Man lever så länge man lär

Rastlös inför arbetsvecka

Sitter här hemma, i datorfåtöljen (läs: fåtöljen framför soffbordet, där jag för tillfället har min MacBook), och känner mig lite rastlös. Jag har ägnat någon timme åt att gå igenom alla mina RunKeeper-promenader från april och framåt – har skrivit in en kommentar där så behövdes och lagt till sambon på de aktiviteter han deltagit i. I den mån jag minns om jag hade sällskap, vill säga – det där är ju sådant som man verkligen borde göra på en gång. Där och då, när det händer. Minnet är flyktigt.

Och samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att det om man vill se det så är en sådan helt meningslös sysselsättning och ett enormt slöseri med dyrbar levnadstid. Lite på samma sätt som när jag klickar runt bland mina/andras böcker på Goodreads och funderar på vad jag vill läsa framöver och taggar om böcker efter behov.

Eller när jag tar hand om papper. Fast just pappersjobbet har jag inga som helst problem att motivera. Det handlar ju om att hålla hemmet rent och snyggt, att inte samla på sig nya pappershögar utan snarare göra sig av med de högar som finns. Innan jag scannat in ett papper vågar jag inte riktigt kasta det, för tänk om det kanske kommer att behövas någon gång. Fast det typ aldrig händer.

Här handlar det inte om så konkreta behov utan mer av något slags tvångstankar light. Men… jag tycker att jag funnit ett utmärkt sätt att hantera dem – en del eget arbete (scanna, importera, tagga, strimla), som resulterar i något att göra samt en mindre mängd data på en hårddisk. Och en känsla av att ha åstadkommit något. Det är ett lågt pris för att slippa obehaget eller oroskänslan som annars uppstår.

Jag är rastlös och vill uppleva känslan av att ha gjort något bra, varför jag funderar på vilken yta eller vilket utrymme jag ska ta mig an. Det är inte lika roligt att unfucka samma gamla vanliga ytor igen som att unfucka någon helt ny, men det gäller ju att hitta något som är precis lagom stort för att göra skillnad och ändå lagom litet för att det ska hinnas med – blir jag inte klar känns det ju inte som om jag utfört uppgiften. Och ju mer tid jag ägnar åt att fundera på vad jag ska göra, desto mindre tid blir det kvar för att göra själva jobbet. Dilemma. I tanken är där jag hinner med allt jag vill.

Äh… nu går jag och gör något, vad som helst, bara för att komma igång!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: