Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘drömmar’

Vad jag gjorde i jul när jag inte bloggade

Snowflake bidrog med några utgångspunkter för ett blogginlägg: inläggsrubriken samt orden grön, kudde, snö, Jimmy och rodna. Dessutom påminde hon om sin djupa lärarinnerynka och gav mig 24 timmar, vilket borde ge deadline runt midnatt.

So here we go…

När jag inte bloggade så uppdaterade jag inte heller min Facebook-status, vilket är (har jag hört) vad en icke oansenlig del av den nätanslutna mänskligheten numera ägnar sig åt i tid och otid.

Jag har läst ett antal historer om hur folk framme vid altaret halar fram sina mobiltelefoner och ändrar sina statusmeddelanden. Hur många bröllopspar gör verkligen detta, egentligen?

Andra historier handlar om personer som, efter avslutad (får man väl hoppas!) sexakt sätter sig vid datorn för att informera världen om vad de just varit med om. Jamen, gud så spännande. Inte.

Till en del kan jag förstå varför man gör det förstnämnda, men det sistnämnda? Jag begriper det inte, men har förstått att alla inte delar min bild av att sexliv är något privat. Vad vill man åstadkomma (om man nu inte är så oerhört nätberoende att man inte klarar av att vara borta från nätet någon längre tid)? Hoppas man göra någon grön av avund? Men hur vet man i så fall om man uppnått önskad effekt?

Det där är faktiskt något jag gillar med nätet. När jag tar del av information är det normalt ingen som vet att jag gjort det, eller för den delen vet hur jag reagerade. Om jag verkligen läste och tog in innehållet eller om jag bara kastade en snabb blick och gick vidare.

Skrev mer eller mindre fåniga saker på Twitter gjorde jag däremot definitivt. Det är främst där man kan få en aning om sådant jag gör och tänker under både var- och helgdagar. Så här efter julafton har jag med fördel suttit i fåtöljen i vardagsrummet, med datorn i knät. Tryggt och bekvämt vilandes på min julklapp till Boyfriend – en s.k. surfkudde, som visade sig vara mycket bättre än jag väntat mig.

Surfkudde - skyddar mot het laptop och har gummifötter som motverkar avhalkning

Vad räknas till jul, förresten? För mig är det julledigheten, som ju detta år är ljuvligt lång. Vi var lediga hela julveckan och åkte de första dagarna lite hit och dit för att handla och förbereda julmat och -klappar. Det var nästan precis som jul traditionellt ska vara eftersom vi faktiskt hade snö här i stan. Och delvis har ännu.

Men vad svårt det är att minnas när vi hade vad! Jag minns att det regnade när vi kollade in Eddie Izzard (Stripped) på Hovet 19/12, men sedan har det mestadels varit snö. Idag har det varit några plusgrader och mycket har smält bort. Resterna skrapas bort från gatan utanför i detta nu. Sannolikheten att någon av traktorförarna heter Jimmy är nog ganska låg. Men de kör som fasen – både traktorn med plog och den med skopa. Och det ser jag som oerhört positivt med tanke på att tystnad definitivt underlättar nattsömn. Alltså, jag förmodar att de blir snabbare klara om de hastar.

Dagens mumsiga middag bestod av varmrökt röding (apropå att rodna, va? det var min association till ordet eftersom skinnet ju är delvis rött) i kombination med rotsaksgratäng. En hel firre var det som berövades sitt skinn såväl som kött. Smaken var angenäm och heller inte för salt, vilket annars ofta är fallet med rökta produkter.

Annars kunde jag väl skriva om mina kinder, efter att ha druckit både vin och blåbärsgrogg-på-burk samt gjort ett tappert försök att baka drömmar (jo, det blev nästan mitt i natten). Alkohol och värme, särskilt i kombination, får ofelbart mina kinder att rodna. Huruvida drömmarna blev en succé eller ett misslyckande är ännu inte avgjort. Smaken verkar okej, men konsistensen mer tveksam.

Jadegrönt nagellack i flaska och på naglar

I morgon blir det besök hos Nagel-Jane. Nuvarande gröna färg ska förbytas i… ja, jag vet inte. Kanske blir det julrött med silverkant, eller så låter jag mig frestas av någon annan rolig färg ur hennes reakorg. I övrigt står det nog inget stenhugget på schemat.

Så skönt det är att vara ledig!

Pust. Nästa gång får det bli en helt fiktiv historia.

(detta var nog en för mig nyttig övning i imperfektion)

Startgas

Jag behöver hjälp. Hjälp att komma loss, komma igång, komma upp och ut och iväg. Jag har ätit frukost och hittat en lagom intressant film att titta på (Crush), så att jag ska slippa. Slippa vad? Tja, göra något, antar jag. Jag kan inte beskriva känslan som annat än förlamande. Ni vet som när man drömmer att man inte kan röra sig, kämpar och kämpar och lyckas inte lyfta ett finger? Ungefär så, fast det här är inte fysiskt. Det sitter helt och hållet i huvudet. Jag har trasiga tändstift.

Trots detta (eller kanske tack vare?) härbärgerar jag så påfallande många känslor, så mycket lidelse, passion och också… lidande. Fast det sistnämnda tänker jag inte ge någon uppmärksamhet. Inte idag. Idag ska jag … tja, försöka leva, helt enkelt. Kanske småskaligt och en smula försiktigt, men i alla fall. Leva. Lite grann.

Inatt drömde jag om Förtjusningen (tror att det funnits flera olika, men den här var mitt skinande ljus och min ledstjärna på jobbet för ett par år sedan). I drömmen besökte jag honom i hans gigantiska våning vid St Eriksplan och det låg liksom något i luften. En särskild känsla. Hans hem innehöll en massa mörka, polerade träpaneler. Och när jag vaknade kom jag plötsligt ihåg vilken skön lirare det här är. Absolut unik och väldigt speciell. En Riktig Människa. En av dem jag halvt om halvt tappat bort p.g.a. min oförmåga att hålla kontakten. Och som jag definitivt vill träffa. Om jag bara kunde komma mig för att höra av mig. Till honom, och till nästa Förtjusning, som inträdde strax därefter. Jag tänker inte vara mer specifik än så kring dessa herrar eftersom de är kända (i mina kretsar) och detta är ett öppet forum. Och hur som helst så handlar det ju om mig, det här. Inte om dem.

Jag såg en snutt av Oprahs program och där pratade man om att göra ”vision boards”. Det är en sorts kollage, där man monterar (antar att man lämpligen klistrar) bilder och ord/kortare texter som ska illustrera vad det är man vill ha eller uppnå och sedan förväntas Universum hjälpa en dit. Ungefär så. Jag tror faktiskt att det här är något Pian gjort och berättat om för mig någon gång. Jag minns dock inte om jag fått någon rapport om huruvida det gjort någon nytta.

Oprahs gäster rekommenderade det varmt och några av dem visade också sina visionstavlor. Och jag gillar idén, även om jag (idag) inte riktigt köper ”läran”. Jag tror fortfarande att det fungerar, men då av enkla psykologiska skäl för att du dels tvingas konkretisera dina drömmar och visioner när du gör visionstavlan, dels blir påmind om dem varje gång du ser eller tänker på den. Och det hör man ju att det här är något jag borde ta mig an. Göra något konkret, kreativt, praktiskt och framåtsträvande. Utvecklingsbefrämjande. Något för att kanske komma loss. Min tröskel och mitt hinder (eller i alla fall den ursäkt jag oftast använder för att avstå sådant här eller skjuta det på framtiden) är att jag inte vet vad jag vill. Men det kanske ger sig när man väl börjar. Det kanske är ett av de tänkta resultaten. Så…

Det första jag behöver ta ställning till är det rent materiella. I vilka tidningar är det störst chans att hitta ord och bilder som passar mig och mina framtidsvisioner? Fast vore det inte lite befängt att gå ut och handla tidningar (blanka magasin antar jag är bäst) bara för att få urklippsmaterial? So what, egentligen. Tidningar som innehåller sådant jag gillar lär jag väl ha utbyte av att läsa också. För att inte tala om att alltihopa ger mig ett mål och en mindre mening. Ett Projekt. Ett Livsprojekt, till och med. Och vad har jag eller kan skaffa för att montera dessa ord och bilder på? Tavelramar borde funka bra, så där har jag nog redan vad som behövs. Saxar har jag många av. Klister… förmodligen, om jag bara vet var jag ska söka det.

Aktion föder aktion. Det ena leder till det andra. Det finns alltid hopp.

Jag har bestämt mig för att skaffa fusknaglar. Nageltjejen hävdar att det går att fästa även på mina extremt korta, så då får jag väl lita på det. Det vore roligt att göra sig lite fin och märkvärdig. Jag ska boka Rosenterapi också. Terapeuten har flyttat och finns nu ännu närmare hemifrån. Och tid hos frissan, men frågan är om jag vill ha lockar eller coola färger. Kortare lär det i alla fall bli för att få bort det slitna längst ned, men det kommer fortfarande att vara långt. Även om jag på sistone lekt med tanken på att kapa det. Bli korthårig. Som omväxling, ni vet.

Det här är ju den årstid då jag brukar vidta yttre förändringar. November.

Det regnar ute, men där finns också nästan allt det jag vill ha. Så dit ska jag. Nu!

Etikettmoln