Man lever så länge man lär

Mörker utan vinter

Någon roman blev det inte för mig den här gången – jag har inte skrivit ett enda ord på mitt NaNoWriMo-projekt anno 2014 sedan jag nämnde det i föregående blogginlägg. Jag var inte alls motiverad och upptäckte många trevliga saker i livet jag inte var villig att avstå från för att krysta fram ytterligare tomma ord. 12 481 ord blev sålunda det slutliga resultatet. Ja, och så en insikt om att den här sortens arbete (eller hellre: projekt/uppgift) behöver planeras. Det funkar dåligt för mig att skriva planlöst. Jag är bättre på att arbeta innanför än utanför ramar.

Dock vill jag absolut inte se äventyret som meningslöst eller som bortkastad tid. Jag har lärt mig saker om både mig själv och om att berätta i skrift. Delar av den löst sammanhållna texten kan möjligen gå att använda på något sätt i framtiden. Om inte annat så kanske för att hämta idéer och inspiration till andra historier.

Trots, eller kanske just för, att jag knappt hann börja lära känna kapten Loretta Morgenstierna innan inspirationen tog slut vill jag veta mer om henne. Jag tror att hon har många underhållande historier att berätta från tidigare rymdäventyr. Sedan får det vara upp till läsaren att bedöma hur mycket hon skarvar, förstås.

Och så har jag köpt och betalt Scrivener, som är det verktyg jag använde för att skriva min text. Jag har en längre tid, efter att själv ha testkört programmet och även hört andra lovorda det, vetat att jag ska köpa det och nu när jag också vet säkert att jag inte kommer att gå i mål med NaNoWriMo 2014 (och därmed, utan att fuska, kunna få 50% rabatt på priset) ansåg jag det vara dags att göra slag i saken och samtidigt utnyttja den mer allmänna NaNoWriMo-rabatten på 20%.

Lite snopen blev jag när slutpriset ändå, på grund av att det tillkommer svensk moms, landade på exakt detsamma som utgångspriset. Nettoeffekt exakt noll.

Att köpa sig lycklig. Man behöver alltid någon extra kaffemugg - och så ett paket #SwedishGrace-tallrikar med 25% rabatt.

För att gå vidare till lite ditt och datt, av annat slag…

Jag har dubblerat mitt innehav av kaffemuggar i favoritfärgen samt köpt ett rabatterat paket vita mattallrikar – båda Swedish Grace (se bilden ovan).

Jag har också fyllt i den ansökan om sjukvårdsförsäkring som legat och väntat alldeles för länge. Tanken har funnits ännu längre, men nu ska den bara postas.

Sedan kanske det är någon enstaka som undrat om mina kursansökningar? Eller inte. Hur som helst ställde jag frågan om varför bara ett av mina två slutbetyg registrerats och fick svaret att det är enbart slutbetyget från den 3-åriga gymnasieutbildningen som räknas vid ansökan till högskolestudier. Detta ger min grundläggande behörighet samt det meritvärde jag konkurrerar med.

Inte nu för att jag hade särskilt dåliga betyg, men jag funderar på att skriva högskoleprovet bara för att kunna konkurrera i ytterligare en urvalsgrupp.

Ni ser: innan jag ens provat på några högskolestudier inbillar jag mig att jag kommer att gilla det, klara den eller de kurser jag (självfallet!) blir antagen (och tackar ja) till – och därefter vilja gå vidare med fler kurser. Ad infinitum.

Kanske ett tecken på viss understimulans i vardagen? I should think so.

Ny medlem i familjen: #Maestria. #Nespresso

Ovan den senaste familjemedlemmen: Martin, Marvins muntre släkting (tack, Vidde!). Martin Nespresso Maestria tjänstgör som köksbänkens vite krigare.

Avslutningsvis har jag uppgraderat MacBook:arna till OS X Yosemite (10.10).

Och sett solen cirka en gång denna månad. Mööörkt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: