Man lever så länge man lär

Ingen manisk måndag

”Mjaha, måndag. Hur har ni haft det?”, skrev Hanna Oakfairy.

Jo, det ska jag säga. Helgen har jag nog redan skrivit det mesta om så jag får väl berätta om idagen. Så… här kommer den, den rafflande historien om min måndag.

Det blev en inte vare sig för tidig eller för trött morgon, där jag för möjligen första gången sedan jag började jobba där på Gärdet i januari tog mig för att köpa med kaffe från Fältöversten – och lyckades göra det. Ska jag vara ärlig kom det sig av att jag hamnade i fel ände av tunnelbanetåget, och faktiskt inte hade så bråttom.

Ursprungligen hade jag p.g.a. regnet tänkt åka den långa vägen med hjälp av de blå bussarna, och eventuellt köpa kaffe vid Fridhemsplan där jag byter från den ena till den andra – under tak och med kaffebaren precis innanför dörrarna. Nu var det rätt fullt på bussen och ingen ledig sittplats så jag valde tunnelbana, vilket var det som tog mig till Karlaplan. Jag står hellre en kvart på tunnelbanan än två på bussen.

Hägring! #EspressoHouse Baristan på Espresso House i Fältöversten var nästan lite misstänkt glad och trevlig, men det är lik förbaskat svårt att inte dra på munnen i retur när någon ler så stort emot en. Jag fick mitt kaffe och kunde därefter vandra rakt igenom köpcentret och ut på andra sidan, till busshållplatsen. När väl bussen kommit och jag stigit på samt åkt en stund (så att folkmassorna hunnit glesna) upptäckte jag att jag befann mig intill två kollegor – en från det glada 90-talet, som sällan syns till då hon jobbar annorstädes i samma hus, och så en som jobbar i samma rum (och team) som jag. Det är alltid trevligt att prata med henne som jag sällan ser, så vi blev stående en stund i trapphuset där våra vägar skiljs åt. Konstigt hur sällan vi ses trots att vi inte sitter mer en våning ifrån varandra.

Morgonen följdes sedan av en lagom dos av både ovanligt och vanligt på jobbet, plus lite roliga och annorlunda arbetsuppgifter med inbyggt bollplank (=med GP). Och när arbetsdagen var avklarad blev det långpromenad från kontoret och hem till Söder, i svalt och skönt men ändå rätt soligt väder. Hade jag önskat något mer var det möjligen att få ha solen i ryggen i stället för i ögonen. Och fina fötter som inte gör ont. I morgon tar jag nog på mig mina Salomon-kängor, för att se om det kanske kan göra gåendet mer välbehagligt. Ger bättre både stöd och dämpning, tror jag.

Antar att kvällen kan bjuda på senaste avsnittet av True Blood. Och middag.

Advertisements

Kommentarer till: "Ingen manisk måndag" (4)

  1. Hah, låta mig tro att jag inspirerar på det där viset… ;)
    Lyxigt att kunna passera ett öppet EH sådär på väg till jobbet. Det händer mig bara de dagar jag jobbar senare. Å andra sidan är det kanske lika bra… :D
    Väldigt duttigt av dig att promenera hem. Gör du det varje dag nuförti’n eller blir det bara vissa utvalda dagar?

  2. @Hanna: Ptja, om inte du hade skrivit så hade inte jag gjort det heller – det kan man väl kalla att inspirera ändå? :) Normalt sett åker jag bara till jobbet, utan kaffe. Vi har ju Nespresso-bryggare och kylskåp att förvara sin grädde i, vilket räcker gott.

    Det där med promenaderna hem från jobbet kan jag inte ta så mycket cred för – utan kollegan som lockar med mig skulle det nog inte bli många sådana alls. Hm, å andra sidan gick jag ju både fram och tillbaka den period jag jobbade i Örebro. Fast det var ju bara 2,5-3 km… Anyway, vissa veckor blir det fyra dagar, andra veckor bara en – det hänger på vädret. Och på att jag är morgontrött. Kan därav inte gå hem lika tidigt som kollegan fem dagar samma vecka. :)

    • Ja just, ni har en bryggare på jobbet som faktiskt gör gott kaffe. De dagar jag inte får finkaffe blir det sällan kaffe alls. Det är liksom inte värt det. :)
      Well, det låter som att du knappt gör annat än traskar genom staden. Väldigt duktigt av dig hur som helst! :D

  3. @Hanna: Ja, det låter mycket för att jag aldrig berättar om de gånger jag åker buss. :) Idag blev det t ex ingen promenad hem eftersom jag skulle ut på stan och äta middag. Sedan har jag onda fossingar så det är inte säkert att det blir i morgon heller. Men de gånger jag går är jag väldigt duktig, helt riktigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: