Man lever så länge man lär

IMG_0700.jpg Nu har jag provläst inte bara det första och det andra utan även det tredje tipset om vampiiir-böcker.

Den här boken heter Dark Lover och är den första i serien The Black Dagger Brotherhood, skriven av J. R. Ward (som i likhet med andra fått en egen sida).

I korthet: ja, jag gillar boken. Det är något med de tuffa krigargrabbarna och den starka, modiga kvinnligheten som tilltalar mig. Jag får lite samma känsla av brödraskapets vampyrkrigare som av högländarna i Kerrelyn Sparks Love at Stake-serie. Och kanske även till viss del Terry Pratchetts Wee Free Men. Hårda, skoningslösa, men ändå med hjärtan av guld. Jupp. Romantiskt värre. Krigarvampyrerna har dock inte hunnit visa så mycket hjärta ännu, men jag är övertygad om att det kommer när jag läser vidare. För det tänker jag göra – har redan beställt två till.

En trevlig sak i denna bok är att vampyrsläktet funkar lite annorlunda jämfört med många andra böcker. Dessa fiktiva varelser har här fått något modifierade egenskaper. De kan visserligen inte gå ut i solen utan att förbrännas, men de förlorar inte medvetandet bara för att solen går upp. De äter och dricker som vi trots att de, som jag tolkat det, för överlevnaden inte behöver. De kan dricka människoblod, men blodet kan inte hålla dem vid liv i längden – de måste dricka av andra vampyrer. Alltid över könsgränsen och företrädesvis i en monogam relation.

Här talar vi om en grymt heteronormativ kultur, vilket för övrigt gäller de flesta vampyrböcker jag läst. De manliga vampyrerna är jävligt manliga och de kvinnliga oftast väldigt… kvinnliga. I vissa serier opponerar sig någon (kvinna) mot tingens ordning, men i den här boken finns inte riktigt utrymme för det. Vi möter nästan bara manliga vampyrer. Krigare, som sagt. Muskulösa tuffingar mestadels klädda i läder. Ofta med långt eller åtminstone halvlångt hår. Inga nitar, dock.

Alltså, det vore oerhört uppfriskande att få läsa om vampyrer som bryter mot de uppenbart starka litterära normerna, säg t.ex tjocka, homo- eller nörd-vampyrer – finns det sådana böcker eller måste man skriva dem själv, alt. puffa på vänner? Och med tanke på hur mycket våldsamt passionerat sex som utövas i böckerna vore det också intressant att få möta någon som är asexuell. Och det kan väl finnas vampyrer som har jobbiga issues och svårt att få till det också?

Men till handlingen då – sorry, jag förirrade mig en smula.

Vi får möta Beth, som arbetar på en lokal tidning där hon mest får ägna sig åt att korrigera och faktakolla de stora grabbarnas alster fast hon förmodligen skulle göra jobbet bättre. Hon är föräldralös, lever ensam och har egentligen inga vänner – om man nu inte räknar grabbarna nere på polisstationen, som hon besöker regelbundet i jakt på information och nyheter. Livet är lite trist och enahanda, tills hon en dag på vägen hem från jobbet attackeras av en våldtäktsman.

Och här börjar det hända saker, fast jag vet inte hur jag ska skriva om det på ett sätt som inte avslöjar för mycket av handlingen – det är ju roligare att själv få upptäcka vart historien tar vägen än att höra den berättas av någon annan. Nåja, Beth är ingen vanlig tjej, vilket hon får veta av krigarvampyrernas store ledare som kommer på besök för att ta henne under sina skyddande vingar. Han är inte heller vanlig och det uppstår snart gnistor dem emellan, förstås.

Det förekommer våldsamma och blodiga scener såväl som känslofulla och romantiska. Elaka och snälla personer, mestadels icke-människor. Bitvis är det riktigt spännande.

Det var tråkigt när boken tog slut, även om den gjorde det på ett bra sätt. Jag hann med. Jag tror och hoppas att nästa bok har andra huvudpersoner, vilket jag tycker är ett sympatiskt drag hos sådana här serier – det blir lätt tjatigt annars. Och det är roligt att få flera vinklar på samma miljö också, som i Orson Scott Cards Ender- och Shadow-serier.

Kommentarer till: "Black Dagger Brotherhood: Dark Lover (J. R. Ward)" (4)

  1. Kul att du gillade den, det är en av mina favorit serier:-) längre fram i serien får du en hel del homo/bi förvecklingar!

  2. Och vampyrer med issues!

  3. @camilla: Hurra! :D Jag ser fram emot att läsa vidare. Definitivt. Och se vartåt det barkar, d.v.s. bilda mig en uppfattning om serien – trots allt vet man ju inte efter bara en bok. Än så länge känns den här serien i alla fall ett snäpp bättre, ur något slags förment objektiv kvalitetsaspekt, än de av Sizemore och Sparks som jag botaniserat lite i. Det kändes genast när jag började på Sparks-boken, att den är mer lätt komedi än mörkt drama. Lite mer lättviktig, alltså.

  4. […] pocketversion. Lover Mine. Det är kul att se att serien har de element jag efterlyste efter att ha läst den första boken och jag är nyfiken på hur det går för Blay och Qhuinn. Jag har bara en tredjedel kvar och det […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: