Man lever så länge man lär

Ansvarsförföljd

Det gick inte ens en vecka innan jag förstod vad som var på gång, hur det skulle bli. Rent formellt kom dock frågan först tidigt i den andra veckan, nämligen igår.

Kan du tänka dig att ta särskilt ansvar från och med nu och en tid framöver?

Och jo, visst kunde jag det. Det lustiga var att jag i praktiken redan gjort det, samma morgon, som om det var det naturligaste i världen. Jag steg fram och omgivningen agerade som om jag alltid stått där. Den känslan var… speciell.

Det är nog bara att konstatera att just de ränderna är svåra att tvätta ur. Humor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: