Man lever så länge man lär

Vadå, jag… aldrig sjuk?

Den här veckan har inte varit nådig, vill jag säga. I måndags förmiddag började det med obehag i övre delen av magen, eller om man så vill mellangärdet. Och rosiga kinder. Kollegorna sade det idag, att jag då var grå i ansiktet dessutom. Känslan var ungefär samma otrevliga som då i januari, när jag till slut landade på akuten. Med den upplevelsen ännu alltför färsk i minnet kändes det säkrast att åka hem och, om möjligt, jobba vidare därifrån.

Måndag eftermiddag slumrade jag och kände mig hyfsad framåt kvällen, sov en ganska vanlig natt, till och med. På vägen till jobbet morgonen därpå återkom plågorna och jag hoppade av tåget efter två stationer och vände åter hemåt.

När jag sjukanmälde mig på tisdagen enligt konstens alla regler bad jag sjuksköterskan i andra änden om tips, råd och tänkbara orsaker. Hon sade, efter att jag försäkrat henne om att jag varken kräktes blod eller att det strålade något ut i armarna, att det lät som en möjlig magkatarr och rådde mig att prova med syrahämmande eller -neutraliserande eller vad-det-nu-heter-för-något medikamenter och blev jag inte bättre på några dagar så måste jag lova att uppsöka läkare.

Det syraneutraliserande medlet gjorde susen… i två timmar. Och jag kunde assistera kollegan i ett kritiskt läge, men därefter kroknade jag fullständigt. Det blev snart meningslöst att tugga i sig fler tabletter, som bara kom upp igen.

Onsdag åkte jag till jobbet men blev tvungen att åka hem igen efter demon.

Både tisdagen och onsdagen tillbringades sålunda huvudsakligen hemma i plågor varvade med barmhärtig slummer – och diverse avbrott när kroppen jobbade hårt för att göra sig av med innehåll som knappt ens fanns. Något i matväg hade jag ju inte fått i mig sedan tisdag morgon och inte gick det ned mycket vatten heller… men ändå. Försöka duger. Kroppar är konstiga saker. Nätterna tillbringades sittandes och, gudskelov, huvudsakligen sovandes i läsfåtöljen – bra köp!

Torsdag och fredag har jag jobbat, men inte alls velat äta mer än pyttelite per måltid. Konstigt nog har jag egentligen inte heller varit hungrig. Förrän ikväll, då jag för första gången har ätit nästan en hel måltid (och druckit ett halvt halvt glas vin). Jag håller tummarna för att det håller hela vägen. I morgon ska jag ut och äta trerättersmiddag, om jag inte minns helt fel. Det måste funka – om inte annat så för sällskapets skull. Det är ju aldrig kul om någon mår dåligt och antingen måste avstå kvällen eller mår kanske lite mindre dåligt, är närvarande och genom sitt mående drar ned stämningen.

Annonser

Kommentarer till: "Vadå, jag… aldrig sjuk?" (2)

  1. Oj! Hoppas det gick bra och att du mår bättre nu. :)

  2. @Janne: Tack för omtanken. Middagen gick bra, men jag vågade inte äta särskilt mycket. Det lilla jag åt var dock väldigt gott. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: