Man lever så länge man lär

Nytt år, liv och uppdrag

Sedan en vecka tillbaka jobbar jag åter hemma i Stockholm efter att under ungefär ett kvartal ha veckopendlat till kund på annan ort. Jag måste säga att det är skönt att få sova hemma i sin egen säng och att slippa behöva planera för en hel vecka. Även om man får rutin på resandet kostar det lite extra ansträngning att styra upp resorna och packningen. Hade jag pendlat en längre period hade jag inte nöjt mig med att ha hotellrum bokat för all framtid utan också bokat alla tågresor i stället för att, som jag nu gjorde, boka nästa veckas resor under fredag, lördag eller söndag.

Skymning, Strömsborg och Stadshuset från Riksbron

Strömsborg och Stadshuset från Riksbron, februari 2011 - tidigare opublicerad

Trots att jag nu jobbar innanför tullarna, om än en smula ocentralt, blir det rätt lång resväg i tid räknat. Som bäst har jag hittills kommit ned i 33 minuter från dörr till dörr och som sämst har det tagit 55 minuter. I snitt ungefär lika långt som till Kista alltså. Sjukt eftersom jag som sagt numera jobbar i något som ändå räknas till innerstan.

Jag har provat att gå både till och från tunnelbanan liksom att åka buss i ena eller båda riktningarna. Tyvärr är det så att det färdsätt som går snabbast också är mest obekvämt – man får stå ut med fullproppat på tunnelbanan och ståplats på bussen. Ett bekvämare sätt att resa är pendeltåg och buss, men den bussen går tvärs över hela stan och tar en evighet på sig för att komma fram. Jag har inte alltid den tiden.

Så småningom kommer jag förstås förmodligen att fastna för någon av resvägarna, men än så länge provar jag mig fram. Med förbättrad kondis, så att jag slipper bli så varm av att promenera i den raska takt som känns bäst, tror jag mest på promenad i båda ändarna och tunnelbana däremellan. Alternativt (radikalt!) cykel tur och retur.

Jobbet känns bra så här långt och jag upplever mig vara ganska väl med i matchen redan, även om det saknas en viktig förutsättning för att jag ska kunna jobba fullt ut. Det praktiska har annars flutit på riktigt bra och det är verkligen inte mycket kvar innan jag kan börja bli produktiv på riktigt. Trots ofullständig teknisk utrustning har jag ändå kunnat vara till nytta i olika sammanhang tack vare tidigare erfarenheter.

Lite läskigt känns det allt att plötsligt bli varse att mina nya medarbetare har en bunt förväntningar på mig, baserat på att jag varit med ett tag och faktiskt är en erfaren utvecklare – på något sätt hade jag visst inbillat mig att jag skulle kunna fortsätta vara ny alltid. Tänker jag efter inser jag dock att det inte finns något att oroa sig för. Jag fixar det. Egentligen är det här precis min grej och nu handlar det främst om att komma in och igång och därefter köra på. Jag är övertygad om att det kommer att fungera alldeles utmärkt, bara jag är mig själv och gör så som jag tror blir bäst. Harmoni och balans. Jag tror att det i teamet finns god vilja att bygga vidare på.

Och apropå teamet var det skönt att komma till jobbet första dagen och redan ha träffat alla i min närmaste arbetsomgivning – dem jag inte kände sedan tidigare fick jag bekanta mig med över en lunch strax före jul, då jag ändå var i krokarna för att få utbildning. Detta har säkert också bidragit till att jag kände mig hemma i princip på en gång. Visst, jag ska lära känna de olika personerna, men det tar bara lite tid.

När jag bytte uppdrag för snart ett år sedan gjorde jag det efter en hel del vånda. Förvaltningsuppdrag stod inte högst upp på listan då heller och i höstas var det därför lätt att acceptera att bli utlånad till ett designuppdrag – trots att det skulle utföras huvudsakligen på annan ort. Bytet till nuvarande uppdrag var självklart. Arbetsuppgifter, geografisk placering, medarbetare – när allt stämmer är valet enkelt och det här var ett erbjudande jag väntat på länge. Ja, tack som fan!

Lite kymigt kändes det att lämna det utsocknes uppdraget eftersom jag hunnit bli produktiv och det fanns fortsatt behov av mina tjänster. Jag lämnade avgörandet om den exakta tidpunkten för min övergång till cheferna – jag ville gärna fortsätta för att hjälpa projektet, men var inte villig att riskera att gå miste om nya uppdraget. Cheferna var tydligen inte värst förhandlingsvilliga utan det blev en tvär övergång. Jag hoppas att det går bra för dem jag lämnade bakom mig. Och för projektet.

Anyway, jag ser fram emot det som komma skall. Det blir en givande vinter/vår!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: