Man lever så länge man lär

Bangalore: dag 3

Svart chokladfyllning Lördag, arbetsfritt. Frukost strax efter nio. Samma trevliga buffé som vi redan vant oss vid. PLG gick ned före mig eftersom hon varit vaken i flera timmar och hunnit både det ena och andra samt blivit hungrig. Själv var jag trött p.g.a gårdagens bloggande följt av någon timmes läsning i Test-driven development (Beck). Idag åt jag omelett med ost och skinka och tomat. Mycket gott. Inga konstiga varma rätter, men frukter, juice och diverse bakverk. Bland annat vaniljmuffin och något smördegsaktigt med choklad i.

Shiva Kumar, Doorman - vår dörrman i paraduniform Efter frukosten bad vi om att bli skjutsade till Garuda Mall, som ligger hyfsat nära. Som förstås av namnet är det ett shoppingcenter vi talar om. På vägen ut från hotellet mötte vi vår vän dörrmannen och jag bad att få ta en bild av honom, vilket gick alldeles utmärkt. Jag kallar honom vän för lite så känns det. Han är väldigt trevlig och vi småpratar alltid med honom på vägen in i eller ut från hotellet, samt utbyter vinkningar när vi passerar foajén och han står där utanför.

Garuda Mall, alltså. Där som överallt annars får man passera en metalldetektor för att komma in, och eventuella väskor genomsöks. Det är alltså inte bara på hotellet och kontoret som säkerhetskontrollerna finns, vilket jag hade trott. På det lyxigare hotellet Leela Palace, som vi fikade på på vägen hem, körde man samma system som på flygplatser – lägg alla dina saker på bandet så röntgar vi dem och gå själv igenom metalldetektorn. Ja, jösses.

Och inte får man fotografera heller. Så fort jag drar upp kameran, vare sig det är utanför kontoret eller inne i shoppingcentret kommer det genast en uniformerad person och viftar avrådande med pekfingret. Därför har jag tyvärr inte kunnat ta många av de bilder jag velat ha och sålunda är bilderna i bloggen onödigt fåtaliga.

I Garuda Mall tillbringade vi större delen av dagen, samt åt lunch. Och handlade.

Jag köpte ett par silkessjalar, en kurta (tror jag det kallas – jag tänker på den som skjorta eller möjligen till och med nattskjorta) samt en indisk dress inkluderande skjorta, sjal och byxor. Och så några andra småsaker. Kurtan är egentligen för liten, men jag kunde inte motstå den. Vem vet, kanske kan den fungera som motivation i det framtida viktminskningsarbetet.

De ringde förresten från Itrim häromdagen – det kändes skruvat att sitta på ett kontor i Bangalore och prata med en gullig människa från hemma i Sverige.

Men åter till Garuda Mall.

Det första vi lade märke till när vi kommit in var förmodligen Esprit-butiken, som jag är övertygad om att JK har besökt.

Det andra var en butik där man sålde indiska kläder, antagligen saris. Färgglada, mönstrade tyger i en salig blandning. Vackert. Men skyltarna var lite lustiga: ”Sale up to 51% off + Exclusive Offer Now Get Up To 49% Off = 100% Off”:

Upp till 51% + upp till 49% = 100% rabatt

Vi gick aldrig in i den butiken, men däremot i Fabindia på planet ovanför. Det var en butik som sålde indiska kläder och som vi fått tips om av en kvinnlig indisk kollega. Det var där jag köpte sjalarna (stole och dupatta, står det på lapparna) och kurtan som är för liten (men dock ack så skön!). Något tiotal meter därifrån låg en butik som nog heter Soch och där jag köpte den hela dressen. Personalen var hjälpsammare och priserna rätt mycket högre, men de hade storlekar som passade mig och en skräddare som kortade byxorna på en halvtimme.

Lunch åt vi i Garuda Malls food court och det lär väl visa sig om det var klokt. Om vi överlever natten utan plågor. Vilket påminner mig om middagens förskräckelse, men den får jag återkomma till – det blir så rörigt annars.

När vi kände oss klara åkte vi rulltrapporna ned och gick ut för att ringa hotellet och be dem skicka en bil för att plocka upp oss. Men tydligen jobbade inte den chaufför vi åkt dit med och man trodde inte att en som inte träffat oss förut skulle kunna känna igen oss där vid den tiden, så det blev det inget av med.

Nåja, då behövde vi inte fundera och vela längre utan kunde ge oss på att åka tuk tuk eller som de också heter: auto rickshaw. Det var ju inte långt hem och vi kände till vägen på ett ungefär så de borde inte kunna skörta upp oss alltför mycket. Enligt hotellpersonalen skulle det inte kosta mer än 30-40 rupees.

Den första rickshaw vi hoppade in i (med en påstridig chaufför som nästan slet oss ifrån den vi ville åka med) körde oss till andra sidan korsningen och stannade för att diskutera priset. Han ville ha 150 rupees för att köra oss till hotellet. Aldrig i livet, sade PLG och vägrade stenhårt att gå över 40 – jag var riktigt imponerad över hennes omedgörliga attityd. Chauffören gick stegvis ned till 70 och därefter steg vi helt sonika ur hans fordon. Vi skulle precis korsa gatan för att återvända till Garuda och den långa tuk tuk-raden då en annan snubbe erbjöd sig att köra oss. Han verkade betydligt trevligare och sade dessutom ok till 40 rupees.

Tuk tuk rally - inifrån en auto rickshaw Att åka auto rickshaw var visserligen bullrigt och dragigt och avgasigt, men ändå charmigt på något sätt. Jag plåtade så gott det gick inifrån fordonet och kom sent omsider på att jag borde ha plåtat något dylikt från utsidan också. Jag fick bakdelen på två kor och missade helt en som stod på mittrefugen – där har jag jobb att göra, helt klart. Men tänk om heliga kor inte heller får plåtas, om indierna kastar sig över mig när jag försöker?

Eftersom chaffisen inte riktigt visste var vårt hotell låg lät vi honom släppa av oss vid ett närliggande ställe, som enligt en kollega skulle ha bra fika. Leela Palace. Det var först nu efteråt när jag tittade på bilderna som jag insåg att vi lätt kunde ha dirigerat honom rätt – på en av dem ser man nämligen vid Indian Oil-macken en tydlig skylt som pekar mot hotellet där vi bor.

Iced Latte Bra fika, ja. Jodå. Det här var ett riktigt ställe som serverade italienskt kaffe av märket Lavazza, som är bekant hemifrån. Jag beställde Iced Latte och chokladmuffin. När jag prövande sög i mig lite kaffe insåg jag att det var gräsligt sött och därmed odrickbart. Jag påtalade detta och fick då serverat en ny, denna gång helt utan tillsatt socker. Mycket bättre!

Efter att ha kollat taximöjligheterna och konstaterat att det skulle bli väldigt dyrt i förhållande till sträcka och vad vi tidigare betalat, gav vi oss ut på fotvandring. Det visade sig inte alls vara särskilt långt och vi var allt lite stolta över att vi tog oss över den stora vägen (Airport Road) med livet i behåll och dessutom hittade hem utan några som helst problem. Jamen hallå, det är ju skyltat!

Väl hemma blev det dusch och drink på hotellpuben, där vi senare fick veta att man fick två till priset av en. Sicken tur att vi beställt varsin single – två dubbla hade lätt kunnat bli för mycket. Men jag förstår den brittiska principen med sprit före middagen. Min gin & tonic gjorde definitivt nytta och vem vet… kanske skyddar den lite mot malaria också – eller är det inte kinin i tonic:en längre eller har det bara effekt på redan erhållen malaria? Här finns myggor, har vi noterat. PLG fick stora svullna bett direkt, medan mina bett (på fötterna) inte svullnade ordentligt förrän den andra dagen. Kliar gör de också.

Roof-top pool at night Två drinkar senare åkte vi upp på taket och satt intill poolen. Det var härligt där uppe och vore toppen med ett kvällsdopp – poolen är tydligen öppen till 21 och öppnar 9, om jag minns rätt. Hur som helst är det riktigt läckert med den belysta poolen alldeles intill takkanten, med utsikt åt två håll, och en bar med kuddbeströdda soffor. Gymmet ligger bredvid.

När hungern började göra sig påmind åkte vi ned till den vanliga restaurangen. Den som har öppet dygnet runt om jag förstått det rätt. All hours. Där beställde jag en Tandoori Non-Veg Platter medan PLG åter valde buffén. Så här i efterhand kan jag säga att jag gjorde fel, men hoppas att det inte straffar sig. Det var nämligen så att jag fick in min förrätt, skar i den första köttbiten och tur var väl det. Jag blev fundersam och frågade servitören vad det var för något. Han svarade att det var kyckling och då kunde vi ju bara konstatera att den var rå. Någon tilllagning verkade inte ens ha varit påtänkt. Som ni förstår tackar jag gudarna för att jag inte helt tanklöst stoppade biten direkt i munnen. Givetvis tog han bort tallriken och stekmannen stekte kycklingbitarna ordentligt och lade upp dem på en ny tallrik och så vidare, men som man kanske kan förstå hade jag ingen större matlust efter det. Åt gjorde jag, men det var inte med glädje. Jag känner mig faktiskt fortfarande nästan illamående vid tanken på den råa kycklingen.

Men nu är det alldeles för sent (över tre!) och jag orkar banne mig inte skriva mer. Orkar inte korrekturläsa, formulera om och snygga till och allt det där andra jag brukar göra. Ni får stå ut med sämre skrift än vanligt.

Som avslutning en spegelvänd bild på mig i min nyinköpta indiska dress (tyvärr ser man inte byxorna, men de är, tror jag, i linne – tunna, rymliga och svarta):

Min indiska dress

Kommentarer till: "Bangalore: dag 3" (15)

  1. Du verkar ha det rätt okej :-) Jag blir sugen på att shoppa kläder bara av att läsa det du skriver!

  2. Åh, så lustigt – två såna ”set” med tunika, sjal o byxor (i bomull) köpte jag i Oman. Byxorna är nån slags jättevida grejer som man knyter i midjan. De vet jag inte om jag kommer använda, men tunikorna är jättefina (Oman har massor med indiska o pakistanska gästarbetare, därav utbudet). Din dress var snygg!

  3. Kul att läsa din blogg och se bilderna. Blir väldigt sugen på att åka tillbaka. Din dress är jättefin.
    Gillar också ”dörrmannen” alltid trevlig och vänlig. http://laizas.webalbum.se/bangalore/19 vet inte om det är samma som då.
    Ha det bra :)

  4. Vad glad jag blir att du skriver så utförligt, jättekul att höra vad ni har för er och inte så lite nostalgiskt…

    Ang dörrvakten så har jag för mig att det finns två (iaf ibland) men de är rätt lika… Metalldetektorerna är nya efter Bombay-dåden och det verkar bero på säkerhetsläget hur engagerad kontrollen är.

    Esprit-butiken måste vara ny… men det är ju roligare att köpa indiskt :-) himla snygg salwar kameez!

    Hoppas att ni haft en bra söndag och håller er friska. Hälsa PLG!

  5. @Kb: Det är bara att ge sig ut och shoppa, då! :) Det finns ju indiska kläder i Sverige också, om det var det som lockade.

  6. @KaK: Tackar! Den ser nog ännu lite bättre ut i verkligheten än i spegeln med dåligt ljus. Tunn bomull är också hur skönt som helst – köpte ju en kurta i sådant material… Men du! Nu kommer jag på att jag ju inte skrivit om alla plagg jag köpte. Som t.ex den tunna bomullskurtan. Lite sån varuhusmodell, typ Åhléns. Mina byxor är också jättevida med snöre i linningen. Var är bilderna på dina kläder, förresten? :) *nyfiken*

  7. @Laiza; Kul att du tycker det är kul! :) Dörrmannen på din bild ser inte riktigt ut som vår kille, tycker jag, men det är ju svårt att avgöra. Det är samma uniform och samma färger. Vår snubbe heter Shiva Kumar (såg det på namnskylten när jag zoomade in på originalbilden) i alla fall. :)

    • Mm det är som JK skriver, två stycken men väldigt lika, svårt att skilja dem åt när man ser bara en av dem :)

      Ha det bra, hoppas du är piggare imorgon.

  8. @JK: Dessvärre måste jag nog göra dig besviken ang. dagen – jag är alldeles för trött för att skriva idag så det får vara. Någon annan dag, kanske, men risken är att jag glömmer. Jag hoppas för övrigt som du, att vi håller oss friska. Jag ska hålla koll på dörrmannen och se om han är en eller två. :)

  9. Men du!
    Den där dressen är ju ursnygg!!

    • @mcsarcne: Vänta bara tills du får se den i verkligheten! ;) Det känns jättekonstigt att tänka sig att det dröjer månader innan jag kan ha den på mig därhemma – utan att förfrysa benen. Här är det ju högsommarvärme, liksom.

  10. […] uppsättningar med något jag kallade tunika, med tillhörande byxor och sjal. Jag hade läst hos Mia* om hennes klädinköp i Indien och sökte på kurta men efter lite googling förstår jag att det jag köpt nog måste heta […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: