Man lever så länge man lär

Eftersom jag fortfarande hostar är det inte politiskt korrekt att gå ut och promenera i vårsolen, men när jag nu hållit mig inne i lägenheten hela veckan längtar jag verkligen efter luft. Och ljus.

Där jag satt i läsfåtöljen, med den sista Lily Bard, och kastade längtansfulla blickar mot utomhuset, stördes jag av de smutsiga fönsterrutorna som både förfular utsikten och dämpar ljuset.

Och in kommer Gösta… förlåt, jag menar att jag fick en idé. En god sådan, dessutom.

Från tanke till handling behöver det inte vara längre än en dryg handfull meter så jag gjorde två flugor på smällen och putsade fönstren i biblioteket och nu ser jag världen med nya ögon. Ljuvligt!

Jag minns en gammal nätvän, som skrev en fin betraktelse om sin fönsterputsning. Det var något om hur hon i takt med att fönstren blev renare samtidigt också såg en massa andra, inre, saker tydligare. Hon kom till insikter. Hon berättade ofta allegorier för oss och många gånger förstod vi nog inte vad som egentligen åsyftades, men det gjorde på något sätt detsamma för budskapen gick hem ändå. Det fanns alltid en mottagare. Någon som behövde just det hon hade att säga. Det var tider det!

Vad svårt det är att sitta inne när solen strålar där ute och himlen är klarblå!

Nå, jag får glädjas åt att jag nu i alla fall ser dem ordentligt från läsfåtöljen.

Annonser

Kommentarer till: "Från klarhet till klarhet" (1)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: