Man lever så länge man lär

Om exakt en månad är det tänkt att jag ska börja något nytt, lära känna nya människor och så där i största allmänhet byta miljö. I tjänsten, alltså. Jag har nämligen tackat ja till mitt nästa uppdrag, som tar vid där dagens bokning slutar. Rent geografiskt blir det inte så stor skillnad då arbetsplatsen ligger i samma stadsdel, men det är mot annan kund och jag kommer att sitta ”hemma”. Inte på mitt hemmakontor men åtminstone min arbetsgivares. Inte hos kund.

Som alltid när det handlar om att fatta viktiga beslut har jag velat, vacklat och väldeligen våndats, men till slut kommer man ändå till en punkt då beslutet måste tas. Den punkten kom idag, i morse – innan jag ens hunnit åka hemifrån.

Och det kändes inte lätt ens efter att beslutet blivit fattat och kommunicerat till frågeställaren, men när jag nu hunnit informera nuvarande uppdragsgivare såväl som prata med kommande befälhavare känns det trots allt ganska lugnt. Det blir nog bra, vad som än händer. Och som min ”hallick” sade: inget är någonsin hugget i sten. Misstag kan rättas till.

Lite spännande blir det allt att för första gången faktiskt sätta foten utanför familjen.

En annan liten sak: för en vecka sedan accepterade jag, utan att ens tveka (vilket förvånade mig och säkert någon mer), att inför alla som behagar närvara på morgondagens sprintdemo visa och berätta om den funktion jag jobbat med på sistone. Detta skulle innebära att jag för första gången i det här uppdraget ställer mig upp och håller en sorts anförande inför mer eller mindre främmande åhörare på plats och över telefon – tro mig, det är något jag skytt som pesten länge.

Det här innebär också att jag för första gången (såvitt jag minns) har gjort en sida i Powerpoint. Okej, det är en schysst mall och min insats handlade bara om att stolpa upp några punkter om det jag ska prata om. Eftersom jag vet hur jag själv funkar när någon visar en bild lade jag dem i en sådan där sekvens, så att de visas en efter en. När man bläddrar. För er som är vana är det här inte ett dugg imponerande, men för mig är det en milstolpe. Inte någon stor och viktig, men i alla fall rolig. Kanske kan man se det som ett tecken på att jag håller på att ta steget från hantverk till dokument.

Dessvärre blir det nog ändå inget presenterande för mig i morgon. Redan i morse anade jag förändringar i luftvägarna, under dagen har det tillkommit kittlingar i näsan samt nysningar. Nu på kvällen är jag lite lagom snörvlig och känner en aning av ett rivjärn i halsen. Det är med andra ord högst troligt att jag stannar hemma i morgon. Och jag lovar att min annalkande förkylning inte beror på presentationen – jag varken känner eller har känt nervositet inför att göra den.

Eftersom jag nu hade dessa känningar gick jag igenom funktionen med kollegan innan jag åkte – så att han kan ta över och genomföra min presentation om det behövs. Dessutom tog jag datorn med mig hem så om jag inte känner mig alltför nedgången i morgon kan jag fortfarande både åhöra demon och göra nytta i form av mitt vanliga arbete.

Peppar, peppar.

Kommentarer till: "Förändringens vindar blåser" (6)

  1. Spännande det där, nya vyer och nya utmaningar. Oundvikligt förstås men trevligt när man kan känna att man har lite koll på läget ändå. Jag hoppas att det ska bli bra! Håller också en tumme för att du blir av med förkylningen in a timely fashion. :)

  2. Heja Mia! Hoppas att du kommer att trivas med det nya uppdraget.Krya på dig!

  3. Åh, hoppas du kryar på dig snabbt :)

    Nytt uppdrag, ny miljö, nya människor! Kan inte säga att jag skulle tacka nej till det själv just nu! Lycka till, jag tror det kommer gå jättebra!

  4. @Hanna: Tack för tumhållning! Idag har jag varit hemma och jobbat hela dagen – en halv dag mer än jag tänkt, vilket känns lite trist eftersom jag nog ändå hade behövt vila ordentligt. Nåja, det kanske hinnas med senare… ;)

  5. @Kb: Tack, jag jobbar på det. Alltihopa alltså. :)

  6. @Jennie: Tack. Rivjärnet är redan nästan helt borta, så jag hoppas det fortsätter så snabbt.

    Nytt är bra, men det är alltid läskigt innan man står mitt i det eftersom man ju vet vad man har medan det nya är ett helt oskrivet kort. Jag hoppas att mina sedvanliga farhågor visar sig helt ogrundade. Och jag tror som du – det brukar ju för det mesta gå jättebra. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: