Man lever så länge man lär

Upprepad onsdagkväll

Bortsett från att jag just nu är lite uppstressad över att det händer flera saker samma vecka (vilket jag numera är väldigt ovan vid eftersom jag nog kan sägas ha hållit mig undan världen rätt bra och rätt länge) känns det ändå som om den tid jag tydligt sett mig ha ändå liksom dunstat bort.

Ikväll skulle jag ta mig hem från jobbet, ringa en väninna, äta middag, delta i piratprojektmöte och så blogga om alla roliga små saker jag gjort i tjänsten på sistone och om särskilda saker jag ser fram emot att göra både på och utanför jobbet. För det rör faktiskt lite på sig i min dypöl just nu.

Men tiden bara försvann ikväll igen och jag blev tvungen att äta under projektmötet.

Och efteråt, när jag satt mig vid datorn och skrivit de första orden på det tänkta inlägget, försvann en och en halv timme utan att jag egentligen vet vart den tog vägen. Möjligen var det kombinationen av sambo och Google Reader som snodde åt sig det mesta, men det är omöjligt att säga så här i efterhand. Tiden försvann och kommer aldrig åter. Tur att det finns fler minutrar…

Mind you, använder jag verkligen min tid på bästa sätt? Om jag visste att livet närmade sig sitt slut, skulle jag då prioritera likadant som nu? Det är en sådan fråga jag aldrig kunnat svara på. Jag saknar helt enkelt förmågan att föreställa mig situationen. Och kanske vill jag heller inte se vad jag gör med eller av mitt liv. Eller inte gör, alltså.

Äsch, inte bli existensiell nu. Det sköter det twittrande trädet så bra. Har ni inte sett det så kolla in Ericssons Connected Tree, som på Twitter heter @ConnectedTree. Trädet står i en hall på Mobile World Congress (som just nu pågår i Barcelona) och reagerar på sin omgivning, om jag förstått det rätt. Jag skulle gissa på att det är en man som skriver/skrivit texterna som twittras. Några av dem retar mig eftersom de känns smått sexistiska, men det kanske är jag som är överkänslig. Jag vet inte mycket mer än vad som står på webbsidan, men har varit bitvis inblandad i det tekniska på siten och givetvis prenumererar jag i min Google Reader på ett flöde av Twitter-sökresultat relaterat till det twittrande trädet. Det är kul att följa. De allra flesta som twittrar om det verkar positiva, men jag såg också någon som ondgjorde sig över att flera hundra puckon följer ett jävla träd på Twitter. Det lät på något sätt som om herrn ifråga tror att det verkligen är trädet som kvittrar. Varför blev han annars upprörd?

Men, men… åter till min verklighet.

I morgon kväll ska jag ut på stan, eller rättare sagt på musikal, med ett par väninnor. På fredag kväll lirar en exkollegas band, vilket vore kul att se. Eller kanske jag borde stanna hemma och ställa i ordning inför litet afk-piratmöte för vilket jag står som värd. Eller värdinna, om man så vill. Lördag är det det här mötet då, och vem vet vad som händer sedan? Och annars är jag nog bara trött ändå.

Söndag hoppas jag kan få vara ledig och även bli en vilodag. Om vädret är gynnsamt vill jag ut och fotografera på morgonen. Kan nog funka på lördag också, även om jag då gärna sover tills det är dags att ta sig an melodikrysset. Helst vill jag då plåta den vy jag ser från tåget varje morgon. Den som faktiskt är värd att se nästan helt oberoende av väderlek. Och som också är väldigt typisk för nuet. Om några veckor ser den förmodligen helt annorlunda ut och om några år kommer knappt någon att minnas att den funnits. Perfekt motiv. Jag tror att till och med min lilla IXUS kan göra något av det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: