Man lever så länge man lär

Gruppträff 3

Igår var det då dags för min första gruppträff med den nya gruppen. För gruppen som sådan var det den tredje träffen, men eftersom jag befunnit mig i Bangalore de två senaste onsdagarna har jag ju inte kunnat delta förrän nu.

Det kändes allt lite konstigt att sitta i det välbekanta rummet med en flock helt främmande människor. Många sådana var det också – när jag anlände, cirka fem minuter sent, fanns det bara två lediga stolar kvar. Men om jag rannsakar minnet var vi nog inte fler än ungefär 11 stycken. Varav en man.

Programmet är detsamma som förra året, så det är inga konstigheter och gjorde nog inte så mycket att jag missade de två första träffarna. Ändå kände jag att det förmodligen vore en god idé att fundera lite över dem. Den första handlade om motivation, d.v.s. varför man går programmet, och jag tror det är nyttigt att tänka över vad man vill åstadkomma och varför. Om inte annat så som ett sätt att skaffa sig fokus och börja ta det på allvar igen. Jag märker att jag hela tiden glömmer och då är det ju omöjligt att göra vad som krävs.

Denna gång får jag inte (enligt reglerna) gå på det snabba programmet, d.v.s äta enbart måltidsersättningar, så för mig blir det att fortsätta som jag avslutade förra gången: med hälften av varje. Två ersättningsmåltider och två måltider enligt handflatemetoden. Per dag. Så jag kör f… jamen, jäklar!

Det slog mig precis att jag tänkt fel och därför redan förbrukat en riktig måltid idag. Tanken var att jag skulle ersätta frukost och mellanmål för att, främst av sociala skäl, kunna äta riktig mat till lunch och middag. Men eftersom frukosten idag bestod av fruktsallad med keso så sprack ju det direkt. Nåja, det får bli en ersättningsmiddag i kväll, helt enkelt. Trist, men så får det bli.

Efter träffen var det vägning för mig – med förväntat tråkigt resultat.

Jag har gått upp nästan 10 kilo sedan i höstas, även om jag i och för sig fortfarande ligger en 15-16 kilo under förra årets startvikt. Men 10 kg är rätt mycket. Och det lär ta tid att bli av med dem.

Min stora utmaning här framöver är att komma in i viktminskningen. Att verkligen tänka när det gäller motion och kost. Vara medveten om att jag gör det här nu. För det är hur enkelt som helst att bara lalla på och äta det som är gott och ta bussen när man är lat. Jag har till och med missat att ha stegräknaren med och på mig de senaste månaderna. Och när jag haft den har jag ändå inte kommit ihåg att kolla av och notera resultatet. Det måste bli ändring på det nu.

Uppmärksamhet, Mia!

Och jo, jag tränade efteråt också. Det tog inte ens ett varv innan jag kom upp till den övre pulsgränsen och sedan låg jag där under resten av passet. Ibland till och med över. Det var inte skönt, men träningen i sig gjorde säkert någon nytta. Det känns i musklerna idag, att de fick jobba igår. Kul var det att träna tillsammans med en bunt av de blivande bekantskaperna samt ett urval av de gamla. En tjej ur min förra grupp var där och tränade. Hon berättade att även hon hade gått upp 10 kg och det kändes bra att veta att jag inte är ensam om att sitta i den sitsen. Nu gäller det bara att styra skutan åt rätt håll igen. Det är lätt, men svårt.

Annonser

Kommentarer till: "Gruppträff 3" (17)

  1. Huvudsaken att du kommit på banan igen. Kämpa på!

  2. @TT: Kommer, menar du. :) Det ligger ännu framför mig, som jag ser det. En gång är ingen gång och allt det där. Men tack för pepp!

  3. Inte då, första steget är viktigast oavsett steglängd… :)

    Apropå något helt annat, har du något tips på bra web-service verktyg? Typ för felsökning i allmänhet. Har kört SoapUI rätt länge men tänkte mest om du har något annat verktygsgodis. :)

  4. @TT: Sorry, jag jobbar inte alls med den typen av saker – hukar i princip bara långt inne bland kulisserna, backend. Till skillnad från backstage då.

    Och visst, utan det första steget händer inget. Men ändå. Det räcker inte med ett första – man måste ta det nästa också. Hela tiden.

  5. Du gör rätt i att huka. Har ett riktigt irriterande problem som driver mig ”upp för väggarna”…

    Yepp, nästa…och nästa…och nästa. Men du grejar det!

    För övrigt så läste jag nyss ”Mia Is A GREEK”…och troligtvis enbart pga att jag är erbarmeligt trött så fann jag det oerhört upplyftande. [Inget illa menat]

  6. grekbimbon sa:

    Ha ha har du gått och blivit grek min lilla gudinna? ;-)

  7. @TT: Haha, undrar om du blev inspirerad av bloggrullens länk till Grekbimbon. Som synes uppskattade hon felläsningen. :)

  8. @grekbimbon: Hedersgrek* har jag väl alltid varit? ;)

  9. @Mia: You are not wrong. :)

    @Grekbimbon: Underbart ”handle”, pseudonym, smeknamn eller vad man nu ska kalla det! Hade en mycket givande nätkontakt en gång i tiden som kallade sig ”Grogghaggan” och det är väl den jämte din som kämpar om numero uno… :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: