Man lever så länge man lär

Igår fixade jag årets deklaration, d.v.s loggade in på Skatteverkets webbplats och klickade runt och läste siffror samt skickade slutligen in deklarationen. Allt såg bra ut och jag skulle som vanligt behöva betala in någon tusenlapp för att täcka skatten, för av någon anledning verkar det alltid bli frågan om att betala restskatt när jag inte har särskilda skulder med tillhörande räntekostnader.

Tanken på att återföra åtminstone en del av det reavinstbelopp (som uppstod när jag sålde förra lägenheten) för vilket jag har beviljats uppskov (avseende skatt som ska betalas) väcktes medan jag klickade runt – lite, måste erkännas, för att det är roligt att klicka på länkarna och mata in olika uppgifter och testa hur det slår på skatteberäkningen, men också för att det någonstans känns fel att ha uppskovet liggande där permanent och dessutom betala in extra skattepengar varje år för detta högst tvivelaktiga nöje. Så här skriver Skatteverket:

En schablonintäkt, som är 1,67 procent av ditt uppskovsbelopp, tas upp som en kapitalinkomst i din inkomstdeklaration. Skatten på schablonintäkten är 30 procent. Det motsvarar en skatt på cirka 0,5 procent av själva uppskovsbeloppet.

Så visst, det är ett väldigt billigt ”lån”, men jag vill ändå inte ha det kvar för evigt och sålunda tänker jag även fortsättningsvis återföra en del av beloppet varje år. Tanken är ju då så klart att fortsätta med detta tills hela uppskovet är förbrukat.

Nu i år kommer jag, p.g.a. återföringen, att behöva betala in ett ansenligt belopp i form av restskatt. Betala restskatt är inget jag nödvändigtvis vill göra framledes så jag har sett till att det månadsvis sätts in en summa pengar på skattekontot. På så sätt kan jag när jag deklarerar anpassa återföringen efter aktuellt saldo eller för den delen välja att återföra ett högre belopp och betala mer i skatt.

Jag tycker att det känns som en bra idé, men så är jag heller ingen ekonom. Någon som läser detta, har koll och kan berätta för mig vad som är bra respektive dåligt med att återföra eller inte återföra uppskovsbeloppet?

Till min förvåning visade det sig att min internetbanktjänst inte tillhandahåller möjlighet att sätta upp regelbundet återkommande inbetalningar till plus- eller bankgironummer, utan det kan bara göras gällande överföringar till egna eller andras konton. Det man får göra är i stället att antingen kontakta mottagaren och be dem dra pengarna via autogiro eller registrera enskilda inbetalningar för upp till ett år framåt. I mitt fall fungerar det senare ganska bra eftersom jag ändå kommer att behöva se över metoden om ett år, när det blir dags att deklarera.

Detta fick mig dock att undra lite över varför man gör skillnad på betalningar till bankkonton respektive plus- eller bankgiro. Jag surfar in till Bankgirot.se och läser att med ett bankgironummer styr du pengarna till vilket bankkonto du vill. Bankgironumret fungerar med andra ord som ett alias för bolagets faktiska bankkonto, vilket bl.a. gör att man kan byta konto utan att kunderna påverkas. Fint! Jag läser också att: ”Bankgirot ägs av SEB, Swedbank, Handelsbanken, Nordea, Danske Bank, Skandiabanken och Länsförsäkringar Bank.”

Vad är då plusgirot, undrar jag vidare? Plusgirot.se ger ingen tydlig information eller informationen är åtminstone inte lika lättillgänglig. Plusgirot ägs i alla fall av Nordea och verkar även kunna användas av föreningar och privatpersoner.

Jag fick förresten möjlighet att svara på en enkät på Bankgirots hemsida och de tillgängliga alternativen på en av frågorna roade mig alldeles särskilt:

    I vilken egenskap besöker du vår webbplats?

  • privatperson
  • företag
  • bank
  • programvaruföretag
  • myndighetsperson
  • journalist
  • bloggare
  • studerande
  • arbetssökande
  • anställd av Bankgirot
  • annan

Jag svarade givetvis bloggare bara för att jag tycker det är ett absurt alternativ. Och även för att jag ju faktiskt besökte sidan i samband med att jag bloggade. Tror kanske möjligen att det inte var riktigt så man tänkte när man utformade alternativen, men som man frågar får man svar. De får skylla sig själva, alltså.

Andra frågor som känns rätt absurda är t.ex. huruvida jag skulle rekommendera deras webbplats till någon annan. Som om webbplatser var något man hängde och hade mysigt på, inte något man besöker för att man söker information från eller om den som äger den. Webbplatser ska vara till nytta, inte nöje. Om det inte handlar om sociala medier förstås, men dit räknas väl knappast bankgirot.

Nåväl, nästa steg i min ekonomiska planering blir att se över mina placeringar. Det låter oerhört mycket mer spännande än vad det är. Jag ska bara se till att jag inte låter pengar ligga och lata sig på nollräntekonton längre än nödvändigt.

Dags att ta sig an den här månadens Java-uppgift!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: