrona blev nog idag ett obligatoriskt stopp på den tänkta semesterfärden. Nu hittar jag ju till Espresso House från alla möjliga ställen i stan. Den ligger alldeles vid Stortorget. Och Klaipedaplatsen, om jag tolkar Googles karta rätt. Rymligt, tar upp ett helt kvarter (hus), och personalen var trevlig och hjälpsam.

Och så besöker man så klart #EspressoHouse också. Hemma, fast borta. Stort ställe med rejäl uteservering. Fast jag sitter inomhus.

Själva tentan? Den gick nog alldeles utmärkt, tackar som frågar. Jag hittade en bugg precis innan jag skulle lämna in och drabbades av lite nervdaller, men fick strax ordning på det hela. Kan inte komma på något jag kan tänkas ha missat (borde inte vara så kaxig, för det vet man ju vad som händer då!). Finns dock tyvärr ingen chans till VG då man bara kan få något av betygen U, UX eller G.

Nu är skolan slut för denna termin! Bara att vänta in resultat och poäng. Skönt.

Studieställningen just nu: 24-21

Det börjar närma sig slutet på den här terminens studerande. Det är inte mycket kvar alls, även om det som återstår innefattar två resor för något som i alla fall känns lite läskigt. Tentamen. Det blir spännande att se om jag hittar rätt lokal och även hur jag klarar pressen. Prestationsångest, ni vet. Och självfallet utgår jag från att jag kommer att fixa båda, men säker kan man ju inte vara förrän efteråt och lite nervös kanske man ändå måste vara för att inte tappa stinget. Äsch, det ordnar sig! Eller jag behöver i alla fall inte oroa mig nu, för det hinner jag göra senare. Det finns en massa andra saker att oroa sig för innan dess.

I datasäkerhetskursen har jag precis lämnat in min sista veckouppgift och det som återstår där är bara det allra sista, det som är helt avgörande. Tentamen. Jag får läsa, läsa och läsa kursmaterialet fram tills dess. Hela vägen igenom, från början till slut, så många gånger jag hinner och orkar. Och kanske göra självtesterna några gånger till. Antar att surfplattan kan få följa med till och från jobbet. Så går det nog bra till slut, tänker jag. Det är bara några få veckor kvar och sedan är det över. Förhoppningsvis resulterande i ytterligare 5 hp på kontot.

I Java-kursen har jag en inlämningsuppgift kvar, men väntar på att det ska dyka upp någon form av lektion att ta del av så att jag vet vad jag förväntas lära mig. Tidigare har det varit online-möten som jag kunnat titta på i efterhand (eftersom de alltid hållits på dagtid, vilket ju för mig är detsamma som arbetstid), men i det förra kursmomentet blev det bara en inspelning och för det här sista har jag inte sett något alls annat än att resterande live-sessioner ersätts med inspelningar.

Än så länge finns bara inlämningsuppgiften som sådan att tillgå. Normalt brukar inspelningen läggas ut bara någon dag efter deadline för föregående uppgift, men så har inte skett denna gång så jag undrar vad som händer. Nåja, det är gott om tid ännu. Den sista uppgiften, som är nummer 6 i ordningen, ska lämnas in senast den 24/5 (eller 31/5 – det står olika uppgifter på olika ställen) och därefter, i juni, ska det tentas. I nuläget väntar jag mest på att föregående uppgift ska bli granskad och godkänd, så att jag kan pricka av den i min lista.

I Python-kursen lämnade jag in uppgift nummer 6 förra helgen, under andra nåja-veckan, så nu återstår bara att få godkänt på den uppgiften och göra den sista, stora, som är ett projekt och motsvarar en tentamen – det är detta projekt som (dock i kombination med tidigare uppgifter) avgör betyget på kursen som helhet. Inlämning kan göras när som helst från förra veckan och fram till första veckan i juni, men det lär ju vara en del jobb så förmodligen bra att börja med den så snart som möjligt. Det blir dock inte denna helg, för det orkar jag inte.

Läget mer i korthet:

  • Datasäkerhet: Tentamen återstår.
  • Java: En inlämningsuppgift + tentamen återstår.
  • Python: En (stor) inlämningsuppgift återstår.
  • Antagningsbesked för sommaren kommer 4/5. Whee!

Som synes är det inte så mycket kvar nu. Det har gått förvånansvärt fort, men jag längtar efter att få njuta av fritid där jag inte behöver känna att jag kanske borde ägna mig åt skolarbetet i stället. Då kan man måhända fråga sig varför jag sökt nya kurser både till sommaren och till hösten, men jag vill ju lära mig nya saker också! Och samla poäng. Och jag kan alltid tacka nej även om jag skulle bli antagen. Jag menar, hellre det än att behöva ångra att jag inte sökte.

Lära ut med korrekt kod

Jag blir faktiskt en smula irriterad här, inte bara å nybörjarnas vägnar utan även p.g.a. något jag uppfattar som bristande respekt för programmeringen/språket. Ska du lära folk att programmera Java bör du nog inte skriva kodexempel i ett program som med automatik gör om första bokstaven på varje rad till versal. Åtminstone inte utan att gå tillbaka och korrigera i efterhand. Koden blir trasig.

Public static void double(double x) { Double result = x*x; return result; }

Ovanstående kod kompilerar inte. Det heter public, med inledande gemen.

Nu är i och för sig Double result korrekt, rent formellt, men troligen inte riktigt det man egentligen vill visa. Att i sin kod inte göra skillnad på double och Double är fel, då de faktiskt är olika saker. Det ena är ett s.k. primitivt värde, medan det andra är ett objekt (som iofs innehåller ett primitivt värde, av typen double, men det är ändå ett objekt). Eftersom metoden är specificerad så att den returnerar en double kommer programmet att returnera just en double, d.v.s. den primitiva typen, vilket innebär att resultatet som är en Double kommer att omvandlas per automatik, i onödan. Det man menade här var säkert att skriva double result.

Nybörjaren, som ännu inte fått lära sig vad klasser är, borde inte luras att tro att Double och double är samma sak genom att man på det här sättet slarvar med representationen. Dessutom är det ju heller inte riktigt så enkelt att man alltid kan byta ut den inledande bokstaven för att växla typ från den primitiva typen till motsvarande klass – ett typiskt exempel där är int som mappar mot Integer.

Det är inte okej, i min bok, att visa slarvigt skriven kod för dem som ska lära sig.

Sedan är det visserligen strikt formellt korrekt, så tillvida att det kompilerar, att ange metod- och variabelnamn som börjar med en versal, men det bryter mot sedvanlig praxis och följer heller inte allmänt vedertagen kodstil för Java. Namn på variabler och metoder bör inledas med en gemen (bör, därför att det alltid finns undantag). Allt annat ser ut som Visual Basic i mina ögon. Fult, fult, fult!

Jag är bestämt övertygad om att man som lärare ska föregå med gott exempel.

Jag hoppas att jag hittar något vänligt sätt att påtala sådana här saker, sedan i slutet, eller efter att kursen är slut. Kanske vänta tills efter att jag fått mitt betyg? Betyg: ”G Godkänd”, ”UX Otillräckligt, komplettering krävs” eller ”U Underkänd”.

Kursansökan för hösten 2015

Så där, då har jag skickat in ansökan avseende höstens högskolestudier. Sista ansökningsdag är på onsdag, 15/4, så jag gjorde det med flera dagars marginal.

Om vi bortser från att jag inte vet hur hösten kommer att se när det gäller jobbet, så är min tanke att gå vidare med det kurspaket jag påbörjat och utöver detta skaffa meriter för att möjliggöra fortsatta studier inom intressanta dataämnen. Idag är alldeles för många kurser besvärliga att söka p g a saknade poäng.

Detta innebär att jag nu dels sökt ännu en Java-kurs (fortsättning på den jag går), dels en datavetenskaplig introduktionskurs (som ger behörighet att söka andra datavetenskapliga kurser). Utöver detta har jag också, som något slags backup, sökt ett par kurser avseende apputveckling och ett par icke-tekniska men ändå it-relaterade kurser. Samtliga kurser går på distans och kvartsfart.

Om vi nu förutsätter att jag blir antagen till det jag önskar och därefter klarar av att avsluta de utbildningar jag påbörjat och planerar att genomföra kommer jag efter årets slut att ha fått ihop 50 högskolepoäng. Under ett år. Samtidigt som jag jobbar heltid. Går det vägen ska jag banne mig fira! Frågan är bara hur.

Jag måste dock erkänna att det börjar kännas tuffare nu, när jag nästan börjar ana slutet av terminen. Efter snart tre månaders studerande är det faktiskt bara ungefär en och en halv månad kvar, och jag ligger något senare än vad jag hade tänkt mig när gäller Python vilket är stressande. Det beror nog till ganska stor del på att min ambitionsnivå är högre än den måste vara för att bara få godkänt på uppgifterna. Jag passar på att förkovra och förlora mig ett tag i de olika delarna vi lär oss – det är kunskaperna snarare än betyget jag vill åt, även om jag självfallet också vill ha ett hyfsat betyg som kvittens på inhämtandet av kunskaperna. Det är väldigt roligt att programmera i Python, men det tar också mycket tid att få till det så som jag vill. På en rimlig nivå. Jag hinner inte göra alla extrauppgifter, men så här långt har jag alltid gjort några. Just för att det är roligt och lärorikt. Att göra samtliga extrauppgifter skulle dock kräva en orimlig arbetsinsats, då jag som sagt både jobbar och läser andra kurser också.

Datasäkerheten går faktiskt helt okej och är bitvis riktigt rolig, även om det nu med kapitlen om kryptering börjar bli mer krävande. Jag har faktiskt rätt mycket nytta av mina yrkesmässiga erfarenheter, inte minst från nuvarande uppdrag, och ser också att jag får direkt nytta av kunskaperna i tjänsten även framledes. Utöver detta inser jag att jag behöver läsa igenom kurskompendiet flera gånger till innan det blir dags att skriva tentan, men det borde kunna gå vägen.

Java-kursen då? Tja, den går ganska långsamt och särskilt det här senaste avsnittet (Metoder/Klassbibliotek) som, delvis pga påsken, spänner över hela fyra veckor. Jag tar det kallt och tänker klara av hela momentet nästa helg – det brukar inte ta så många timmar att lyssna på inspelningen och göra veckans uppgift. Det har sina fördelar att redan behärska ämnet, om vi säger så. Hade Java-kursen varit lika krävande som Python hade det aldrig funkat att läsa båda.

Studieställningen just nu: 4/4 i Java, 5/5 i Python, 9/11 i datasäkerhet – totalt alltså: 18 rättade (och godkända) av 20 inlämnade uppgifter. Det går framåt!

Att göra härnäst:

  • Python: inlämningsuppgift 6 – deadline: i morgon (+ 2 nåja-veckor).
  • Java: inlämningsuppgift 5 – deadline: nästa söndag.
  • Datasäkerhet: inlämningsuppgift 12 – deadline: nästa söndag.

Python-uppgifterna jag ska göra härnäst verkar extra roliga – nu handlar det om att installera och lära sig använda externa moduler, programpaket och olika sorters nätbaserade tjänster. Instruktionerna för kursmomentet är publikt tillgängliga för den som är nyfiken: Kmom06: Externa moduler och webben.

När jag läste om det hela och följde läsanvisningarna (kapitel 12-14 och 16 i Python for Informatics: Exploring Information) blev jag smått lyrisk och mer än lite nostalgisk. Det här är i sanning en väg tillbaka in i sådant jag pysslade med för 15 år sedan eller så. Fast nu blir det förstås i en något modernare tappning. Det känns lite som att komma hem, och det var väl också en del av idén bakom att hoppa på kurspaketet som ju heter Webbutveckling och programmering – att återknyta kontakten med webbvärlden och utvecklingsarbete i och för den.

Jag funderade ett tag på att till hösten påbörja även det andra kurspaketet BTH tillhandahåller inom webbområdet, Databaser, HTML, CSS, JavaScript och PHP (de båda ska gå utmärkt att läsa parallellt), men eftersom den första kursen är Databaser, HTML, CSS och skriptbaserad PHP-programmering och jag under hösten kommer att läsa Programmering med JavaScript, HTML och CSS som nästa del av det första paketet föreställer jag mig att jag skulle bli för förvirrad.

Fast nu när jag läser mer om respektive kurs inser jag att ”min” kurs fokuserar på klientsidan, med Javascript-programmering, medan den andra håller sig på serversidan med PHP- och databasprogrammering. Det är egentligen bara HTML och CSS som i någon mån skulle kunna komma att överlappa, men eftersom de spelar andrafiol i båda kurserna borde det inte ställa till problem.

En framtida möjlighet kan vara det distansprogram i Webbprogrammering som BTH planerar att erbjuda från hösten 2016 – halva första året utgörs av precis de kurser jag läser i mitt kurspaket. En fjärdedel av första året och lika mycket av det andra består av de fyra kurserna från det andra kurspaketet. Tillkommer sex kurser, som ännu inte är helt spikade, samt ett examensjobb på 15 hp.

Möjlighet att ta ut kandidatexamen kommer att ges via ett tredje år, på campus. Det låter inte ointressant, även om jag reflekterar över det faktum att jag troligen inte skulle ha ett överflöd av yrkesverksamma år kvar efter en sådan examen. Varför, o varför, kom jag inte på sådana här roliga idéer för 10 eller 20 år sen!? Fast om jag jobbar tills jag är 75 blir det minst 20 år att använda kunskaperna.

Så där, nu har jag använt större delen av min pluggkväll till att blogga. Hurra! :)

Etikettmoln