Man lever så länge man lär

IMG_1448.jpg

Så har jag läst ut den andra av de tre fotorelaterade böckerna, den som initialt kändes näst mest intressant.

Den här boken är ganska stor, och blank, och bilderna i den är ofta subtila så bland det första jag konstaterade var att den behöver läsas i bra ljus. Alltså funkar den mindre bra i sängen, när man vill undvika att störa sussande sambo. Främst på grund av dessa praktiska faktorer har det tagit lite tid för mig att läsa ut boken.

De sex kapitlen i boken heter:

  • Seeing
  • Finding Images
  • Composing
  • Assessing Images
  • Mind Games
  • Take Your Photography to the Next Level

Som man kanske kan ana av kapitelnamnen handlar boken om det man som fotograf behöver göra för att skapa bra bilder. Seriöst foto handlar enligt George Barr inte om att ta bilder utan om att skapa bilder, vilket på engelska förstås uttrycks i termerna take/make. Där har han definitivt en poäng, för foto handlar ju mycket om att se möjligheter och skapa förutsättningar snarare än att bara knäppa det som råkar uppenbara sig framför en. Och att tänka så gör också fotograferandet mer spännande, tycker jag. Fotopromenaden blir ännu mer av en kreativ och intellektuell utmaning.

Jag har redan märkt att boken påverkat mig. I vardagen har jag börjat söka motiv, framför allt titta efter former och färger, på ett helt annat sätt än tidigare. Det har resulterat i att jag morgnar och kvällar suckat över att inte ha stora kameran med mig och sålunda har jag nu ett par dagar faktiskt burit kameran till jobbet och hem igen. Vilket i sin tur resulterat i både längre dörr-till-dörr-tid och ett par trevliga foton. Boken har en uppenbart inspirerande effekt.

George tipsar förresten om att ha med en liten ram när man går ut för att jaga bilder – en ram som man använder för att liksom ”måtta” ens omgivning, se hur det går att skära den i bild. Och jag förstår precis hur han menar när han säger att en sådan funkar mycket bättre än att titta i kamerans sökare. Har man ingen liten ram funkar händerna hyfsat. Tummar och pekfingrar som en ram runt ett tänkt motiv. Ni vet, Kalle Ankas klassiska gest från julaftonens djungeläventyr?

En sak som jag gillar med den här boken är att jag känner mig inkluderad, delaktig, välkommen och kan relatera till det George beskriver. Han bjuder på förklaringar till hur han skapat och tänkte kring sina bilder och berättar om svårigheter och begränsningar såväl som misstag och feltänk. Det känns inte som om avståndet mellan oss är så stort ändå.

Han känns jordnära och pragmatisk och lyckas på något sätt skapa en gemenskap oss emellan. Han erbjuder tröst och hopp när man känner sig nedslagen och värdelös som fotograf. Han hjälper till att lägga ribban på en rimlig nivå, och tänka i termer av utveckling snarare än misslyckande. Det är närande i stället för nedslående.

George får mig att vilja jobba vidare och bli bättre, samtidigt som det känns bra att stå precis där jag står. Paradoxalt.

Till hjälp för vidare utveckling kommer George med olika konkreta tips på vad man kan göra för att komma vidare. Mycket lite (läs: inte alls) handlar det om att köpa dyr utrustning, utan mer om att titta på massor av föredömliga bilder och delta i workshops. Och fotografera förstås! Samt att det är bra att veta var man faktiskt står, både tekniskt och konstnärligt.

De av Georges bilder jag från början känner är nästan för subtila för mig blir, vartefter jag kommer längre i boken, alltmer begripliga och jag känner att jag faktiskt fått en ny syn på vad som är värt att fotografera. Och hur. Det är många av Georges bilder på abstrakta klippor, industristrukturer och farkoster som jag tycker väldigt mycket om.

Själv har jag tidigare tänkt för mycket dokumentär plikt, känner jag, och för lite konstnärligt. Genom att läsa boken har min tanke fått en antydan till vingar. Eller kanske bara luft under de stumpar som redan fanns. Jag är inspirerad.

Den som förväntar sig något spektakulärt av den här boken kommer att bli besviken. Här är det nog lite mer finstämt och pragmatiskt och handlar om att göra det bästa man kan, av det som finns, där man står. Och att öppna vägarna framåt, för att skapa förutsättningar för utveckling. Det handlar om dig och din fotografiska utveckling, helt enkelt. Me like!

Jag läste förresten precis på Georges blogg att det planeras en andra utgåva av den här boken, att han insisterar på att göra rejäla förbättringar och bl.a lägga till ett par kapitel och att han ska vara klar med det tills i juli. Där ser man!

Nu behöver jag tips om fotogeniska industrisiter i eller nära centrala Stockholm! Och fler bra fotoböcker – alltid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: