Man lever så länge man lär

I och med att även höstens kurs nu är avslutad och inrapporterad tycker jag att det kan vara på sin plats att göra en sammanfattning. Om inte annat så för att det är nyttigt att stanna upp, se tillbaka och reflektera över den resa som gjorts.

VT 2015 – HT 2016

Sedan vårterminen 2015 har jag förvärvat exakt 50 friska högskolepoäng från avslutade kurser inom data och närliggande områden. Det är, om jag får säga det själv, bra jobbat då jag ju parallellt haft (och skött!) mitt vanliga heltidsjobb.

Första terminen läste jag 75% och det gick bra eftersom jobbet var händelselöst och jag var motiverad. Första sommaren fick jag för mig att jag skulle studera i stället för att ha sommarlov och slet ut mig så att jag inte blev klar med något.

Andra terminen försökte jag med kurser omfattande 75% igen och blev bara klar med en av tre. Tredje terminen hade jag lärt mig och sökte inga nya kurser utan fokuserade på den tredje kursen i paketet jag var mitt inne i. Under sommaren färdigställde jag framgångsrikt en av höstens oavslutade kurser och denna höst, fjärde terminen, valde jag inget nytt utan läste bara sista kursen i kurspaketet.

Och så här blev det:

VT 2017

Den här terminen läser jag bara en kurs: Algoritmer och datastrukturer à 7,5 hp. Kursen går på halvfart så den täcker bara första halvan av terminen och därefter är jag fri att läsa böcker eller vad som helst annat. Just nu ser jag verkligen fram emot att läsa ”Functional Programming in Java”. Och ja, lite skadad är jag nog.

Den andra kursen jag tackade ja till blir det inget av med eftersom man tydligen måste registrera sig på kursen (som börjar 27 mars) senast 4 januari, vilket vi informerades om via mail en vecka innan deadline. Eftersom jag inte insåg detta viktiga faktum förrän den 6 januari förlorade jag sålunda min plats på kursen.

Jag kan inte med ord uttrycka hur enormt besviken jag blev när jag upptäckte det och ska jag vara ärlig har jag inte kommit över det ännu. Jag hade ju noga övervägt och valt det för mig ultimata upplägget för vårterminen – det hade passat perfekt att läsa just den kursen just då. Visst, kursen verkar ges igen nästa vår, men det är för långt bort så då har jag nog redan hunnit gå vidare.

Timing är så viktigt, särskilt för mig som är lustdriven.

HT 2017 och framåt

För den andra av förra höstens oavslutade kurser sökte jag omregistrering i höstas, men fick noll respons – möjligen för att jag var väldigt sent ute, men det är inget jag vet. Jag fick varken svar på ansökan som sådan eller min fråga per mail till kursens ansvariga lärare. Jag tror att jag gör ett nytt försök när det blir dags att skicka in ansökningar inför nästa höst, för poängen kan komma väl till nytta såsom behörighetsgivande för andra kurser jag kan vilja läsa framledes. Och objektorienterad programmering i Java borde ju inte vara svårt för mig.

Annars vet jag inte riktigt vad jag ska sikta på för framtiden. Vad ska jag bli när jag blir stor? Läsa mer vill jag definitivt göra och det lockar att göra upp en lista som jag kan pricka av kurser på vartefter jag blir klar med dem. En examen kunde vara kul, men tar tid och kräver ihärdighet och långsiktig planering.

Jag kollade tidigare upp ungefär vad som fanns att tillgå och ritade då, med hjälp av PlantUML, upp ett stort, fint diagram som jag tittar på lite nu och då och markerar kurser som pågående eller avklarade när så behövs. Där ritade jag också in de främst tänkbara programmen som leder till examen inom relevant område, så jag har en rätt bra karta. Frågan är bara vilken väg jag ska välja.

Om nu en examen är mitt mål behöver jag bestämma mig för vilken och sedan utgå därifrån. Några alternativ är filosofie kandidat i data- och systemvetenskap, teknologie kandidat i datateknik (båda 3 år/180 hp) eller bara högskoleexamen i programvaruteknik, inriktning webbprogrammering (totalt 2 år/120 hp). Fördelen med den sistnämnda vore att jag redan har 30 av poängen och kan lägga på 1 år och bli fil kand, men den känns inte riktigt lika intressant som de två tidigare.

Steg ett vore att rådgöra med lämpligt lärosäte om hur jag i så fall kunde lägga upp mina studier. Kan jag bli antagen till ett program och sedan läsa kurserna på distans, på deltid? En del av det jag redan läst borde kunna användas i en examen, vilket förstås också behöver redas ut. Så maila studievägledare it is! Varvid jag for iväg och nätsurfade hos lärosätena. Två studievägledningar blir det att kontakta… Men innan dess har jag en kursuppgift att färdigställa, vilket var den primära anledningen till att jag satte mig vid datorn. Tänk så det går!

Annonser

Jaha, då har jag fattat inriktningsbeslut gällande studier under vårterminen. Det känns skönt att ha det gjort eftersom jag har gått och velat hit och dit sedan jag skickade in ansökan. Ska jag fortsätta studera eller trycka på pausknappen? Att sluta känns inte riktigt som ett alternativ nu när jag (30 år senare) faktiskt börjat, så det var bara frågan om ifall jag behövde en studiepaus för att vila och kunna hinna ikapp med vanlig, kravlös läsning – faktaböcker såväl som skönlitteratur.

Antagningsbeskedet kom i torsdags, mitt under sprintplaneringen, och jag hade väl inte noterat det om inte sambon hade skickat ett meddelande om hur hans besked såg ut. Och då måste jag ju genast logga in och kolla mitt eget utfall.

Jag sökte totalt åtta olika kurser, av vilka jag blev antagen till sex och fick en reservplats på två. Möjligheten att inte studera alls var ju också ett alternativ, men det är ändå något med pluggandet som lockar mig och därför kunde jag inte ens föreställa mig att bara tacka nej till allt. Jag vill ju gå vidare! Till stor del är det nog just känslan av att vara på väg någonstans (och inte veta vart) som lockar mig, det här med att lära sig nya saker och utvecklas blir lite av en drog. Kanske ett sätt att undvika tanken på egen och andras mortalitet? Who knows.

Jag vet inte om ni som läser här har lagt märke till det, men undertiteln på denna blogg är ”Man lever så länge man lär”… det är liksom så jag rullar.

I kortversion: jag har bestämt mig för att läsa vidare nästa termin.

Det här är de två kurser jag tackat ja till:

Algoritmer och datastrukturer är en kurs jag kände att jag bara måste söka för att jag suktat efter den så länge. Problemet har varit tvåfaldigt: jag har inte varit behörig att läsa kursen och/eller den har inte getts fristående utan bara som del av ett program. Det är som med mitt första jobbyte – när den där omöjligheten plötsligt blir en möjlighet finns ingen tid att tveka, det är bara att hugga direkt. Mångårig yrkeserfarenhet borde göra att jag har en del gratis, tycker jag.

Den andra kursen vill jag gå för att jag känt att det saknats en grundläggande HTML/CSS-kurs i det kurspaket jag läst nu i två års tid. Jag gissar att de som läst det andra kurspaketet (som ofta läses parallellt med det jag gick) fått mer utbildning inom området än vad vi fick. Eller så är det bara något jag missat? Oavsett vilket ser jag fram emot att lära mig och verkligen fokusera på ämnet. Med mina tidigare erfarenheter i bagaget borde inte kursen bli alltför krävande.

Båda kurserna går på halvfart (dock under olika läsperioder), så jag kommer att behöva jobba mer disciplinerat än jag gjort den här terminen – till att börja med måste jag nog hålla arbetstiden till under snarare än över 40 timmar i veckan. Och sedan behöver jag nog bli bättre på att läsa löpande i stället för ketchup.

Jag blir alltmer medveten om behovet av tid för reflektion. Det krävs för att saker ska nå sin fulla potential. Och gummiankor. Men det är ett helt annat inlägg, det.

Det blir spännande att se hur det går med kurserna i vår!

Puh! Nu har jag (med en halv minut till godo) lämnat in den näst sista uppgiften på kursen Webbapplikationer för mobila enheter som jag läser nu under hösten, och som också är den sista kursen i kurspaketet. Vad jag ska läsa sedan vet jag inte, men sökte i alla fall flera olika kurser för både första och andra läsperioden under våren. Haken med de flesta av de här kurserna är att de går på halvfart, vilket nog är på gränsen till för tufft att köra parallellt med jobbet, så vi får se.

Det är i alla fall kul att lära sig saker och om jag inte ska studera nästa termin kan jag med gott samvete ägna mig åt att läsa böcker (både inom it och rent skönlitterärt) och knåpa ihop min bokhållar-app som jag velat göra så länge. Förr trodde jag att jag skulle bli tvungen att lära mig Android-utveckling men nu vet jag att det förmodligen räcker gott med en enkel ensidig webapp. Och då syftar jag på en ”single page application”, som kommer att vara mångsidig.

Nästa uppgift ska vara klar och inlämnad nästa år. Ganska snart, trots allt.

I år var första gången jag ansökte hos företaget om att få gå på Jfokus, vilket alltså innebär att de betalar avgiften och accepterar att jag deltar, med full lön och utan debitering av min tid till kund. Många sköna tusenlappar blir det nog.

Förra året, minns jag, var jag så övertygad om att jag skulle få nobben, att jag inte ens gjorde mig besväret att försöka. Ni vet hur det kan vara – det finns ett elektroniskt formulär att fylla i, som dock är utformat för externa utbildningar, d.v.s. kurser. Jag upplever de allra flesta formulär som svåra och jobbiga att fylla i och det här blir som att försöka knöla in en val i ett 20-litersakvarium. Det går inte att fylla i rätt, för jag saknar uppgifter till obligatoriska fält och det saknas fält för uppgifter som jag anser viktiga. Vilket gör att jag får fabulera och fantisera ihop något och … tja, det passar inte alls min person. Det blir mentalt jobbigt.

I år såg jag det mer som att det i alla fall var värt att prova, och att om jag skulle få nobben kanske det kunde få vara ett tydligt tecken på att det är dags att byta arbetsgivare. Allt jag gör är nämligen att dra in pengar – under mina dryga 13 år som anställd har jag varken gått på kurs eller konferens av eget val, och heller aldrig suttit på bänken (varit utan uppdrag). Sedan 2009 har jag dessutom suttit permanent ute hos kund och har inte ens en postlåda hos min arbetsgivare. De tillhandahåller dator och telefonabonnemang, samt vpn och applikationer för att registrera debiterbara resp. arbetade timmar. Ungefär så krävande är jag som anställd. De enda utgifter jag orsakat företaget på eget bevåg de senaste åren är 2 tentaresor och 2 inköp av kurslitteratur. Mina 50+ nya högskolepoäng inom datavetenskapen har jag annars skaffat helt och hållet på min fritid, under 2 års tid och vid sidan av det vanliga arbetet på heltid. Shit, vad jag måste vara bra!

Ja, i och för sig var vi några som gick på Gradle Groovy-seminarium för några år sedan, under en arbetsdag på promenadavstånd från kontoret, men jag tror faktiskt att det var kostnadsfritt vilket innebär att det företaget bidrog med var en dags utebliven debitering för var och en. Som ren kuriosa kan jag för övrigt berätta att den enda av oss som deltog och fortfarande jobbar kvar är… jag.

För dem av er som hört om varslet hos min arbetsgivare: jag är inte uppsagd och har heller inte fått något erbjudande om att sluta frivilligt mot ersättning. Jag ser det som att jag inte behöver fatta några omedelbara beslut kring min framtid och därför kan köra på som vanligt tills jag själv känner att det är dags. Gott så.

Och för att göra en lång historia något kortare: jag anmälde mig till Jfokus 2017 (med en tanke om att eventuellt betala själv om företaget satte sig på tvären), diskuterade saken med min chef (som ställde sig positiv), fyllde i formuläret efter bästa förmåga och skickade in ansökan. Därefter väntade jag några veckor och så plötsligt, en dag i slutet av november, var ansökan godkänd – jag kommer att vara med på Jfokus, i Stockholm den 7-8 februari 2017. Whee! See you there?

Igår såg jag att inte bara poängen utan också betyget för den datavetenskapliga introduktionskursen hade registrerats och blivit synligt på Antagning.se. Jag har också skapat och skickat ett verifierbart intyg till chefen (arbetsgivaren betalade kursboken och ville då veta att/om/när kursen slutar och hur det gick för mig), så nu är också denna kurs lagd till handlingarna. Betyget blev C, vilket alltså är det högsta möjliga för den som (liksom jag) inte skriver tentan. Det är jag nöjd med.

Och i övriga studienyheter:

Jag har ännu inte sett eller hört något om omregistrering på Java-kursen, och ej heller petat på programmeringskursen som varit i princip klar sedan i höstas…

Framsteg på studiefronten

Rättning – check!

Jag noterade idag att min datavetenskapliga magister har rättat (och godkänt!) alla återstående inlämningsuppgifter, trots att han förvarnade om att han nog inte skulle hinna med det i närtid, så där väntar jag bara på registrerade poäng. Om han nu inte skulle råka tro att jag är intresserad av att skriva någon tenta? Nog för att det vore kul att kunna få ännu ett A, men det känns inte riktigt värt den stora ansträngningen. För det är förbaskat jobbigt att tenta (säger jag som bara gjort det två gånger), men allt som kräver fokus kostar också energi.

Kursregistrering – check!

Och som om det inte räckte med goda nyheter så har jag idag blivit registrerad på BTH-kursen jag ska läsa under hösten som den fjärde och sista kursen i kurspaketet. Kursen visades inte som ett alternativ på min registreringssida, varför jag inte kunde göra det själv som det är meningen att man ska göra. Precis samma sak hände förra terminen, så jag undrar vad de gör för fel?

Nåväl, jag har nu tillgång till kursen på lärplattformen och har skrivit efterfrågat introduktionsinlägg på kursens forum, så nu är det bara att köra så det ryker.

Omregistrering – …?

Jag tror att det enda utestående just nu är min omregistrering på Java-kursen.

Och så programmeringskursen som varit i princip klar sedan i höstas…

Nexus 9 – check!

Idag blev min rekonditionerade ersättningssurfplatta levererad, så det är bara att ta den i drift och fabriksåterställa samt returnera den gamla. Det borde kunna bli klart före eller under helgen. Och sedan har även surfplattan fått Marshmallow.

Apropå det så har jag opassande kläder att returnera också. Inte glömma!

Etikettmoln