Man lever så länge man lär

Arkiv för kategorin ‘fildelning’

Pirate Bay-rättegången – humor på hög nivå

För den som har fokuskapacitet över rekommenderar jag livesändningen från Pirate Bay-rättegången – det är stor underhållning. För övrigt precis som det pratades om på gårdagens presskonferens, som jag lät mig underhållas av hemma i soffan. Det grämer mig något alldeles oerhört att jag måste jobba i stället för att sitta och lyssna på rättegångs-spektaklet från början till slut.

Internet är fantastiskt. Aldrig förr har vi haft sådana möjligheter att på olika sätt delta i eller bara ta del av det som händer, t.ex via Piratpartiet LIVE!.

Ja, jag kommer att vid lunchtid, helt spontant, åka in till city och trakterna av Stockholms tingsrätt, som håller till på Fleminggatan 14.

Pirater prioriterar perspektiv

I DN:s artikel The Pirate Bay vinnare oavsett utgång (vilket jag faktiskt också tror) svarar Mattias Lövkvist från skivbolagskollektivet Swedish Model på frågan ”Du anser inte att rörelsen har romantiserats?” (man menar väl piratrörelsen):

Nej, det här handlar om en hel generation kanske två generationer. Att se på det som ett romantiserande är ytligt, nästan lite naivt. Om det är Monique Wadsteds åsikt så tror jag att hon underskattar vad hon har att göra med.

Skönt att någon får säga det – tack för att jag också får vara med.

Jag känner mig marginaliserad, ja rentav nästan kränkt, när man nästan alltid pratar om ”den yngre generationen” som om det bara var några omyndiga ungdomar (eller rentav barn) som hade intresse kring fildelningsfrågor.

Men där kanske jag har fel. Och gör fel.

Kanske tillhör jag faktiskt den yngre generationen relativt dem i maktpositioner som råddar i frågorna? Det skulle faktiskt kunna förklara ett och annat. Eller så får jag helt enkelt glädjas åt att betraktas som yngre trots att jag är 40+?

Förresten tror jag inte att Monique Wadsted & co är så naiva och okunniga som de ger sken av att vara. Jag tror att de konstiga uttalandena helt enkelt är en del av spelet. Det är taktik, propaganda, utläggande av rökridåer.

Snälla, säg att jag bara har sett för mycket Boston Legal.

Och givetvis kommer jag att försöka följa händelseförloppet under rättegången, från och med måndag. Kan bara inte riktigt bestämma mig för vilken feed som passar mig bäst: #spectrials mikroblogg eller Piratpartiet LIVE (som bl.a inkluderar den förstnämnda och diverse piratbloggar i ämnet). Antar att det visar sig vilket det blir. Min gissning är mikrobloggen eftersom den andra riskerar att bjuda på för mycket för att jag hinna med att läsa. Dessutom har jag ju redan separata prenumerationer på de flesta av de inkluderade bloggarna.

Jag frågade min projektledare om jag kunde ta ledigt två veckor från måndag, men det tyckte hon inte att jag kunde. Prioritera leveranser till betalande kund framför att följa rättegångar i principiellt viktiga politiska frågor? Konstigt.

Ena foten i graven

Jösses, så gammal jag känner mig när jag läser om Falkens fildelningsnostalgi! I mina öron låter den forntid hen beskriver som tämligen modern. Det upphör aldrig att förundra mig att perspektivet kan göra en sådan stor skillnad.

Hur såg din första kontakt med fildelning ut?

Och jag tycker att det hör till att man ger sitt eget svar på frågan, men just nu minns jag ingenting så jag får återkomma om och när minnet klarnar.

Spotify, Bredbandsbolaget och jag

Damn, jag gillar inte att göra detta egentligen, men det låter ju som potentiellt bra nyheter för ganska många. Bredbandsbolaget och Spotify (läs: Ouch!) har ett samarbete där man bjuder på vad jag hoppas är reklamfri (fast det faktiskt inte står så skrivet) Spotify fram till påsk (varefter det automatiskt övergår i ett Premium-abonnemang om man inte säger upp det). Saknar du invite och är B2-kund behöver du alltså inte förnedra dig och fjäska för andra.

Jag är själv kund hos B2, så jag anmälde mig vilket säkerligen kommer att resultera i onödiga kostnader – vet ju hur kass jag är på att säga upp saker.

Det slår mig att jag faktiskt har sett något om Spotify när jag loggat in i B2:s användarportal, men det var så långt tillbaka i tiden att jag inte var det minsta intresserad. Sedan dess har jag blivit effektivt hjärntvättad. Så kan det gå.

**** Jag borde väl skriva en mer formell recension, men orkar inte riktigt lägga ned det arbete som krävs och därmed blir det som det blir här. Jag börjar med att nästan exakt citera mig själv från en kommentar under ett annat inlägg.

Den Spotify vi pratar om här är en musiktjänst. Din egen jukebox på nätet, kan man väl säga. Som jag förstått det tillhandahålls musik från de större konsortierna och de flesta användarna låter ganska nöjda. Menar du att du missat allt snack om den?

Själv grämer jag mig lite, i och med din fråga, för att jag är med och sprider säljande snack kring den. Jag gillar inte riktigt det här sättet att sprida en tjänst, med exklusiva invites, som inte nödvändigtvis är jättelätta att få ta i. Jag är väl svensk – du vet, alla ska ha samma chanser och så där.

Anyway. Spotify kör du som en liten klient (finns även för MacOS, vilket så klart gladde mig, men Linuxklienter saknas dessvärre), en sorts musikspelare, i din dator. Klienten har sökfunktioner och du kan skapa spellistor, som du även kan dela med andra. Hm, vad mer? Jag har inte hunnit använda den så mycket, så det finns säkert mer än vad jag känner till men hur avancerat kan det bli?

För användning av Spotify finns några varianter. Antingen betalar man – för abonnemang à 99 kr per månad – eller så får man en invite av någon som redan är användare och inte gjort slut på sina. Är man redan användare kan man även köpa ett dagspass utan reklam. För du får stå ut med lite reklam när det är gratis, om än den inte är särskilt störande.

Hade man kunnat köpa presentkort för kortare tid hade jag här och nu erbjudit dig en provpresent, men 6 månader för 594 kr… well, så mycket är jag inte villig att spendera på främlingar.

Efter att ha använt tjänsten en kort tid, ganska sporadiskt och till och från, i och för sig i en hektisk period som inte lämnat utrymme för seriös utforskning (på det området), tror jag inte att jag kommer att vara intresserad av att betala för att slippa nuvarande rätt diskreta reklam. Spellistor har aldrig intresserat mig, så den biten hoppar jag över. Men min inställning kan ju ändras – inte minst kan jag tänka mig att reklamen kommer att bli mer påträngande med tiden och därmed ge mig ett incitament att börja betala.

Tjänsten funkar bra för provlyssning, men när jag är sugen på att lyssna på musik på riktigt, väljer jag hellre att spela det jag har på hårddisken. Inte minst när jag inte har nätkontakt, eller bara har nätkontakt via min arbets- eller uppdragsgivares nät. Men i de fall jag inte har skivorna, vare sig i cd-hyllan eller på hårddisken… tja, då är det lätt att använda Spotify.

Spotify är klart användbart men saknar ännu funktioner och artister/låtar.

Frågan är om Spotify kommer att göra att jag slutar köpa fysiska skivor. Jag skulle säga att det är högst otroligt, men det beror snarare på att det är andra saker som leder mig från plastbitsinköp. Jag har ju redan tidigare känt att det inte längre är så intressant att köpa musik på plastbit. De senaste gångerna jag tänkt på att handla musik har det känts mer lockande att ladda ned filerna direkt till hårddisken. Det går fortare än att vänta på en fysisk postleverans, och tar ingen plats i hyllorna. Jag tycker dock fortfarande att det digitala formatet är för dyrt – 99 kr för en platta känns rätt löjligt. Där tycker jag att Spotify är oerhört mycket mer prisvärt, så länge man är konstant nätansluten.

This hReview was brought to you partly by the hReview Creator.

Dec 14, 2008 by Mia*

Men det bästa med dagens musiksituation är att ingenting tvingar mig att välja en enda lösning – jag kan fortsätta köpa plastbitar eller övergå till att köpa nedladdning, ladda ned filerna helt gratis via nätverk av fildelare eller lyssna på streamad musik över nätet. Alla vägar är öppna. Det ska bli spännande att se hur min musikkonsumtion kommer att utvecklas framöver.

Jag tar gärna emot tips om funktioner i Spotify jag ännu inte hittat, så om du är användare och mer insatt än jag: vilken funktion bör jag uppmärksamma? Sedan är jag också nyfiken på vad andra tänker kring musikkonsumtion, så…

Hur ser din musikkonsumtion ut idag, och hur ser den ut om ett år?

Jag tror jag har det!

Svaret på min fråga om (o)logiken i det förra inlägget, alltså. Detta hittade jag nämligen i sammanfattningen av Ds 2007:29, Musik och film på Internet – hot eller möjlighet?:

De omfattande intrång som olovlig fildelning gör i upphovsrättigheter är enligt utredarens bedömning ett betydande hinder för investeringsviljan i, och utvecklingen av, de lagliga alternativen. Därför föreslås att Internetleverantören ska kunna vitesföreläggas att vidta åtgärder, t.ex. säga upp avtalet med abonnenten, för att hindra fortsatta intrång med hjälp av den tjänst Internetleverantören tillhandahåller.

Så det skulle alltså vara den olovliga fildelningens fel att vettiga alternativ inte finns? Hönan och ägget… det där kallar jag rundgång i hjärnbarken! Hade det funnits vettiga alternativ hade den olovliga fildelningen inte varit ett så stort problem. Inte för att jag tror att det faktiskt är så stort som man försöker göra gällande, men ni fattar. Jag säger det igen: if you build it, they’ll come.

Och det tror jag även sägs något om i själva promemorian. Den verkar väldigt intressant, men jag har inte riktigt tid att läsa den nu… den är på 379 sidor! Men som sagt, den verkar intressant så jag ska i alla fall försöka ta mig tid att läsa igenom den. Helst på papper, och med överstrykningspenna.

Jag återkommer nog i ämnet framledes. Det känns så just nu i alla fall.

Fildelnings(o)logik

Jag läste Karl Sigfrids gästblogginlägg hos MinaModerataKarameller (gör det, du med!) och följde länken till Justitiedepartementets pressmeddelande. Där meddelas att man vill att ”Upphovsmän, patenthavare och varumärkeshavare ska få bättre möjligheter att ingripa mot intrång i deras rättigheter”.

Innehållet som helhet (vilket bl.a opassande och Enligt min humla sågat mycket välformulerat) känns lika absurt som så mycket annat som genomförs och föreslås i dessa dagar (se återigen opassandes skrämmande Översikt över övervakningslagar), men det jag hakade upp mig på utöver detta står att läsa i sista stycket (hakparenteserna innehåller mina förtydliganden):

Om domstolen konstaterar att ett [immaterialrätts]intrång har begåtts med hjälp av det aktuella abonnemanget kan den besluta att uppgifterna [om vem som har abonnemanget] ska lämnas ut [av Internetleverantören]. Därigenom blir det lättare att ingripa mot olovlig fildelning, vilket i sin tur stimulerar utvecklingen av lagliga alternativ för spridning av bl.a. film och musik på Internet.

Är det bara jag som inte begriper logiken bakom slutsatsen (min fetstil)? Det är ju liksom inte de som sätts åt som skulle ta fram alternativen det talas om.

Min personliga syn på fildelningsfrågan ligger i linje med ”If you build it, they’ll come”. Det vill säga, tillhandahålls vettiga tjänster kommer de att användas. Det behövs inga åtdragna tumskruvar, skrämselpropaganda eller hårdhandskar – sådant funkar inte utan skapar bara i längden en sämre värld för oss alla att leva i. Morötter smakar gott, piskor gör bara ont. Okej?

I övrigt fattar jag verkligen inte att våra makthavare ska ha så fruktansvärt svårt att förstå sig på det här med personlig integritet, särskilt vad gäller nätet och allt som där utspelar sig. Jag känner att vi, rent politiskt, får sätta allt vårt hopp till [oftast] yngre förmågor och vänta ut övrigas pensioneringar. När det gäller politik får man beväpna sig med tålamod. Och uthållighet.

Etikettmoln