Man lever så länge man lär

Detta inlägg ingår i min serie, Tema: Semester – en bild om dagen.

Den här dagen bjöd bl.a på en promenad från Fridhemsplan till Centralen. I fotobutiken (som var vårt egentliga ärende) blev jag kär i ett Gitzo-stativ. Av kolfiber och därmed lätt. Mer än sjutusen pengar kostade det. Host! När jag lärt mig fotografera, kanske. Jag uppgraderade firmware i kameran när jag kom hem i stället, från 1.0.6 till 1.0.8.

Dagens foto blir en sådan där fascinerande flerfärgad ros. Jag fastnade med näsan i planteringen en lång stund och berättade sedan om när jag surfade trädgårdsporr och funderade över rosensorter till min imaginära trädgård.

IMG_5442

Fler bilder från dagen kan beskådas på Flickr.

Annonser

Kommentarer till: "Tema: Semester – foto 18, 22 juli" (4)

  1. *L* Nu känns det nästan creepy, jag satt precis och surfade på olika tri-pods och tittade på budgetalternativ och lyckstativ! Sen surfar jag in på din blog och så nämner du precis det. Det är säkert 5.e gången det är så, vi är typ i supersynk ;)

  2. @Jennie: Haha, vad coolt! :)
    En sak som kan vara lite problematisk, enligt min erfarenhet, är att hitta en butik som har ens tänkta stativ+huvud hemma – man vill ju gärna känna och klämma på dem innan man bestämmer sig. Bland de butiker jag besökt hittills har Scandinavian Photo det i särklass största stativsortimentet och är också de enda som haft Gitzo hemma.

  3. Du börjar bli RIKTIGT duktig på fotografering Mia! Det är så kul att se hur du utvecklat ditt bildseende! Tittade på din Flickr-slideshow och det är jättefina bilder!

  4. @Petra: Men åh, vad roligt att du tycker det och tack för att du säger det också! :) Ja, jag utgår givetvis från att du menar vad du skriver för något annat vore ju mest bara onödigt.

    Det är svårt att se sin egen utveckling, men nog vet jag att jag lärt mig massor. Att jag har mycket kvar att lära också, som tur är. Och oändligt många bilder kvar att ta. Det står helt klart att fotografering är ett livstidsprojekt – man blir aldrig klar. Och jag måste säga att det känns skönt att veta, för då kommer jag alltid att ha något att göra. :)

    Jag tycker att det blivit lite svårt att hitta bilder som känns värda att ta. Det räcker liksom inte att ha med sig kameran och skjuta hejvilt, som jag gjorde i början. Just nu känner jag mig rätt oinspirerad, så det blir få bilder tagna – även om jag i alla fall nästan alltid har kameran på axeln så snart jag ger mig iväg någonstans. Och det känns inte ens jobbigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: