Man lever så länge man lär

Non-daily shoot 2012 v38

Veckans uppgift: djur.

Photographing animals takes patience. Make a photo of an animal today: pet, domesticated, or wild. Focus on the eyes!

Den här uppgiften var både lätt och svår på samma gång. Lätt för att det inte är så värst svårt att hitta ett motiv i form av antingen duva eller hund. Svår för att … tja, jag vill ju inte ta vilken bild som helst. Det ska helst vara något särskilt med den. Och så är det ju det där med att be om tillstånd att fotografera någons hund…

Jag bestämde mig nog ganska tidigt för att sikta på hund. I Tantolunden, som inte ligger alltför långt bort hemifrån, finns det mer än en hundrastgård så det var bara att motvilligt lyfta på rumpan och traska ut, med siktet ställt på den nästan högst uppe på berget. Där, eller på vägen dit, brukar man se en eller flera hundar.

Precis utanför porten befann sig en handfull duvor och sittandes på huk fångade jag några av dem på bild. Här var jag frestad att göra det enkelt för mig och bara vända på klacken och gå in igen – jag hade ingen som helst lust att gå ut och göra detta. Jag tror att det berodde på att jag skulle tvingas prata med folk. För det känns inte riktigt rätt att porträttfotografera folks hundar utan att de fått chans att säga nej.

Hur som helst gick vi förbi flera hundar på vägen upp, men jag sade eller gjorde ingenting. Från höger kom en kvinna gåendes med en salt- och pepparfärgad dvärgschnauzer, som verkade lugn och väluppfostrad. Inte sade jag något nu heller, trots att schnauzer är min favoritversion av hund. Små, kloka farbröder!

Vi vandrade uppför vägen och fram till hundrastgården. Som var helt tom. Vidare uppför backen, ända upp på toppen. Tittade på, och fotograferade utsikten, och vände därefter nedåt igen. Vid hundrastgården såg det tomt ut, men så fick jag syn på tidigare nämnda dvärgschnauzer som stod på ett bord och blev friserad.

Och när nu allt stämde så perfekt var jag helt enkelt tvungen (det måste ju typ ha varit meningen!) att ta mod till mig och agera. Jag gick in genom grinden, hälsade på människan och frågade om det var okej att jag tog några bilder på hunden till fotoprojektet. Jamenvisst! Och så kom det sig att jag fick denna bild på fina Egil.

Egil

Jag plåtade med Canon EOS 5D Mk II och Canon EF 70-200mm f/4 L IS USM.

Jösses, vad stolt jag är över att jag faktiskt vågade fråga! Även om jag i tanken ser det som en baggis, är det inte lika enkelt i verkligheten. Det här borde jag öva på, för det ska inte behöva vara en så stor grej. Vad är det man är rädd för egentligen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: