Man lever så länge man lär

En grej att blogga om

Jag skrev på Twitter om att jag ville blogga, men inte visste om vad. Att dokumentera funkar inte riktigt när det gått för lång tid mellan gångerna. Sedan sist har det hunnit hända så mycket av vilket jag redan har glömt mer än hälften. Och givetvis får jag tips och förslag från några av dem som följer mitt Twitter-flöde. Jag ställde ingen direkt fråga och väntade mig inget svar, men när det händer är det så självklart att jag nästan skrattar. Jag har visst vant mig vid att prata rakt ut i luften och inte förvänta mig någon respons alls.

Grej att blogga om… kan ju vara vad som helst, men det som poppar upp i huvudet rör sig ändå rätt mycket kring det här med julen. Som många tydligen anser är över nu, vilket jag inte riktigt håller med om. Nåväl, just det tänkte jag inte ge mig in på.

Jag har aldrig varit någon julmänniska, inte särskilt intresserad av att fira jul eller högtider. Jag har svårt för formalia, ceremonier och… förväntningar. Sammanhang med inbyggda krav. Undviker mycket gärna ståhej i de flesta former. Men den här julen har varit annorlunda. För första gången på mycket länge har jag haft någon att planera och göra saker med. Och då blev det en helt annan sak.

Semesterdagar togs ut och vi gjorde roliga sillar och gravade laxar samt tillverkade bl.a julskinka, Janssons frestelse och kålrotslåda. Det mesta var till julafton med familjen (och därmed fick vi själva knappt smaka – känns som läge för repris på det, faktiskt). Okej, jag var den minst aktiva av oss, men ändå. Riktigt mysigt hade vi det så där dagarna innan jul. Precis så som jag hade hoppats – en sorts återupplivande av minnen från det fåtal jular jag åkt upp till norr några dagar tidigare och fått förbereda tillsammans med min mor.

En sak på min ”att göra”-lista är att bli mer aktiv i köket framöver. Att på allvar gå från prat till handling. Jag är väldigt bra på att tänka, mindre bra på att göra. Det ska det bli ändring på. Det är roligt att prova saker. Det är så man lär sig. Och i förlängningen även lever.

Med den här bloggmallen syns ju även den tagline jag en gång lade in för bloggen: ”Man lever så länge man lär”. Det var mitt motto. Är det kanske inte längre, men det ligger något i orden. Jag tror att man måste utvecklas för att leva. Annars fördriver man bara tid.

Jag vill inte fördriva tid, jag vill leva.
Och utföra kulinariska experiment.
Tillsammans.

Advertisements

Kommentarer till: "En grej att blogga om" (6)

  1. Vad mysigt det låter. Men, så du menar att du var kvar i staden över jul? Vad dumt att jag tog saker för givet i så fall…

  2. Jag ser inte mina noga uttänkta ord?

    God fortsättning, Mia och Pia!

  3. @pian: Hm, du var här i stan över jul men är det inte längre? Buäh!

  4. @snowflake: Nej, det här var ju det inlägg jag skrev innan dina ord och ditt uppsatsämne dök upp på banan. :)

  5. Det börjar väl bli dags för en nyårskrönika också (i år har du ju inte lovat att avstå)?

  6. @Kb: Jag är kass på att skriva nyårskrönikor, alldeles bortsett från att jag inte gillar idén som sådan. Kommer ju liksom inte ihåg vad som händer från dag till dag ens, så har jag inte plåtat det, kvittrat eller bloggat om det… så har det nästan inte hänt.

    Så: jag betvivlar att det blir någon nyårskrönika från mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: