Man lever så länge man lär

Snowflake bidrog med några utgångspunkter för ett blogginlägg: inläggsrubriken samt orden grön, kudde, snö, Jimmy och rodna. Dessutom påminde hon om sin djupa lärarinnerynka och gav mig 24 timmar, vilket borde ge deadline runt midnatt.

So here we go…

När jag inte bloggade så uppdaterade jag inte heller min Facebook-status, vilket är (har jag hört) vad en icke oansenlig del av den nätanslutna mänskligheten numera ägnar sig åt i tid och otid.

Jag har läst ett antal historer om hur folk framme vid altaret halar fram sina mobiltelefoner och ändrar sina statusmeddelanden. Hur många bröllopspar gör verkligen detta, egentligen?

Andra historier handlar om personer som, efter avslutad (får man väl hoppas!) sexakt sätter sig vid datorn för att informera världen om vad de just varit med om. Jamen, gud så spännande. Inte.

Till en del kan jag förstå varför man gör det förstnämnda, men det sistnämnda? Jag begriper det inte, men har förstått att alla inte delar min bild av att sexliv är något privat. Vad vill man åstadkomma (om man nu inte är så oerhört nätberoende att man inte klarar av att vara borta från nätet någon längre tid)? Hoppas man göra någon grön av avund? Men hur vet man i så fall om man uppnått önskad effekt?

Det där är faktiskt något jag gillar med nätet. När jag tar del av information är det normalt ingen som vet att jag gjort det, eller för den delen vet hur jag reagerade. Om jag verkligen läste och tog in innehållet eller om jag bara kastade en snabb blick och gick vidare.

Skrev mer eller mindre fåniga saker på Twitter gjorde jag däremot definitivt. Det är främst där man kan få en aning om sådant jag gör och tänker under både var- och helgdagar. Så här efter julafton har jag med fördel suttit i fåtöljen i vardagsrummet, med datorn i knät. Tryggt och bekvämt vilandes på min julklapp till Boyfriend – en s.k. surfkudde, som visade sig vara mycket bättre än jag väntat mig.

Surfkudde - skyddar mot het laptop och har gummifötter som motverkar avhalkning

Vad räknas till jul, förresten? För mig är det julledigheten, som ju detta år är ljuvligt lång. Vi var lediga hela julveckan och åkte de första dagarna lite hit och dit för att handla och förbereda julmat och -klappar. Det var nästan precis som jul traditionellt ska vara eftersom vi faktiskt hade snö här i stan. Och delvis har ännu.

Men vad svårt det är att minnas när vi hade vad! Jag minns att det regnade när vi kollade in Eddie Izzard (Stripped) på Hovet 19/12, men sedan har det mestadels varit snö. Idag har det varit några plusgrader och mycket har smält bort. Resterna skrapas bort från gatan utanför i detta nu. Sannolikheten att någon av traktorförarna heter Jimmy är nog ganska låg. Men de kör som fasen – både traktorn med plog och den med skopa. Och det ser jag som oerhört positivt med tanke på att tystnad definitivt underlättar nattsömn. Alltså, jag förmodar att de blir snabbare klara om de hastar.

Dagens mumsiga middag bestod av varmrökt röding (apropå att rodna, va? det var min association till ordet eftersom skinnet ju är delvis rött) i kombination med rotsaksgratäng. En hel firre var det som berövades sitt skinn såväl som kött. Smaken var angenäm och heller inte för salt, vilket annars ofta är fallet med rökta produkter.

Annars kunde jag väl skriva om mina kinder, efter att ha druckit både vin och blåbärsgrogg-på-burk samt gjort ett tappert försök att baka drömmar (jo, det blev nästan mitt i natten). Alkohol och värme, särskilt i kombination, får ofelbart mina kinder att rodna. Huruvida drömmarna blev en succé eller ett misslyckande är ännu inte avgjort. Smaken verkar okej, men konsistensen mer tveksam.

Jadegrönt nagellack i flaska och på naglar

I morgon blir det besök hos Nagel-Jane. Nuvarande gröna färg ska förbytas i… ja, jag vet inte. Kanske blir det julrött med silverkant, eller så låter jag mig frestas av någon annan rolig färg ur hennes reakorg. I övrigt står det nog inget stenhugget på schemat.

Så skönt det är att vara ledig!

Pust. Nästa gång får det bli en helt fiktiv historia.

(detta var nog en för mig nyttig övning i imperfektion)

Annonser

Kommentarer till: "Vad jag gjorde i jul när jag inte bloggade" (6)

  1. Nejmen inte regnade det på Izzard. Var det inte då det snöade så alldeles väldigt? Nåja, jag ska inte försöka påskina att jag har koll på dagarna, även om jag jobbar. :)

    Hey, jag ska minsann också besöka Nagel-Jane idag! Det julrödglittriga ska bytas mot något mer nyårs… eh… -glittrigt. Kanske. Undrans om vi hinner springa på varandra? :D

  2. @Hanna: Jag sade ju att jag inte har koll! :D
    Du har säkert rätt. Jag minns egentligen bara att det var något blött elände som föll från himlen – inte exakt vad. Men en bra kväll var det – vi går fortfarande omkring och småskrattar åt ditt eller datt och gör sådana där ‘raptorljud/-gester. :)

    Nu när jag tänker efter så var det definitivt snö som föll när vi väntade utanför Söderhallarna – alltså tror jag det finns fog att anta att det var snö som föll senare på kvällen också. My bad.

    Hm, du jobbar sade du? I så fall misstänker jag att hon hinner med minst en kund mellan oss. Jag ska dit vid tvåtiden. Kan ju gå ut och shoppa ett varv och/eller ta med en bok – allt går att ordna. :) (fast lite onödigt verkar det om vi pratar timmar)

  3. Men titta så fint du fick ihop det! Och inte alls som jag tänkte, jag tyckte ju att det var ett upplägg för Jimmy Smits. :-)

    Yngste sonens far fick på julafton ett sms (eller var det ett facebookinlägg? Det kom i mobilen i alla fall) om att en kompis friat till sin kvinna och fått ”ja”. Det var ju lite roligt, tyckte även jag som inte känner någon i det blivande brudparet.
    Vad folk har för sig mellan lakanen vill jag däremot också gärna slippa veta. Särskilt folk jag känner. Annars får jag bilder i mitt huvud som är mycket svåra att bli av med, och som har en tendens att hoppa upp när det minst passar sig. Typ när de säger något Viktigt och Allvarligt som jag borde lyssna på och försöka förstå.

  4. @snowflake: Nej, folk gör sällan det man tänkt och trott. Gudskelov! För vad ska man annars med dem till? :) I den mån jag hade kunnat gissa vad du förväntat dig hade jag förstås gjort något helt annat.

  5. Surfkudde! Kan inte vara utan min.

    Bra blogg! Consider yourself RSS-ed.

    /P.O.

  6. @Dr P.O.: Tack! Nu känner jag mig nästan inspirerad att blogga. Jag _vill_ blogga, men vet inte riktigt om vad.

    Det har känts lite som om bloggen i princip kvävts av Twitter och jag tycker mig se sådana tendenser i och med att folk verkar föredra att kommentera på Twitter snarare än på bloggen ifråga. Där försöker jag själv vara noga – vilket inte minst du blivit varse här på sistone. :)

    Bloggkommentarer hör hemma på bloggen, tycker jag. Där de står kvar och kan läsas av alla och för evigt. Och de ska givetvis också skrivas på rätt inlägg – fy för folk som kommenterar på fel ställe. Och på fel blogg… du vet, när man svarar på någons kommentar i dennas blogg i ställt för där kommentaren låg. Spöstraff på sådant!

    Hm, nästan inläggsmaterial, det där…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: