Man lever så länge man lär

Arkiv för kategorin ‘resor’

Namibia: 24 nov, Hammerstein Lodge/Sossusvlei

Mina första foton är från strax efter fem på morgonen, då solen endast anades som en svag rodnad vid horisonten. Vi steg alltså upp en bra stund före gryningen för att hinna äta frukost och ge oss av mot Sossusvlei så tidigt som möjligt.

Jag tror att vi åkte från lodgen omkring kvart i sju, och kom fram ungefär 40 minuter senare. Ganska precis klockan åtta var vi sedan framme vid vårt första mål: Dune 45. Världsberömd – googla får ni se. Sitt namn har denna populära dyn fått av ett så enkelt skäl som att den ligger 45 kilometer in på området.

Nu skulle klättras! Jag var tveksam till att ens försöka eftersom jag visste att jag inte skulle orka så långt, men jag är glad att jag gjorde det. En bit upp kom jag innan jag kände mig nöjd och bestämde mig för att erkänna mig besegrad. Det var fruktansvärt tungt att klättra i denna sand, som gav efter och sedan ändå blev fast nog att kliva på. Det kändes som om varje steg gav fyra decimeter fram och tre tillbaka. Tidsödande och krävande klättring. Resans tuffaste utmaning.

IMG_0264.jpg

Vägen ned var dock hur skön som helst – jag klafsade rakt ned på sidan av dynen och kände det som om jag gick på månen (fast det känns förmodligen inte alls likadant). Sanden gav med sig precis lagom för att ge känslan av att… ja, jag vet inte hur jag ska beskriva det. Man sjönk med så att sanden hade ett fast och tryggt grepp om fötterna och gav en otrolig stabilitet. Den upplevelsen skulle jag gärna få mer av – synd att det är så tungt att klättra upp, bara.

Här filmar Daniel sina fötter på vägen ned något senare – han orkade längre. Det är mina fotspår till höger i bilden.

IMG_0283.jpg

Vid halv tio-tiden kom vi till nästa anhalt, där vi anförda av en lokal guide skulle kolla in den döda sjön, Dead Vlei. In på området kunde man inte köra med en vanlig bil som bara skulle köra fast i den lösa sanden, så tanken var att hyra bil med guide på plats. Dessvärre fanns inga lediga bilar men Rosie, som blev vår guide, sade att det skulle funka med vår egen bil. Och det gjorde det. Riktigt ända fram till sjön kunde (eller fick) man inte köra utan den sista biten fick vi gå.

Att vandra i sand i sådan hetta som det nu hunnit bli (Rosie sade 38 grader då vi frågade) är inte heller någon barnlek. Svetten rann och nivån i vattenflaskorna sjönk snabbt. Jag tror att det tog oss en dryg halvtimme att gå en ynka kilometer och den starka solen gjorde att såväl den muppiga hatten som den långärmade safariskjortan kändes helt rätt.

På torkad lerbädd står förstelnade och förkolnade akacia-träd, som tros vara uppåt 900 år gamla.

IMG_0324.jpg

Vi var inte helt ensamma på platsen, men det gick ändå ganska bra att få bilder utan allför många människor i dem. På bilden ovan ser man en tydlig främling. Den andra människan, som knappt anas under den stora bågen, är Anders.

IMG_0326.jpg

Promenaden tillbaka till bilen lär ha varit lika lång som vägen dit, men kändes inte lika jobbig. Nu kunde vi ju vägen.

Vid halv ett-tiden gjorde vi ett tredje stopp för att klättra ned i en ravin och det var säkert häftigt, men vid det här laget hade jag fått alldeles nog av värme och ansträngning och ville bara hem till lodgen för att vila och bli sval igen.

Lunch hemma på gården och sedan vet jag inte riktigt vad som hände.

Nästa foto är från 16:20 och föreställer en lokal zebra. En mountain zebra – utan skuggränder. Den kom vandrande precis utanför staket och verkade orädd. Jag kunde ta mig gott om tid på mig för att fotografera. Resten av gänget låg vid poolen och dit var det också jag sedan begav mig.

IMG_0344.jpg

På den här lodgen hade man fler husdjur än Daisy. Nere vid simpölen höll anden Aqua till. Den simmade gärna i poolen och nappade åt sig insekter som landat i vattnet när den inte låg och sov under någon solsäng.

IMG_0355.jpg

Jag tror att det här var kvällen då vi satt i baren och drack deras öl i väntan på middag. Och sedan efter maten satt vi kvar en stund och drack egen öl och tittade på stjärnorna. Antar att vi som vanligt ramlade i säng före tio och den här natten klädde jag på mig både jeans och fleecetröja för att slippa vakna frysande ännu en morgon. Det var öken.

Fler bilder till inlägget:
Pure Namibia 2010-11-24 – Hammerstein Lodge/Sossusvlei (8 foton)

Tidigare inlägg om resan:
Namibia: 23 nov, Hammerstein Lodge
Namibia: 22 nov, Swakopmund
Namibia: 21 nov, Swakopmund
Namibia: 20 nov, Spitzkoppe
Namibia: 19 nov, Palmwag
Namibia: 18 nov, Omarunga/Epupa Falls
Namibia: 17 nov, Omarunga/Epupa Falls
Namibia: 16 nov, Eha Lodge/Ruacana Falls
Namibia: 15 nov, Namutoni/Etosha
Namibia: 14 nov, Okaukuejo/Etosha
Namibia: 13 nov, Okonjima/Africat
Namibia: 11-12 nov, Utresa/Windhoek
På tröskeln till Äventyret (mobilbloggat)

Namibia: 23 nov, Hammerstein Lodge

Det här blev en dag främst tillbringad i bilen. Ännu en dammig sådan. Hälften av gänget bar munskydd under resan för att slippa andas in det sandiga dammet. Så snart vi lämnat kusten bakom oss blev landskapet torrt, och kargt.

IMG_0177.jpg

IMG_0180.jpg

Givetvis måste vi stanna och fotografera skylten när vi passerar stenbockens vändkrets.

IMG_0199.jpg

Vid femtiden var vi framme vid Hammerstein Lodge, där vi skulle bo i två nätter. Vi åkte längst upp på anläggningen, till en stor grusplan, där vi sedan reste våra tält. Intill grusplanen låg en sorts radhuslänga med hotellrum, av vilka vi hade två för tillgång till dusch och toalett. Ni hör vilken primitiv camping det var vi ägnade oss åt, va?

På anläggningen bodde bl.a springboken Daisy, som fritt vandrade omkring bland tält och gäster.

IMG_0207.jpg

Här är en bild på vårt tält i skuggan, nära solnedgången. Notera badkläder och handdukar på tork i trädet.

IMG_0209.jpg

Jag minns att jag den här natten vaknade vid halv fem-tiden av att den nästan fulla månen sken rakt i ansiktet på mig, genom den mörka rutan i form av myggnät. Och att det var riktigt kallt. Helt klart ökenland. Het dag, kall natt.

20101123 Tisdag 21:40

I säng efter lång resdag från Swakopmund till Hammerstein Lodge. Öken, varmt & dammigt. Ankomst vid femtiden, snabbt (kallt!) dopp i poolen. Övriga gick på 18-promenad för att se katter. Stora & vilda alltså. Jag hade ingen lust att stressa utan låg kvar & lät solen värma mig vid poolen. Sedan dusch. Huru ljuvligt är det icke att få skölja av sig damm och svett! Lunch intogs i Solitaire, där man serverar en världsberömd äppelpaj (20$). Mumsigt och mättande. Middag blev springbok-gryta. Supergott! Husdjursspringboken Daisy sågs ej nära då. I morgon blir det sanddyner. Whee!

Fler bilder till inlägget:
Pure Namibia 2010-11-23 – Hammerstein Lodge (9 foton)

Tidigare inlägg om resan:
Namibia: 22 nov, Swakopmund
Namibia: 21 nov, Swakopmund
Namibia: 20 nov, Spitzkoppe
Namibia: 19 nov, Palmwag
Namibia: 18 nov, Omarunga/Epupa Falls
Namibia: 17 nov, Omarunga/Epupa Falls
Namibia: 16 nov, Eha Lodge/Ruacana Falls
Namibia: 15 nov, Namutoni/Etosha
Namibia: 14 nov, Okaukuejo/Etosha
Namibia: 13 nov, Okonjima/Africat
Namibia: 11-12 nov, Utresa/Windhoek
På tröskeln till Äventyret (mobilbloggat)

Namibia: 22 nov, Swakopmund

20101122 Måndag 8:40

Riktig hotellbufféfrukost avklarad. Sedan ut på stan – först optiker, sedan museum. Därefter… well, allmänt strosande, antar jag. Än så länge är det ganska svalt, men Farayi trodde på en varm dag.

I rabatterna utanför våra radhusbungalows växte papegojblommor, som jag tycker är så jäkla coola.

IMG_0126.jpg

15:15

Ligger raklång hemma i chalet D efter en heldag ute på stan. Först optikerbesök (x3) för att få Daniels glasögon lappade. Därefter ett besök på stadens museum – jag och Mats gick ned till havet & doppade tårna. Jag frivilligt utan skor, han mer oavsiktligt med skor. Fika på museikaféet. Jag provade en rock shandy, som inte var värst upphetsande. Då gänget åter samlats drog Anders iväg. Vi andra satt kvar & såg delfiner. Gick ut på piren igen & såg fler, om än bara en fena eller två. Vandring inåt stan & butiker. Jag köpte en utdraget S-formad skål, handmålad med zebra-, leopard- och liknande mönster. Skitsnygg, tyckte på både jag och & Daniel. Återsamling vid shoppingcentret klockan ett för lunchätning & nya tag. Kückis pub öppnade först fem så vi hamnade på en bistro i shoppingcentret. Alla åt varianter på hamburgare, som var helt okej. Efter lunchen lämnade Gerhard & Agneta gänget för att köpa plåster & gå hem. Vi andra tog oss tillbaka till biltong-butiken och köpte ett halvkilo var. Mats köpte springbok, Anders likaså. Jag köpte gemsbok. Ett par kvarter senare avvek vi & vandrade hemåt. Steg ned till vattnet & njöt av vågbruset en minut. Tog ett par bilder. Därefter köptes mer internet i receptionen & lades människokroppar i horisontellt läge. Daniel sover & jag tänkte läsa min bok (Grave secret, Charlaine Harris). En plan som lagts fram är att vi ber Shepherd skjutsa oss till sälarna, men jag är osäker på om det hinns med – har för mig att det låg en timme bort & vi har middag vid sju. Bokat bord på The Tug – tydligen mycket bra fisk- och skaldjurrestaurang, som var fullbokad igår kväll. Dagen så här långt har varit bra – soligt men inte för varmt eftersom det blåser svalkande vindar från havet. Atlanten. Vattnet är kallt. Blir kul att se hur mycket färg vi fått.

Längs piren ut mot delfinhavet fanns med jämna mellanrum sådan här små färgglada ”sitthållplatser” (fler på Flickr).

IMG_0135.jpg

Kom ihåg den iskalla och svalkande Atlanten när vi sedan åker vidare mot hett ökenland.

IMG_0143.jpg

21:55

I säng efter en lätt middag på bogserbåtsrestaurangen, The Tug. Helt okej, även om min firre (Kingklip ”Papillote”) var rätt smaklös. Farayis var däremot god – han uppmanade oss att provsmaka. Daniels var hot – typ cajun-kryddad enligt menyn. Blackened fish hette rätten. I morgon ska vi tydligen åka drygt 30 mil, på både bra & dåliga vägar. Damm har utlovats. Blä, när vi nu hunnit tvätta bort dammet från både kläder och oss själva. Nu börjat det kännas att resan börjar gå mot sitt slut. Bara fyra dagar kvar… eller nåt. Nåja, innan dess blir det sanddyner till förbannelse.

Ett inte alldeles jättevackert foto som dock antyder hur starkt fullmånen lyste över stadens silhuett.

IMG_0166.jpg

Fler bilder till inlägget:
Pure Namibia 2010-11-22 – Swakopmund (8 foton)

Tidigare inlägg om resan:
Namibia: 21 nov, Swakopmund
Namibia: 20 nov, Spitzkoppe
Namibia: 19 nov, Palmwag
Namibia: 18 nov, Omarunga/Epupa Falls
Namibia: 17 nov, Omarunga/Epupa Falls
Namibia: 16 nov, Eha Lodge/Ruacana Falls
Namibia: 15 nov, Namutoni/Etosha
Namibia: 14 nov, Okaukuejo/Etosha
Namibia: 13 nov, Okonjima/Africat
Namibia: 11-12 nov, Utresa/Windhoek
På tröskeln till Äventyret (mobilbloggat)

Namibia: 21 nov, Swakopmund

Strax före nio lämnade vi, efter en frukost bestående av fattiga riddare med bacon, lägret vid foten av Spitzkoppe för att åka vidare mot Namibias (har jag fått för mig) näst största stad – Swakopmund. Den här morgonen vaknade jag spontant vid halv fem-tiden, och frös! Det är sant, som det sägs, att i ökenland är det hett om dagarna och kallt på nätterna.

Vår guide ställde en potentiellt känslig fråga: eftersom vi nu skulle bo i staden och äta förhållandevis civiliserat i några dagar fanns det en massa mat som vi inte skulle ha någon glädje av och var det okej att han gav överflödet till de lokala människorna? Allt för att hjälpa dem som har det svårt. Givetvis var det okej och sålunda stannade vi till på vägen ut och överlämnade ett par plastkassar med mat. Där utbytte vi också hälsningar med guiden från dagen innan.

Vid elvatiden var vi framme i staden, som utgjorde en rejäl kontrast mot de öde landskap vi tidigare färdats igenom. Inte för att här såg ut att finnas särskilt mycket folk, men en stad var det definitivt. En stad med mestadels asfalterade gator och en jädrans massa hus. Och skyltar på tyska i vart och vartannat hörn. Swakopmund är en väldigt tysk stad.

IMG_0107.jpg

Efter ankomsten till Alte Brücke där vi skulle bo, tog vi våra respektive lägenheter (tre rum och kök med säkert sex sängplatser per två personer – det kändes gigantiskt när man bott i tält innan) i besittning, dumpade väskorna och tog en promenad ned på stan innan lunchen skulle serveras vid bord och bänkar utanför anläggningens restaurang.

Jag gillade stuket på husen i den här staden. Vissa såg nästan ut som som stora dockhus:

IMG_0114.jpg

Sade jag att staden ligger vid havet? Vid västkusten, vid den kalla Atlanten. Den är sval och skön. Ja, alltså, det är långt ifrån kallt, men mer av svensk sommar än ökenhetta. En skön omväxling från temperaturerna vid Spitzkoppe.

IMG_0112.jpg

Efter lunchen gjorde åtminstone jag inte många knop. Enligt Daniel sov jag i stort sett hela eftermiddagen medan han, som ju hade dator med sig, utnyttjade civilisationens möjligheter i form av nätuppkoppling till att blogga.

Middag önskade vi äta på stadens främsta restaurang, The Tug – bogserbåten. Där fanns dock inga lediga bord så vi åt i stället på Lighthouse. Av den här restaurangen minns jag inte mycket och har heller inga foton därifrån, men skulle tro att maten var helt okej och att de flesta av oss som vanligt åt viltkött. Namibiskt, inte svenskt.

Mätta och belåtna återvände framåt tiotiden till Alte Brücke och firade sedan en födelsedag med att samlas och dricka vin i en av lägenheterna. Egentligen var vi alldeles för trötta, men det var ju ändå födelsedag. Och fullmåne.

IMG_0122.jpg

Fler bilder till inlägget:
Pure Namibia 2010-11-21 – Swakopmund (11 foton)

Tidigare inlägg om resan:
Namibia: 20 nov, Spitzkoppe
Namibia: 19 nov, Palmwag
Namibia: 18 nov, Omarunga/Epupa Falls
Namibia: 17 nov, Omarunga/Epupa Falls
Namibia: 16 nov, Eha Lodge/Ruacana Falls
Namibia: 15 nov, Namutoni/Etosha
Namibia: 14 nov, Okaukuejo/Etosha
Namibia: 13 nov, Okonjima/Africat
Namibia: 11-12 nov, Utresa/Windhoek
På tröskeln till Äventyret (mobilbloggat)

Namibia: 20 nov, Spitzkoppe

20101120 Lördag 07:00

Avfärd från Palmwag Camp. Upp fem, packa, äta frukost… och se en stor ökenelefant. Den var irriterad, så Farayi instruerade oss om säkerhet. Och vad göra om den kom emot oss.

Det var strax efter frukosten, när klockan närmade sig halv sju, som Agneta kom springande för att tala om att det var en stor elefant i utkanten av lägret och att vi skulle komma och kolla. Vi slet givetvis åt oss kamerorna och hängde med. Jag försökte vara smart, tänka efter före och tyckte att vidvinkelgluggen som satt på nog skulle passa alldeles utmärkt. Det gjorde den inte, men jag ville heller inte springa tillbaka och byta eftersom elefanten då kunde hinna försvinna.

IMG_9912.jpg

Sålunda blev det för mig inte mycket till bilder på den här elefanten, till vilken vi höll ett respektfullt avstånd sedan Farayi visat tydlig oro och med bestämdhet sagt åt oss att ta skydd bakom stora tunga saker om den visade minsta tecken på att komma åt vårt håll. En lång stund stod vi och spanade mot elefanten, som mumsade på löv från tältplatsernas träd.

På en av dessa tältplatser bodde ett par, som sökt skydd i bilen och höll koll på elefanten via backspeglarna (se Flickr) alltmedan den så sakteliga åt sig fram genom lägret. Till slut hade vi sett nog och hoppade in i bilen för att åka iväg. Jag bytte till telezoom som ju funkar bäst för fotografi på avstånd, vilket är det man främst ägnar sig åt när man sitter i en bil.

På vägen ut från lägret stannade vi till vid en sidoväg, där vår elefant tycktes ha bestämt sig för att korsa den väg vi åkte. Då vi blockerade vägen för elefanten stannade den till och flaxade lite med öronen, vilket vi fått lära oss är en varning, och åtminstone jag kände en viss oro för vad den skulle ta sig till om vi inte gav den fri väg ganska snart. Jag var tveksam till att dra ned fönsterrutan mellan mig och elefanten för att kunna fotografera, men lät mig dock övertalas.

När man plåtar en stor jävla elefant på nära håll med 70mm som minsta brännvid kan resultatet bli så här:

IMG_9922.jpg

Efter en och en halv timmes färd träffar vi på några springande strutsar. Perfekta motiv och jag minns mycket väl hur små dammoln puffade upp vid varje steg, men jag klantar till det genom att zooma in innan jag fått in dem i sökaren och sedan hittar jag helt enkelt inte igen mina motiv innan de försvunnit bakom några buskar. Summa: 0 strutsfoton.

Ytterligare två timmar senare köper vi stenar av en man strax utanför ett mindre samhälle vid namn Uis, där vi sedan stannar till för att tanka. Det är nu riktigt varmt och jag köper en välbehövligt kall ingefärsöl som visar sig vara riktigt god. Såvitt jag minns besöker vi även i vanlig ordning de toaletter som finns att tillgå – så här på resande fot passar man på att gå så snart tillfälle ges, vare sig man behöver eller inte. Man vet aldrig hur långt det är till nästa.

Vid tolvtiden börjar vi närma oss vårt mål för dagens etapp, Spitzkoppe, som också kallas Namibias Matterhorn och dess högsta punkt ligger ca 1784 meter över havet. Campsiten där vi bodde drivs av det lokala samhällets invånare – det är vad jag förstår en av de få möjligheter till inkomst de har, så verksamheten ifråga är viktig.

Den skrovliga graniten påminner enligt Daniel om Bohuslän. I wouldn’t know, men där är i alla fall enorma klippblock i rundade former – en aning om storlek kanske anas m.h.a. dessa ”klippspringare”, som bör vara cirka 60cm höga:

IMG_9972.jpg

Platsen där vi ska bo denna natt ligger intill en bergsknalle och saknar vatten.

Det finns två toaletter som består av ett cementrör som sticker upp ur marken, toppas av en toalettsits och skyddas mot insyn av väggar i tunn och hyfsat gles plastväv. Mycket luftigt, alltså, så vad gäller friskluftstoa slår den här alla rekord – förutom möjligen bushtoaletten som är mer av det imaginära slaget och därmed inte räknas. Det är alls inte dumt att sitta där med Spitzkoppe framför ögonen. Tämligen spektakulärt, får man säga.

På den här lägerplatsen är det torrt och varmt som tusan. Solen gassar ordentligt och man är glad att ha ”grottan” att tillgå. Grottan som egentligen mer är en naturlig skreva i berget. Upptill sitter ett stort klippblock fastkilat och skuggar bra så att där är förhållandevis svalt. Här ställer våra guider upp medhavda bord och stolar och gör i ordning lunch som vi äter någon gång vid tvåtiden. Därefter är det tid för någon timmes vila innan den lokala guiden kommer för att ta oss med på en liten vandring mellan sevärdheter i närområdet. Klockan fyra hämtar han upp de fyra av oss som vill med.

I och med värmen blir det inte direkt någon skön promenad, men vi går i den takt vi mäktar med. Det vill säga, jag går tillräckligt långsamt för att orka hänga med och de andra får helt enkelt vänta. Svetten rinner, men fram kommer jag. Guiden säger att det är precis så man ska göra. Ta det piano. Han säger: ”Slowly, but surely” för att trösta, tror jag. Samtidigt som han så klart har rätt i att man måste hålla ett tempo man rent fysiskt klarar av. Det här är ökenland och då gäller det att hushålla med krafterna. Särskilt när man som vi inte är vana vid värmen. Själv går han med besynnerligt glidande steg. Rytmen är långsam, men han kommer fort framåt med ett minimum av ansträngning.

Första anhalten är ”guds fönster”, en naturlig bro av sten (se Flickr). Därefter går vi tillbaka samma väg och lika långt åt motsatt håll, från lägret räknat. Efter vägen berättar han om en del av den växtlighet vi passerar. Eftersom det är så torrt växer här inte mycket, men flera av buskarna är giftiga. Andra anhalten skyltas som ”Small Bushman Paradise” och där finns klippmålningar föreställande djur. Hur gamla de är verkar han inte veta, för vi får flera olika uppgifter om detta.

IMG_0013.jpg

Vid sextiden är vi tillbaka vid lägret och kan söka svalka i grottan, där Farayi håller på att förbereda middagen. Vi läser och skriver och leker fotografer med varandra som motiv. Strax efter halv åtta faller mörkret. Som vanligt i skymningen blir ljuset en smula magiskt, men det växlar snabbt från ljus till mörker. Inom en halvtimme är det i princip kolsvart.

På den här bilden ser man själva Spitzkoppe och den av toaletterna som hade den bästa utsikten:

IMG_0063.jpg

De två bröderna i typisk silhuett mot färgsprakande solnedgångshimmel:

IMG_0086.jpg

I grottan äter vi därefter middag bestående av sötpotatismos, spenatsatay och en köttfärssås med sting i. Vi dröjer oss kvar en stund, sittandes kring den lilla lägerelden, och pratar över en öl eller två. Strax före tio ligger vi till sängs.

I ett träd några meter från tältet spelar en cikada högt som tusan. Vi somnar ändå ovaggade.

Fler bilder till inlägget:
Pure Namibia 2010-11-20 – Spitzkoppe (24 foton)

Tidigare inlägg om resan:
Namibia: 19 nov, Palmwag
Namibia: 18 nov, Omarunga/Epupa Falls
Namibia: 17 nov, Omarunga/Epupa Falls
Namibia: 16 nov, Eha Lodge/Ruacana Falls
Namibia: 15 nov, Namutoni/Etosha
Namibia: 14 nov, Okaukuejo/Etosha
Namibia: 13 nov, Okonjima/Africat
Namibia: 11-12 nov, Utresa/Windhoek
På tröskeln till Äventyret (mobilbloggat)

Namibia: 19 nov, Palmwag

Den här dagen var en enda lång resdag, så det finns inte så värst mycket att berätta.

IMG_9852.jpg

20101119 Fredag 06:10

Avfärd från Epupa Falls.

8:45 Snabb bensträckare mitt i ingenstans.

~9:00- Proviantering i Opuwa.

11:20 En liten svart mamba korsar vägen. Den ser grå ut. Ungefär där står en varningsskylt för elefanter.

12-13:15 Lunch ute i det fria.

I samband med lunchen fick vi syn på en dyngbagge i hårt och idogt arbete.

IMG_9869.jpg

14:20 Högsta toppen. Brant nedåt…

Till lodgen vid Palmwag kom vi i tid att hinna resa tälten, ta ett dopp i poolen och duscha medan det fortfarande var ljust. Tror att jag lyckades med konststycket att visa mig naken för huvudguiden, som råkade komma runt ett hörn just som jag stod utan kläder – exponerad via en spegel. Såvitt jag vet fick han inga allvarligare men av upplevelsen.

Vid tältplatsen stod det skyltar som berättade att en elefantstig gick rakt igenom lägret och att man gjorde klokt i att beakta detta. Det lät spännande – och läskigt. Vad gör man om en elefant plötsligt trampar rakt över tältet?

Strax före solnedgången gick vi till restaurangen för att för första gången under rundresan serveras restaurangmat. Lokalen var mysig med en massa mörkt trä, men ändå luftig. Det fanns en terrass som nog hade varit trevlig att ta ett glas gott på. Nåväl. Namibisk ko var det som stod på menyn och man kan inte säga annat än att den var bra. Mums!

Åter vid lägerplatsen tankade vi bilder och laddade mobiltelefoner. En av guiderna gjorde upp en eld, som vi sedan kunde sitta och stirra på. De flesta av oss var dock ganska trötta och det blev ingen sen kväll den här gången heller.

Miljön på Palmwag var nog bland de trevligare under resan och när jag läser om stället på nätet så här efteråt känner jag att det vore intressant att någon gång återvända – och då bo i deras rymliga, lyxiga rum.

Fler bilder till inlägget:
Pure Namibia 2010-11-19 – Palmwag (6 foton)

Tidigare inlägg om resan:
Namibia: 18 nov, Omarunga/Epupa Falls
Namibia: 17 nov, Omarunga/Epupa Falls
Namibia: 16 nov, Eha Lodge/Ruacana Falls
Namibia: 15 nov, Namutoni/Etosha
Namibia: 14 nov, Okaukuejo/Etosha
Namibia: 13 nov, Okonjima/Africat
Namibia: 11-12 nov, Utresa/Windhoek
På tröskeln till Äventyret (mobilbloggat)

Namibia: 18 nov, Omarunga/Epupa Falls

Vid niotiden bar det av på studiebesök till en av de närliggande himba-byarna. Himba är ett nomadfolk, som återfinns över stora delar av Namibia även om jag förstått att majoriteten håller till här uppe i norr. Guiden var själv himba och en av kvinnorna i byn vi besökte var hans syster. Gruppen bestod av oss sex plus ett annat par som bodde på lodgen.

Det kändes allt lite knepigt att komma till deras lilla by, bestående av tre-fyra lerhyddor, och girigt glutta sig omkring. Jag fann det mentalt svårt att ta bilder, trots att jag visste att det var okej och att vi ju i princip betalt för att få göra det. Så det blev inte jättemånga bilder tagna där i byn, men dock några – klicka på dem för större format.

IMG_9743.jpg IMG_9752.jpg IMG_9756.jpg

Barnet som äter med ansiktet mot besökarna är en flicka – hon har håret i två ”korvar”. Pojkar har i stället en smal remsa hår mitt på. Kvinnorna har flätor insmorda i ockra/fett-blandning och något slags huvudbonad gjord av kohud.

Kvinnorna och barnen håller till i byn, medan männen är ute med korna – minns inte om de bor i byn eller ute i buschen. Kvinnorna håller höns och getter samt tillverkar och säljer prylar såsom t.ex smycken – några i gänget handlade.

IMG_9763.jpg

Man har i byn bara tillgång till det vatten man själv går och hämta, så att använda vattnet till tvätt verkar lite onödigt. Kvinnorna smörjer in sig med en ockrablandning baserad på kofett – som solskydd och kanske även rengöring.

Det grämer mig att jag var så besvärad av situationen och därmed slarvade med plåtandet – här hade jag hade ju t.ex kunnat zooma ut och få med hela huvudbonaden. Bilden tog jag med telezoom (70-300mm) på 240mm – marginal.

IMG_9768.jpg

Efter besöket i byn blev det även en tur till en av himbas begravningsplatser. Det mest spännande där var väl den lilla ormen som slingrade sig uppåt i det träd under vilket bilen parkerades. ”Schlange!”, utbrast främlingarna i turistsällskapet.

Åter på lodgen fördrev vi lite tid vid floden och fick åter syn på krokodil. Den här gången kunde jag till och med plåta den. Det blev ingen bra bild (alldeles för långt avstånd), men man ser i alla fall vad det handlar om – tänder syns tydligt.

IMG_9794.jpg

Efter lunchen valde resten av gänget att gå på guidad krokodilvandring medan jag och Daniel stannade hemma i lägret – det var alldeles för varmt för att promenera. I stället tog vi det lugnt, vilade i tältet och svalkade därefter av oss i poolen. Krokodilvandrarna sällade sig så småningom till sällskapet, när de återvänt utan att ha sett en endaste liten krokodil.

Efter allmän uppfräschning i form av dusch var det baren som gällde och där satt vi ett bra tag och hängde i väntan på middagen. Efter vad jag minns var det matdags vid solnedgången – jag ville stanna och fotografera färgsprakande himmel men det var bråttom till tältplatsen då somliga var utsvultna. Men några bilder hann jag ta, i princip på gående fot.

IMG_9815.jpg

Och mer än så här har jag inte att säga då jag inte gjorde några som helst anteckningar den här dagen.

Fler bilder till inlägget:
Pure Namibia 2010-11-18 – Omarunga/Epupa Falls (14 foton)

Tidigare inlägg om resan:
Namibia: 17 nov, Omarunga/Epupa Falls
Namibia: 16 nov, Eha Lodge/Ruacana Falls
Namibia: 15 nov, Namutoni/Etosha
Namibia: 14 nov, Okaukuejo/Etosha
Namibia: 13 nov, Okonjima/Africat
Namibia: 11-12 nov, Utresa/Windhoek
På tröskeln till Äventyret (mobilbloggat)

Etikettmoln