Man lever så länge man lär

Ändrade jobbförhållanden

I fredags tog jag med mig jobbdatorn hem för att gå igenom och radera allt jag inte behöver under de få dagar jag ännu är anställd på Det Stora Multinationella Företaget. Nästa vecka ska den och allt annat återlämnas, då jag efter 15 år av lång och trogen tjänst går till en mindre och betydligt mer lokal arbetsgivare. Och eftersom förändring bäst konsumeras med måtta fortsätter jag tills vidare hos samma kund, med övrigt oförändrat: projekt, kollegor och arbetsuppgifter.

En del av det där som inte ändras i och med jobbytet har dock nyligen tidigare ändrats. Projektet och arbetsuppgifterna är desamma, men jag och två andra kollegor har valt att ta oss an en av projektets nya expansioner – ett närliggande system som ska integreras med/mot det vi ursprungligen arbetade med.

Det är roligt med nytt samtidigt som det är utmanande att sätta sig in i ett nytt och förhållandevis okänt system. I det här fallet också med flera olika tekniker och arkitekturer i en och samma applikation – det blir lätt så när man har haft ett system i drift länge och frekvent byter utvecklare. Det finns utrymme för rejäl uppfräschning och jag tror att vi kan bidra med erfarenheter och friska tankar. Spännande ska det bli att se vilka stordåd och små förbättringar vi kan utföra!

I övrigt finns inte så mycket roligt att nedteckna. Den plågsamma och extremt varma sommaren är i alla fall över nu och jag njuter av höstsvalkan som ger mig spänst i steget. Sure, konditionen är sämre än någonsin, men den blir ju heller inte bättre av att man hela tiden rör sig i snigelfart för att slippa svettas ihjäl.

Jag har alltid varit en höstmänniska – blir gladare och piggare när det blir klart och kallt ute. Löven blir så vackra när de ändrar färg, fast jag lär nog missa det mesta av omvandlingen i år också. Jag borde egentligen leva mitt ute i naturen.

Och här tar jag en paus i tanken och tänker jag på alla ursäkter jag har för att inte göra det jag tycker att jag borde göra för att jag någonstans ändå vill…

Just nu är det enkelt: jag orkar inte engagera mig i mer. Ny arbetsgivare räcker.

Jag sade idag till sambon att jag önskar mig en whiteboard på en vägg, där vi kan sätta upp lappar med saker att göra. Och givetvis ordna tavlan som något slags scrum board, med kolumner för ”Att göra”, ”Pågår”, ”Klart”. Och ”Väntar”. Kanske till och med en för sådant som ännu bara befinner sig på idéstadiet.

Tanken dök upp främst för att jag blev klar med städningen av jobbdatorn och förvånades av känslan av tomhet som plötsligt kom över mig. Vad gör jag nu, liksom? Där vore det bra att ha en PLN, en backlog att plocka ur. Kanske. Hur som helst: detta föranledde tanken på ett smörgåsbord av ”att göra”-saker.

De senaste åren har jag ju haft kurser att ägna mig åt varje ledig stund – jag har visserligen inte alltid gjort något med dem, men de har alltid hängt över mig som något som kunde och borde göras. I somras hade jag tänkt färdigställa den jag började på i januari, men lyckades aldrig komma igång och nu har jag nog gett upp tanken helt. Möjligen försöker jag mig på en omregistrering framöver, men i nuläget får det räcka med vardagens vedermödor. Arbete och aktiv avvaktan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: