Man lever så länge man lär

Påsk i München

Man kan fira påsk i München. Eller bara åka dit för att komma bort en sväng och kolla in stan. Varför vi åkte spelar ingen större roll, men åkte gjorde vi och det var en positiv upplevelse. Enda haken var att det inte blev några riktigt lediga dagar under den långa påskhelgen. Jag behöver tid att skrota också.

Snowflake förväntar sig bilder, skrev hon i en kommentar. Dessvärre blev det inte så många foton tagna. Eller, det beror väl på hur man ser det förstås… jag tog i vanlig ordning en stor mängd bilder, men klassificerar de allra flesta av dessa bilder som odugliga för något slags allmän publicering.

Det är lätt att resa i München. Man köper en biljett, stämplar den vid första resan och sedan är det bara att stiga av och på och byta linjer som man har lust – inom det området biljetten täcker förstås. Vi köpte s.k. partnerbiljetter, som gäller för upp till 5 personer. EUR 18,80 mellan city och flygplatsen. EUR 22 för tre dagar i innerstadszonen. Här i Stockholm kostar det mer. Helgpriset för två pers till Arlanda är SEK 280 (vardagar SEK 240/person). Tredagarskort på SL för en person kostar SEK 200.

Från flygplatsen åker man enkelt med ett vackert, rött S-tåg in till staden. Det finns två linjer att välja på, S1 och S8. Eftersom vi bodde nära Hauptbahnhof kunde vi åka vilken som och när vi väl lärt oss hitta i underjorden kring centralstationen visade det sig vara mycket nära från tåget hem till hotellet. Bokstavligen ett stenkast.

Enklaste vägen hem gick via fjärrtågsstationen, där det oftast stod inne flera tåg av varierande modell.

Här en sort jag misstänker går ganska fort…

På centralstationen hade jag lätt för att fastna och hade jag varit ensam hade jag förmodligen mer eller mindre bosatt mig där. Gått till andra änden av perrongen för att få mer ljus såväl som ett annat perspektiv. Och återvänt vid olika ljusförhållanden. I sällskap får jag inte riktigt ro till sånt.

På centralen fanns även en Starbucks, så tillgången till acceptabel kaffe latte var tryggad. Jag är säker på att det finns andra kaffeställen i München, men det känns tryggt och bra med en kedja man känner till. Även om familjariteten bara kommer från produktplaceringar på film och tv. Här hemma finns det dock inget behov av Starbucks – vi har så många andra ställen, och med godare kaffe.

På ankomstdagen hann vi inte mer än ta oss till hotellet, äta en bit mat och sova. Egentligen skulle vi ha anlänt redan på dagen, men resebyrån hörde av sig och behövde boka om vårt flyg. Varför vet jag inte. Som kompensation tyckte de att vi skulle stanna en natt extra, men det kändes inte intressant. Man ska inte behöva ta semester för en helgresa. Så man skulle kunna säga att dag 1 föll bort.

Andra dagen, lördagen, var vädret fint och vi började med att besöka en klädkedja jag fått nys om via en blogg och eftersom de lät tyska kollade jag upp saken och de visade sig ha flera butiker i München. Den närmaste låg bara ett par kvarter från vårt hotell och det var alltså dit vi gick. Jag handlade. Det är kul att kunna köpa sådant man garanterat inte kommer att se på var och varannan person hemma i vardagen.

Sedan blev det lite bråttom för att hinna till BMW Welt, där vi blev guidade runt och åt lunch samt provsatt BMW-motorcyklar. Jag är definitivt för kort för en K1300R. Men jag är helt säker på att jag såg skrämmande cool ut på den. Lite mer om BMW Welt-besöket har ressällskapet skrivit och på bilden skådas blågröna tunnelbanestationen Münchner Freiheit, där vi bytte mot Olympiazentrum.

Tredje dagen var det grått och småregnigt. Vi började per buss med en timmes sightseeingtur runt stan och promenerade sedan hemifrån via Karlsplatz till det stora shoppingområdet vid Marienplatz, där vi av en ren slump upptäckt att man kunde åka upp i tornet tillhörande Neues Rathaus (på bilden) för att beskåda staden från ovan. Läskigt högt! Och jag som hade lånat ut handledsbandet från min IXUS hade tvångstankar om att tappa kameran varje gång jag höll den utanför balustraden för att kunna fotografera nedåt.

Väl nere igen promenerade vi vidare – vänster, förbi fyra kvarter och så till vänster igen. Eller något i den stilen. Och därmed var vi framme vid Hofbräuhaus, där vi också åt vad som kom att bli både lunch och middag – vi hann aldrig bli hungriga innan det var dags att sova. Gott och mycket.

Det var inte långt ifrån att vi vände redan i dörren, för där var mycket folk, varmt, bullrigt och det kändes verkligen inte som en miljö där man skulle kunna njuta av vare sig mat eller öl. Som tur var tog vi dock en sväng runt stället för att skaffa en helhetsbild och upptäckte att det var jättestort och att det också fanns lugnare avdelningar.

Helt lätt var det inte att bestämma sig för mat, men vi ville absolut prova köttbiten med ben som syntes bäras ut till höger och vänster. Därutöver blev det servitrisens tips: Original Hofbräuhaus Braumeistersteak vom Schwein mit gedünsteten Zwiebeln und überbackenen ”Millirahmkartoffeln”.

Jag var lite irriterad över att jag inte kom på vad den rätt hette, som jag hört rekommenderas av så många. Det var inte förrän senare, när det kom in även tyska menyer på bordet, som jag insåg att det var just köttbiten med ben: Knusprig begratene Schweinshaxn, in Natursoße mit zwei Reiberknödel.

Drycken före och till maten blev varsin halvliter Hofbräu Dunkel. Det roade mig lite att menyn bara specificerade hela litrar, men det är väl precis så det ska vara. Möjligen klichéartat rentav.

Båda rätterna var delikata, liksom ölet. Missa för guds skull inte Hofbräuhaus when in München!

Resan hem gjorde vi med tunnelbana från station Marienplatz, som bjöd på den här fantastiskt orangefärgade gången.

Överlag kändes det som om München hade bra mycket mer varierade, och för all del färgglada, stationer än vad vi har här i Stockholm.

Det var synd att vädret var så trist på söndagen, som alltså var vår sista dag i München. Småregnet lade viss sordin på glädjen i att bekanta sig med staden. Det är inte jättemysigt att trava omkring och bli fuktig samt få en massa regndroppar på glasögonen eller inte se ordentligt vad som finns att se.

Sådant som t.ex begynnande blomning i de japanska körsbärsträden – sådana som är så vackra i Kungsträdgården varje vår. Det stod ett dylikt träd precis utanför hotellets entré och några borta vid Olympiazentrum. Samtliga med till ett större fåtal utslagna blommor och en jädrans massa knoppar. Dessvärre fick jag inga acceptabla bilder på själva blommorna, så det blir bara dessa två rara knoppar.

Inom bara några veckor borde det förresten vara dags för den fantastiskt vackra såväl som legendariska och publikdragande blomningen i Kungsan. Förra årets bilder föreställer en blott begynnande blomstring och togs den 24 april, då jag tillsammans med två kollegor promenerade hem till Söder från citykontoret. Via Kungsträdgården. Och körsbärsträden.

Jag gillade München. Det var något med staden som var så självklart. Lättnavigerat och man kände sig på något sätt hemma, tyckte jag. Dessutom förstod jag mycket mer av språket än förväntat. Jag har visserligen läst tyska i sex år (för hundra år) sedan men har aldrig pratat det ute i verkligheten. München bör besökas igen. De ynka två dagarna vi fick var långt ifrån tillräckliga. Vem vill med?

Avslutar med en bild från Hauptbahnhof som får illustrera hur vi vandrade in i solnedgången.

Annonser

Kommentarer till: "Påsk i München" (2)

  1. snowflake sa:

    Bra urval! Jättefina bilder. och du är helt klart en trainspotter. :-)

  2. @snowflake: Man tackar. :) Okej, lite trainspotter är jag nog – blev t.ex smått lyrisk över SvD:s lilla bildspel om höghastighetståg här idag…

    Från TGV till Shinkansen – snabbtåg från hela världen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: