Man lever så länge man lär

Jag tar nya tag

Det är hög tid att återuppta något av disciplinen eller åtminstone de goda vanorna. Jag vet inte vad som hände efter sommaren och semestern, men jag kom av mig och tappade farten så till den milda grad att jag stått helt stilla i månader. Och då menar jag att jag inte gjort något alls inom ”bantningen”.

Årets bottennotering, på viktfronten, inträffade i mitten av juni. Därefter stod jag länge stilla. Jag skötte mathållningen hyfsat, men tappade alltmer på träningen och nu ligger jag ungefär 4 kilo över lägstanoteringen. Mycket muskler borta. Det var flera månader sedan jag tränade. Ett par månader sedan jag registrerade steg.

Men igår kom jag äntligen iväg för att träna.

Bakom disken satt en för mig helt okänd kvinna och bland dem som redan tränade fanns inte ett enda bekant ansikte. Jag kände mig som ett ufo, en främmande inkräktare. Var det verkligen mitt träningsställe jag kommit till?

Nåväl, jag klädde om och noterade att träningsbyxorna satt betydligt tightare än jag mindes dem, liksom tillhörande t-shirt. Så gick jag ut i träningslokalen och tyckte att alla stirrade på mig – och det förstod jag eftersom jag kände mig som en stoppad korv. Tämligen självmedveten började jag i alla fall träna.

Efter bara några minuter kände jag mig stark och trygg och hemmahörande igen. Och duktig. Jobbigt var det, men det kändes bra. Jag fick dra ned på tempot den sista tredjedelen, för jösses vad flåset försämrats! Och det där med muskler kändes nästan som en utopi. Men jag vet ju att det går snabbt att bygga upp båda, så det är bara att köra på. Några gånger till, så…

Efteråt bytte jag ord med båda ordinarie personaltjejer, som verkade glada att se mig. Liksom jag dem, för den delen. Det känns att det finns engagemang.

Det är väldigt trevligt att känna sig så välkommen och bli så personligt bemött, med namn och allt. Den hemmakänslan gör att man trivs och vill komma tillbaka. Det är nog det jag sökt lite genom åren. På krogen hemmavid, i pizzabutiken, fiket och så vidare. Det är kul att vara stammis. Det ger en inre tillfredsställelse och man känner sig mindre ensam i den anonyma storstadsmiljön.

Nästa träningstillfälle blir på onsdag. Efter gruppträffen, som kan vara den sista. Eller näst sista. Jag har snart hållit på med det här ett år och fick frågan igår om jag ville fortsätta på stabiliseringsprogrammet ett år till. Det tackade jag nej till.

I stället tänker jag mig att fortsätta som motionskund så där lite löpande, månad för månad, tills jag vet hur jag vill göra på lite längre sikt. Jag funderar på att bli SATS-medlem för att det numera finns ett gym på något hundratal stegs avstånd hemifrån (liksom nästan överallt annars) och för att där ges möjligheter till andra former av träning. Variation. Yoga verkar t.ex intressant. Men vi får se.

Gruppträff innebär också vägning, vilket jag inte alls ser fram emot. Kanske var det därför jag helt och hållet förträngde den förra gruppträffen, för att jag inte ville få det bekräftat som jag redan vet. Det vill säga, att jag gått upp i vikt.

Oh well. Jag vet det, så vad spelar det för roll om jag också får det svart på vitt.

Det bekommer mig inte så mycket, ändå, att jag gått upp i vikt, för jag vet att det snart handlar om imperfekt. Det går över, med lite god vilja och en dos medveten närvaro. Nej, jag har inte glömt att jag ska skriva om mindfulness – det kommer.

Jag är glad och stolt över att jag börjat träna igen. Och tänker fortsätta med det för att förbättra mina kurvor (pun intended). Jag tänker mig en kort skinnkjol.

Fy fan, vad jag är bra. Och vad snygg jag kommer att bli.

Annonser

Kommentarer till: "Jag tar nya tag" (15)

  1. pärlbesatt sa:

    Du är redan snygg! Du var redan snygg innan du började banta!

    Way to go!

  2. Ja, jäklar vad du är bra! :)

  3. @pärlbesatt: Tack, tack, tack! :) Jag får väl bli ännu snyggare då!

  4. @emma: Tackar! Du vill inte hänga med och träna? :)

  5. *visslar oskyldigt* :D Njäe, faktiskt inte. Vore kul att hänga med dig såklart, men kanske inte på gymmet just. Även om jag behöver…

  6. Go, Mia, go! Det är faktiskt väldigt trevligt att vara så smal att man kan ha kort kjol. Jag tror att det var sista gången för mig på ett tag när jag hade det på nyårsafton.

  7. @opassande: Aha, du bytte namn – det var därför jag blev tvungen att godkänna din kommentar! *smart* ;)

    Aja. Kanske after work på fredag i stället – garanterat inte mer träning än äta, prata och dricka (valfri prioritetsordning). Inne i city, tror jag att det blir. Minst en person du känner utöver mig. Du vet var min elektroniska brevlåda bor om du är intresserad.

    Förresten har du nog rätt nära hem från mitt gym… :)

  8. @KaK: Tack! Muntra tillrop är sällan fel. :)

  9. @Kb: Nyårsafton? Jamen, då har du väl inte gått upp så mycket. Kort kjol har jag nog inte haft sedan… hm. 1996, kanske? Men jag var inte smal då heller, iofs.

  10. teknisk ot; av någon anledning så försvann ”post comment”-knappen så var tvungen att logga ur! :D Därav namnbytet, sorry!

  11. snowflake99 sa:

    Idag var jag för första gången på gymmet sen operationen, ordentlig genomgång med övningar för att stärka knät. Det känns så bra att vara där, att pressa och börja svettas lite. Hur kan det komma sig att man så lätt glömmer den härliga känslan? Den härliga känslan av att äta glass glömmer man ju aldrig, liksom.

  12. @snowflake: Hm. Jag vet inte om… eller. Nja, latmasken är svår att lura. Varför vet jag inte. Det ligger väl i vår natur att hushålla med resurserna. Man vet ju aldrig när man får mat härnäst. :)

  13. […] har nog glömt att skriva om det här på bloggen, men jag bestämde mig till slut för att varken gå på stabiliseringsprogrammet, bli motionsmedlem eller lämna Itrim helt och […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: