Man lever så länge man lär

IMG_9878.jpgEtt av de tips jag fick vad gäller vampiiir-böcker var Anita Blake-serien av Laurell K. Hamilton. Anita Blake, Vampire Hunter. Första boken i denna serie heter ”Guilty Pleasures”. Jag beställde den för provläsning, har läst den och tänkte nu försöka tycka något. Medan jag fortfarande har den i någorlunda färskt minne.

Det är alltid svårt, tycker jag, att påbörja en ny serie. Att lära känna nya karaktärer och skaffa sig känsla för vilka de är och hur de fungerar. Så även här, förstås. Anita som person är än så länge ganska suddig i konturerna och spontant har jag svårt att förstå hur hon lyckades överleva den här första boken – en alldeles för mänsklig liten kvinna, som i mitt tycke lägger för stor vikt vid fair play, och som tampas med allehanda omänskliga varelser. Somliga rentav människor. Samtidigt är det förstås just den där humanismen (som tämligen motvilligt appliceras på icke-människor) som gör att jag tycker om henne.

Så vad handlar boken egentligen om? Jag kan tycka att det inte är riktigt så tydligt som man skulle kunna önska. Ja, Anita jobbar som… ja, lite av varje inom ”övernaturliga varelser”-området, gör vad jobbet kräver och har dåligt samvete över vänner som genom henne utsätts för fara. Hon väcker döda till liv – skapar zombies. Hon eliminerar vampyrer. Hon utreder övernaturliga brott. I den här boken, alltså. Det blir intressant att se vad hon tar sig för i resten av böckerna.

Det känns som om författaren liksom trevar sig fram, har svårt att hitta flytet, men det kan ju lika gärna handla om att min hjärna inte riktigt orkade hänga med – det här har varit en vecka av alltför korta nätter vilket ju kan inverka menligt på den mentala förmågan. Jag hade också väldigt svårt att hålla reda på vem som var vem bland namnen som dyker upp (det funkar ju på samma sätt utanför böckernas värld) och jag har ju ingen aning om vilka det är viktigt att hålla i minnet eller i vilket fack jag ska stoppa in dem. Okej, det sista är väl snarare positivt i och med att det gör karaktärerna mer utmanande och kanske rentav komplexa (eller lämnar i alla fall utrymme för en sådan utveckling), men detta att jag blandade ihop namnen gjorde det bitvis ansträngande att läsa. Jag fick tänka att det nog skulle sätta sig förr eller senare. Och framåt slutet hade jag faktiskt hyfsad koll på åtminstone de viktigaste karaktärerna.

På något sätt kändes det som om det händer för många och för stora saker i boken. Det finns inte riktigt tid och utrymme att presentera karaktärerna ordentligt. Möjligen kan det förklaras med att det här var författarens debutbok, men det gör detsamma – hur det än är känner jag mig övertygad om att det kommer att bli bättre längre fram i serien.

Jag kommer nog att läsa fler böcker om Anita Blake, Vampire Hunter, men det blir inte nu genast – har så många andra böcker jag är angelägen om att läsa innan det kan bli aktuellt att ge henne ännu en chans att charma mig. Och för att jag ska kunna hålla koll på läsandet finns här nu också en bloggsida för Laurell K. Hamilton. Där tänkte jag för övrigt även länka respektive boktitel till det inlägg jag skriver om den. Om jag skriver något, alltså – det här är inget löfte om att jag ska göra det. Men om jag gör det… så är tanken att länken ska finnas där. Detta inlägg länkas så klart.

När jag läste på lite om författaren hittade jag hennes blogg, och ett inlägg som handlar om hennes eget förhållande till sina karaktärer/världar, och hur skrivandet fungerat och fungerar som terapi för henne själv. Intressant. Brukar du läsa bloggar av författare vars böcker du gillar? Jag följer nu inga bloggar av favoritförfattare, men det känns som om det skulle kunna förstöra en del av nöjet. Liksom det blir konstigt att lyssna på musik gjord av människor jag känner. Det handlar, tror jag, om att inte låta människan påverka upplevelsen av hennes produkt – hålla isär sak och person. Det är något liknande med intressanta bloggare också, tycker jag. Ibland vill jag verkligen inte bli bekant med personerna som skriver eftersom det dels påverkar min upplevelse och dels riskerar att påverka deras agerande. Inte röra, inte förstöra.

Så, vad ska jag läsa härnäst? Vampyrbok, fotobok, databok? Vi får väl se vad som lockar mest…

Kommentarer till: "Anita Blake: Guilty Pleasures (Laurell K. Hamilton)" (12)

  1. Anita Blake har jag tänkt prova på. Tror att hon tar sig med tiden, men ballar ur senare, enligt nåt diffust minne jag ahr av en bloggdiskussion nånstans.

  2. @snowflake: Ja, jag läste ganska hårda ord om senare böcker i serien – något om erotik på bekostnad av plot och karaktärsutveckling, eller var det nu var. Men den dagen den sorgen. Under tiden kan man väl inte låta bli att gilla en tjej som står upp mot fysiskt överlägsna. :)

  3. Jag läser en del författarbloggar, men de flesta är inte uttryckligen favoritförfattare utan mer sådana jag läser för att få en inblick i skrivarlivet. Den enda jag kan komma på som är en favorit på det sättet på är Neil Gaiman, och hans bloggande tycker jag inte påverkar hur hans böcker är att läsa. Å andra sidan kan jag inte tänka mig hur jag skulle kunna påverka honom och hans skrivande, han är alltför svårnådd trots bloggen.

  4. @Hanna: Nej, men faktiskt! Jag har ju läst en del av Orson Scott Card på nätet (även om jag inte tror att det är exakt i bloggform) och det har för mig på något sätt ingen koppling alls till hans böcker. Samtidigt… så brukar ju han skriva rätt långa och personliga förord och efterord i sina böcker så där har man ju en del av personen redan i den tryckta boken. Hm.

    Okej, så man kan säga att du läser författarbloggar i egenskap av författare – och alltså räknas de inte riktigt till den skara jag frågade om. Jag syftade på (det jag tror är) fan-läsande. Att man läser bloggen för att liksom komma närmare personen/idolen.

    Jag vet inte vad jag tänkte eller tänker. Förvirrande människa, den här. Eller bala tlött.

  5. Har du bestämt dig för vad du ska läsa här näst? Ska du inte läsa en fotobok? *hint hint* *vill veta om någon är värd att beställa’ *bokbeställarsugen* *oblygt hintande* :D

  6. @jennie: Bestämt och bestämt… Jag bläddrar i den första fotoboken emellanåt, när omständigheterna är lämpliga – eftersom det är en rätt stor och sladdrig bok (mjuka pärmar) är den opraktisk att ta sig an i läsfåtöljen och därmed blir det sällan bläddrat. Sedan känns den inte så engagerande som jag hade hoppats.

    Databöckerna har inte lockat (ett par av dem har inte ens kommit fram – måste nog efterlysa dem!), så vad jag läser är en pocket jag köpte på chans tidigare: ”Black Magic Sanction” av Kim Harrison. Som jag nu inser är en av de senaste i serien… undra på att jag tyckte att saker kändes oförklarade! :D

  7. Jag läste några Kim Harrisson förra året men jag kommer inte ihpg så mycket av dem, vilket nog var syftet, för jag ville nog ha lite skön underhållningsläsande just då =)

    Vad tråkigt att den första fotoboken inte känns så inspirerande, andre tredje gången gillt? ;)

  8. @jennie: Det kändes inte lockande att fortsätta på Harrison-boken nu när den dels kändes inte helt rätt och jag dels insett att det finns en hel bunt tidigare böcker i serien, så jag lade den åt sidan och tog mig an ”Halfway to the grave” (Jeaniene Frost) i stället – den verkar funka lite bättre. Och jo, det är rent underhållningsläsande det handlar om. :)

    För övrigt kom äntligen resten av databöckerna igår så jag slipper efterlysa dem – skönt. Fånigt nog är jag mest sugen på att läsa den av böckerna som är minst nyutvecklande och mest navelskådande.

    Vad gäller fotoböcker är jag alltför systematisk för att inte läsa färdigt den första innan jag kastar mig in i resten. Så sorry, du får nog chansa, vänta eller hitta andra rådgivare. :)

  9. Åh, man skulle kunna lägga upp hela sitt liv så man alltid gör det mest effektiva och nyutvecklande först, men vad vorde livet utan navelskådande? Det är ju roligast att göra det man känner sig mest dragen till =)

    I will wait, med spänning! Under tiden läser jag vidare i min Lightroom bok och jag har två delar kvar av Scott Kelby i alla fall =) Och så har jag någon bok om exponering som jag inte läst. Och så har jag några fototidningar jag köpte på Heathrow i SEPTEMBER som jag inte läst ut. Suck, du ser!

  10. @jennie: Vet du, jag tror inte att det skulle vara så roligt i längden att driva på, framåt – tror att man behöver stanna upp och reflektera och/eller navelskåda ibland också. Jupp, de är dumt att spara det roligaste till sist för då kommer man kanske aldrig dit. Unna sig!

    Haha, du ser – du behöver inte alls mina råd. Lite avbetande av actionlistor för dig med. :)

  11. Ja, jag får nog skriva en actionslista, tror jag allt :) Men den kommer bli lång. The Mega List 2011. Uj uj…

  12. @jennie: Men tänk så kul det blir att pricka av saker på listan! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: