Man lever så länge man lär

I afton var vi åter ute på stan för att inta föda i form av middag som någon annan lagat. Det har hänt oftare än vanligt på sistone, av diverse rutiga skäl och andra randiga orsaker. Min kollega upplevde det tydligen som att vi åt ute ”flera gånger i veckan”, medan det enligt mig inte hänt mer än en gång per vecka och då bara de tre senaste veckorna eller så. Jag tror att det låter mycket oftare än vad det är.

Eller vänta nu… det är nog bäst att jag räknar efter. Hurra för e-kalendrar!

Vecka 6 åt vi middag ute hela två gånger – dels på onsdagen (ren på Djuret), dels på lördagen (kött på AG). Min bror var här i stan den helgen och firade födelsedag.

Mjällare ren har då jag aldrig ätit! #Djuret (inte för sista gången) Grillmix deluxe. #AG

Vecka 7 bjöd onsdagen och Johan Hedberg tillsammans på smör och smakbitar på Akademibokhandeln, med anledning av utgivningen av Johans fina bok, Smör : kärna, bryna, baka. Denna vecka åts det dock av oss ingen middag ute på stan.

Och här stod @JohanHedberg på #Akademibokhandeln och sjöng det bryta smörets lov. Underhållande, roligt och inspirerande!

Vecka 8 var det på tisdagen dags att prova BBQ Steakhouse. På torsdagen åt jag middag på Akkurat tillsammans med ett par vänner, varav den ena därefter gjorde mig sällskap till Hilton Slussen där det bjöds underhållning i form av Moulin Noir.

Showdags! :-)

Vecka 9, d.v.s. förra veckan, utnyttjade vi på onsdagen ett erbjudande om att äta rabatterat på Stortorgskällaren i Gamla stan – vilket var veckans enda evenemang.

Och denna vecka blev det alltså Djuret-middag igen, på Lilla Nygatan i Gamla stan. Denna gång var menyn centrerad kring kobaserade rätter. Jag valde att äta hjärta respektive ryggbiff, och bjöds därefter på två sagolikt goda sorbeter till dessert. Citron resp. blodgrape. Det var oerhört smakrikt och, i citronfallet, också mycket mycket surt. Jag behöver bara tänka på citronsmaken så vattnas det i munnen.

Ryggbiff. #Djuret Citron- och blod...apelsin-sorbet. Mmm. #Djuret #gladkund

Det synes mig rätt lustigt att jag idag, precis som förra gången jag skulle till Djuret, träffade en kollega på bussen och fick äran att vara social fram till avstigningen.

Hur som helst ser det ut att ha varit sex utemiddagar på de fem senaste veckorna, så okej… marginellt oftare än en gång i veckan, men det räcker ju med att man tar med i beräkningen även vecka 5 så blir frekvensen exakt en gång per vecka.

Men jag måste erkänna att jag fått nog av det goda och vill inte ut igen på länge. Antagligen är det en effekt också av situationen på jobbet nu, då jag känner mig smått överväldigad av mängden saker att hålla i huvudet samtidigt. Det blir så när jag ska fylla upp för frånvarande och därmed plötsligt har lite väl många stolar att sitta på. Samtidigt. Multitasking är inte min starkaste sida, kan vi väl säga.

En sak jag märker att jag bara måste göra är skaffa en bättre rutin för att bli påmind om inbokade möten – jag har missat cirka 100% av alla möten på sistone. Eftersom jag har lagt in dem i e-kalendern, med påminnelse, förlitar jag mig på att bli påmind, men det verkar inte som om min mobiltelefon larmar. Eller gör det uppenbart nog. Och då missar jag mötena. Jag går ju liksom in i de saker jag gör och fokuserar till bra nära 100%, vilket gör att allting annat försvinner ut i periferin. Svårt enkeltrådad.

Så… jag tänkte försöka få in i min morgonrutin att kolla efter eventuella möten i e-kalendern och lägga in väckarklockor i telefonen, 5-10 minuter innan det börjar. Det ger tid att förbereda och infinna mig, men inte så mycket att jag hinner glömma igen.

Utöver det ska jag ordna min ”to do”-lista, så att jag prioriterar de korta, snabba puckarna, och låter de längre sakerna fylla ut lite där det passar – känner att jag behöver bli klar och av med vissa arbetsuppgifter som påverkar andra människor. Och det är lättare att hålla stressen stången när listan är kortare än en halvmeter.

Har jag sagt att jag älskar listor, förresten? Det ger mig en sådan tillfredsställelse att få pricka av något på listan. Eller bocka av, som ju är det jag gör, egentligen.

När jag skrev min dagliga lista på post it-lappar bockade jag av punkterna så snart jag gjort jobbet, och sedan strök jag över texten när jag också avrapporterat dem. När lappen blev full flyttade jag över de återstående punkterna till en ny lapp (och kastade den gamla). Problemet med systemet var bara att lapparna efter ett tag blev fulla – alla mina punkter rymdes inte längre på en lapp och jag tvingades ha flera aktiva lappar. Snart uppstod högar med lappar och kaos följde i deras fotspår.

Därför flyttade jag in punkterna i datorn i stället, men eftersom jag där skriver ren, oformaterad text går det inte att stryka över saker så den biten har jag då skippat. I stället skriver jag på en lapp ned de punkter som ska avrapporteras – man hinner oftast inte så många saker på en dag, vilket gör att lapputrymmet räcker gott. Och det funkar bra – det vore ändå rätt orimligt att bära med sig datorn till den dagliga ståupp:en. En lapp är lätt att bära och duger dessutom att anteckna på då man får information eller uppgifter av de andra kollegorna som står upp och avrapporterar.

Personlig effektivitet är ett intressant ämne, för att inte säga också svårt, och jag hade gärna provat systemet med Bullet Journal som Fredrik tipsade om i förrgår. Det verkar riktigt roligt, men känslan är ändå att systemet inte passar mig. Eller så handlar det främst om att hitta rätt anteckningsbok. Den måste ju vara hållbar och erbjuda minst 32 rader per sida. Och får gärna vara fin att se på också. Mest rimligt ter det sig att använda ett sådant här system på jobbet, där jag har fler saker att komma ihåg och hålla reda på, men å andra sidan kanske systemet gör mer nytta i det privata. Jag menar, på jobbet har jag ju redan ett system som fungerar rätt bra.

I det privata däremot… well, låt oss säga att det finns utrymme för förbättring. Och jag behöver just det där utrymmet för reflektion, det man måste bereda för att kunna hålla ett sådant här system igång. Så på så sätt vore det en bra sak att införa det. Frågan är bara om jag skulle lyckas eller om det skulle bli ytterligare sten på börda.

Kanske räcker det, ur det där reflektionshänseendet, att sätta sig så här och skriva blogginlägg lite då och då – det är ett mycket bra sätt att sortera tankar och reda ut vad man egentligen tycker och tänker om plugget och pop och bio såklart. Ursäkta! Jag tillät mig en tämligen sidospårande association, då orden plötsligt tog mig med tillbaka i tiden. En evighetsmaskin. Pratade vi om på jobbet idag, apropå nostalgi och minnen och sånt. Den makalösa manicken heter den ju egentligen, låten.

Jag minns den väl från mina första år ute i yrkeslivet, där vi hade radion på hela dagarna i det stora rummet som idag skulle heta kontorslandskap. Åttiotalet!

Annat jag minns från den perioden, om än några år senare, är Farbror Blå med låten Du är min drog. Det var ett band jag verkligen gillade, med sina underfundiga texter och svängig musik. Vill minnas att jag såg dem live några gånger, bland annat vid något evenemang i Kungsträdgården. Det här var på den tiden då man rörde sig mycket ute på stan, och lyssnade på och levde väldigt mycket musik.

Jaja, tillbaka till den möjligen rosa tråden.

Jag har gjort mycket sådant reflekterande på jobbet på sistone och det förundrar mig fortfarande att just själva nedtecknandet av saker bidrar så starkt till lösningar. Och upplösningar. Problemen blir tydligare när man beskriver dem i ord och i och med det blir även de möjliga och tänkta lösningarna tydligare, för att inte säga ibland till och med självklara och ofrånkomliga. Känslan när bitarna faller på plats och lösningen går i lås är skön. Då är det ingen som tar en – man är kung för en dag.

Och då gäller det att passa på att njuta ordentligt, för det där går ju över. Just D.

Relalalaxa tryck på paus å softa
för det gör man ju för sällan alldeles för ofta
skäl för bråttom finns det för gott om
så låt mej nu istället rabbelibabbla nåt om
motiv för att relalaxera
ahh det känns bra behöver vi flera
nej sjunk ihop å tona ner å låt en Just D loop bedöva er

Kommentarer till: "Relalalaxa – och äta gott" (2)

  1. frenil75 sa:

    Ett trick är att kolla av inför varje dag, som du skrev, och inför varje vecka.
    Jag kollar av dagen varje morgon och inför varje vecka på fredag eftermiddag. Då har jag koll på vad som kommer och ev behöver förberedas.
    /frenil

    • @frenil75: Ja, jag försöker komma till jobbet i tid för att hinna bekanta mig med dagens aktiviteter – mentalt såväl som praktiskt förbereda mig, alltså. På samma sätt försöker jag vid dagens slut, innan jag går hem, stämma av hur det gått med ”to do”-listan – bocka av det som blivit gjort och skaffa mig en överblick över vad som tillkommit under dagen. Den där översikten per vecka har jag däremot ännu inte hunnit till/lärt mig/upplevt det fulla behovet av. :)

      Ja, och mail hanterar jag 2-3 gånger per dag (1-2 ggr per uppdrags- resp. arbetsgivare) – jobbar i helt andra datorer, så det krävs disciplin för att inte missa det inkommande.

      Just nu, tack vare att jag arbetar fram ett system för att hantera det hela, tycker jag rentav att det är roligt att det är nog så mycket att hålla reda på – det ger mig övningsmaterial, och det stärker mig också att märka att jag ofta faktiskt fixar att jonglera med för många bollar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: