Man lever så länge man lär

IMG_0704.jpg
Detta foto kan möjligen illustrera konceptet ”delay”.

Så har jag då äntligen läst ut den här boken, så att jag kan få gå vidare med nästa. Pust!

Det här var den av de tre fotorelaterade böckerna som kändes minst intressant och därmed den jag började med – när det gäller att välja mellan flera bra böcker följer jag principen att spara det bästa till sist. Förväntansfull väntan!

Den 7:e januari skrev jag (till Jennies kommentar):

Har börjat lite smått på den första (The Photographer’s Eye) och efter ett fåtal sidor är jag i alla fall inte imponerad, men den har tid på sig att bli bättre. Största nackdelen så här långt är nog formatet (den är lite stor: 24×25,5 cm ungefär – tror du inte jag kände mig tvungen att mäta!) och sidornas blankhet (lampljuset reflekteras). :)

Vi ser alltså att det har tagit mig ungefär en månad att komma igenom boken, vilket väl inte kan ses som ett gott tecken. Nu ska jag säga att den absolut inte är dålig, men det var inte riktigt den här sortens bok jag sökte. Jag skulle tro att den passar bättre för dem som gärna tänker och analyserar kring fotografi – jag går främst på ryggmärg (kräver massor av övning), intuition och känsla när jag plåtar. Alltså blev det lite för torrt och fyrkantigt. Analytiskt. Blodfattigt.

Det var väl egentligen först i det sjätte, och sista, kapitlet som jag verkligen började uppskatta boken. Det handlade om processen när man tar bilder. Författaren berättar t.ex om hur han hade tänkt och agerat och visar olika kompositioner och varianter han provat. Det var då jag kände att vi äntligen möttes. Vissa sektioner fick mig till och med att sätta mig rakt upp och utbrista: ”Precis!” – han satte ord på sådant som jag gör utan att egentligen alls ha reflekterat över det.

Och det säger väl egentligen allt: jag kände inte att jag lärde mig så mycket matnyttigt, utan fick mer bekräftelse på sådant jag vet – även om det emellanåt bara är instinktivt. Visst, några funderingar väcktes, men det jag främst fick ut av boken är en längtan utomlands. Jag vill också åka till Långtbortistan och fotografera exotiska platser och människor!

Efter en kommentar på Twitter från Jonathan, med länk till ett av hans egna foton, insåg jag att det inte nödvändigtvis handlar om att åka långt bort utan också om att vara fri att verkligen ägna sig åt fotograferandet. Att inte behöva tänka på vardagsbestyr som att äta, jobba och sova – vilket ju ändå blir det primära under veckorna. Och när det blir helg faller man ihop i en utarbetad hög eller har fullt sjå med allt det andra man vill och behöver göra. Så känns det i alla fall.

Summa summarum: jo, lite inspirerad blev jag, trots lite torr bok. Om inte annat så till tankar om Asien-resor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: