Man lever så länge man lär

Galoscher och bottiner

I morse, på tunnelbanan, stod intill dörrarna en yngre man i trettioårsåldern och smala kostymbyxor samt överrock. Han hade lurar i öronen och fingrade på sin iPhone. Vid hans fötter stod en väldigt chic liten axelremsväska i skinn, som jag klassificerade som en finare variant av datorväska. Jag föreställde mig att den innehöll en liten söt MacBook och log för mig själv åt att han gav intrycket av att vara så kläd- och imagemedveten.

Sedan lade jag märke till hans skor, som var av en i mina ögon lite gammaldags modell. Ni vet, där lädret dekorerats med slingrande rader av små hål? Det i sig var lite gulligt, men sedan upptäckte jag att nedre delen av skorna, ett par cm upp från marken, var täckta av gummi. Snubben hade skyddsöverdragna skor.

Galoscher, har jag kommit fram till att de borde heta. Och det verkar väl vettigt när det som idag är blött ute, men för mig kändes det tämligen gammaldags.

Så här i efterhand ångrar jag att jag inte bad om lov att fotografera hans fötter. Eller gjorde det i smyg.

Det hela påminde mig om att min far ju använde bottiner. De såg ut som ett par skor av gummi, utan snörning, som man drog på utanpå de vanliga skorna. Jag vill minnas att jag tyckte de var väldigt fascinerande, men har däremot inget minne av huruvida han använde bottiner i någon modernare tid än tidigt 70-tal.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: