Man lever så länge man lär

Efter många långa månader var det så äntligen dags att åka på Afrika-semester.

Torsdagen den 11 november började Namibia-resan här i Stockholm. Den fortsatte, via Frankfurt (Tyskland) och Johannesburg (Sydafrika), till Windhoek som är både huvudstad och, med sina förmodade 300 000 invånare, landets största stad. Hela landet har visst förresten inte mer än drygt 2 miljoner invånare, så det är inte trångt. Det officiella språket är engelska, vilket är praktiskt för oss.

Jag skäms nästan att säga det, men innan jag nu sökte upp Namibia på Wikipedia hade jag ingen aning om att det ens fanns en Afrikanska unionen. Namibia är medlem, liksom de allra flesta andra afrikanska länder. Där ser man!

Flyget från Arlanda avgick 15:10, landade i Frankfurt 17:25. Vi irrade runt en bra stund bland terminalerna innan vi hittade rätt och kunde inta en redigt tysk måltid bestående av goda korvar, potatissallad och öl. Och lite surkål.

Avfärd mot Johannesburg 20:45 med ankomst 8:30 morgonen efter, d.v.s fredagen den 12 november. Och 8:30 i Johannesburg motsvarar 7:30 i svensk tid, om nu någon undrade. Sydafrika såväl som Namibia går på finsk tid.

Så här skrev jag strax före avgång från Frankfurt:

2010-11-11 Frankfurt 20:45

Avgångstid för flyget till Johannesburg. I vanlig ordning vet man inte riktigt vad som gäller… Som vi irrade omkring på flygplatsen!

De sade att flyget skulle vara fullt, men ännu 10 minuter efter avgångstid ser det bara halvfullt ut. Det tycks vara manlig personal, med mörk hud. En stor man delade just ut små påsar med sovmask, strumpor, tandborste + tandkräm. Kan väl vara bra, även om det spontant känns som rätt onödiga saker. Souvenirer?

Att skriva för hand är jobbigt, så så snart jag kan avrapportera liftoff får anteckningsblocket vila.

Jag är trött och skulle gärna somna, men det vore ju synd att missa middagen, förstås – nyfiken på vad som kommer att serveras.

21:20

Äntligen backar planet ut.

Det är mörkt och blött på Frankfurts flygplats. Planet har sittplatser 2+4+2. Vi sitter på H och K – I & J saknas sålunda. Undrar varför? Jag & Daniel sitter på rad 41, de övriga i sällskapet på rad 40 resp 39.

Och 21:40 lyfte faktiskt planet. Det är kyligt & Daniel packar upp sin filt. Röd.

Själva flygresan gick oväntat bra. I väntan på middagen roade vi oss med att se på film och lyssna på musik. Jag såg främst ett par tv-program som handlade om Afrika och dess djur och natur. Där lärde jag mig bland annat känna igen en dik-dik – en kunskap som kom till användning redan första dagen vi var ute och åkte bil. Efter middagen, som bestod av någon slags köttrullader med potatismos, sov åtminstone jag utan problem större delen av natten.

2010-11-12 I luften 06:30… eller 07:30

Två timmar före ankomst skulle vi väckas & så blev det. Då hade jag nog sovit större delen av tiden, oväntat som det kändes igår kväll.

Åhå, kaptenen meddelade just att vi har en timme kvar till Johannesburg. Och uppenbarligen ställer vi då klockan en timme framåt. Whee… sommartid igen! Undrar om det är samma tideräkning i Namibia. Typiskt sådant man som god turist förstås redan borde veta.

Medan jag skriver detta lyssnar jag på Def Leppard – idel okända låtar. Har de släppt plattor jag inte ens hört talas om? Jösses.

Annars har jag mest utnyttjat underhållningssystemet för att se tv-program om Afrika. Djur & natur, så klart. Vi har väl aldrig sett något annat om Afrika egentligen. Hela kontinenten består av djungel och savann, typ.

I Johannesburg hade vi 80 minuter på oss innan flyget till Windhoek skulle avgå från en gate långt, långt bort från den där vi ankom, så det fanns verkligen ingen tid för shopping även om Out of Africa såg ut som en väldigt intressant butik. Särskilt som jag kände att jag hade brister i utrustningen och behövde hatt såväl som skjorta med lång ärm.

Nej, det var bara att knata på i rask takt för att hinna hitta till rätt ställe och därefter vänta, vänta och vänta för att få ut våra boardingkort. Men tanke på hur precis ingenting det verkade hända i kön (”Välkommen till Afrika!” sade våra erfarna medresenärer), var det svårt att tro att vi skulle hinna med planet (som gick från gaten 5m bort), men det gjorde vi.

Under själva flygresan hände inte så mycket.

Strax före elva, lokal tid, landade vi på Hosea Kutako International Airport i Windhoek (vilket alltså innebär strax före tio, svensk tid) och därmed gick klockan i min kamera plötsligt rätt eftersom den fortfarande är inställd på sommartid.

IMG_8514.jpg

2010-11-12 22:22 Uhland (Hotel Pension)

Vid ankomst Windhoek möttes vi av en man med skylt ”Omahuka Transfers welcomes Wegerman x 6”. Han föreslog att vi skulle växla pengar, men det visade sig att rand funkar lika bra som namibiska dollar, så i slutänden var det bara Anders som växlade.

IMG_8519.jpg

Till hotellet tog det en bra stund, men längs vägen såg vi våra första djur. Torrt landskap med torra träd. Under ett av dem låg två antiloper (eller liknande). Sedan satt det små babianer lite här och där längs vägen. Och så låg det ko-liknande kreatur under ett träd. Namibiskt vildliv!

Väl framme vid Uhland fick vi våra rum & sedan hände inte mycket. Några gick ut på byn för att ta ut pengar. Någon somnade. Daniel bloggade och jag slumrade. Väckte mig själv med snarkningar flera gånger.

Möte med guide (vars namn jag inte riktigt fick kläm på) & hans assistent. Mycket info, om än det mesta inte nytt eller åtminstone inte förvånande. Om man ser en pinne som rör sig ska man stå stilla. Ett ord som nämndes många gånger var ”tranquility”. Ha tålamod & tänk på att ni är här på semester. Njut & gör det bästa av allt. Saker kommer inte att gå 100% enligt plan. Acceptera & inse.

// Så där, nu har jag skrivit på dokumentet som gör Jenman African Safaris helt oskyldiga till vad som än skiter sig. //

Till middag, strax efter sju, åt vi sallad, grönsaksgratäng, pumpa och valfritt kött. Grillat, nere vid swimmingpoolen. Warthog & oryx tog vi. Gott, men väl lite kött. Till det rött vin. Namibiskt. Okej.

I morgon frukost 07:00, avfärd ca 9:00 för besök på supermarket för att köpa solskydd, myggmedel, hatt?, vatten/öl/whatever. Blir intressant att se hur vi kommer att klara värmen…

I Windhoek bodde vi alltså på Hotel Pension Uhland, som passande nog låg på Uhlandstrasse. Som i sin tur förresten inte låg långt ifrån Robert Mugabe-gatan. Många, många gator verkade vara uppkallade efter personer. Man gillar tydligen människor. Eller människor betalar gärna för att se sina namn på gatskyltar? Kanske inte alls något dumt sätt att finansiera vägnätet i så fall.

IMG_8542.jpg

De flesta gatorna verkade heta något med -strasse (tyska för ”gata”), även om några också hette aveny. Och det fanns säkert även en eller annan street – oftast stod det bara ”Nånting St” på skyltarna och då kan det ju utläsas strasse eller street, vilket som nu passar läsaren bäst. Det betyder ju ändå samma sak. Praktiskt.

Det var varmt när vi kom fram och blev oss tilldelade tre dubbelrum. Såvitt jag förstod var det de två i sällskapet som inte var ett par som fick en dubbelsäng. Vi utnyttjade omgående rummets kylskåp, som tillhandahöll både öl, vatten och alkoholhaltiga drycker. Vattnet var det enda som egentligen lockade.

En liten promenad i området gjorde vi också, men det var extremt soligt och varmt så ingen av oss hade lust att stanna ute särskilt länge. Vi köpte lite förnödenheter på en bensinmack i närheten. Jag blev fånigt förtjust över att upptäcka att det fanns en ölsort som hette Windhoek och bad ägaren (han var vit, hans anställda var svarta) om lov att få fotografera hans ölkyl. Det var okej. Och sedan kände jag mig så klart förpliktigad att köpa öl. Vi köpte även vatten och lite tilltugg, som alltid är bra att ha till hands.

Som redan nämnts blev det middag på hotellet. Vi satt ute på verandan, men fick flytta in med våra glas när vi ätit färdigt och det började regna. Vänta nu här, skulle inte Namibia vara något i stil med Afrikas torraste land? Tydligen inte just den här kvällen i alla fall. Det dröjde dock inte länge innan vi kunde flytta ut igen. Kvällen slutade runt tio, skulle jag tro.

Att somna i värmen sedan var inte helt lätt. Rummet var utrustat med takfläkt, inget annat. Det fanns mygg och en extra skjutdörr av myggnät, som vi använde. Det var varmt ändå, men när tröttheten blir för stor somnar man lik förbaskat.

Fler bilder till inlägget:
Pure Namibia 2010-11-11 – Sto-Frankfurt (6 foton)
Pure Namibia 2010-11-12 – Frankfurt-Namibia (17 foton)

Tidigare inlägg om resan:
På tröskeln till Äventyret (mobilbloggat)

Kommentarer till: "Namibia: 11-12 nov, Utresa/Windhoek" (5)

  1. Roligt att läsa, jag gillar att du har de där ögonblicksbilderna. och så gillar jag bilderna — att se på.

  2. @snowflake: Tack, vad kul att du uppskattar resultatet av mina mödor! Det tar verkligen både tid och kraft att peta ihop sådana här blogginlägg och då vill man ju att det ska vara värt det. :)

    Vet inte riktigt om jag förstår vad du menar med ögonblicksbilder, men jag tycker det är kul med små anekdoter och vill försöka bevara de få konkreta minnesbilder jag har kvar så här i efterhand. Gissar på att det kan komma att bli mindre detaljerat i de kommande inläggen.

    Och glöm inte att kolla på övriga bilder som hör ihop med inlägget – jag lägger ju upp fler på Flickr än vad som får plats i inlägget. Hade man kunnat hade jag så klart lagt ett bildspel i varje inlägg, men nu får jag nöja mig med en textlänk eller två till Flickr.com.

  3. Jag menar små detaljer som att du snarkade ;-) och att det regnade. Det skänker liv.

  4. @snowflake: Ok. You ain’t seen nothing yet. Apropå att det regnade alltså. :)

  5. […] Namibia: 11-12 nov, Utresa/Windhoek […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: