Man lever så länge man lär

I går morse steg jag av bussen vid Hornstull och fick syn på vad som verkade vara en magisk himmel. Den såg faktiskt så lovande ut att jag trotsade kylan och promenerade över Liljeholmsbron bara för att kunna ta bilder. Jag lovar att fingrarna blev små isbitar, men jag tror faktiskt det var värt det. Jag kände mig definitivt levande.

Här är en av bilderna – notera gärna adventsljussstaken i den närmsta båten (klicka för större bild, om ljusstaken inte syns tillräckligt bra – det kan hjälpa):

Soluppgång över Årstabroarna, 2009-01-08 kl 08.27

En rolig detalj var att jag stötte ihop med en av de gulliga Itrim-tjejerna, som var på väg till jobbet. Och som jag funderade på vad katten det var hon hette! Sandra, säger hemsidan, och det stämmer såklart. Jag talade om för henne att jag kommer och tränar i nästa vecka, för det har jag definitivt tänkt göra. Det är hög tid att återuppta mina goda vanor, för nu har det med förskräckande tydlighet gått åt helt fel håll ett tag. Det är inte roligt att känna hur jeansen stramar runt magen. Många dåliga minnen som vaknar till liv av det.

Jag märkte sedan, när jag tankade över bilderna till jobbdatorn, att kamerans batteri var nästan helt urladdat. Jag behöver verkligen ett extrabatteri. Det hade varit trevligt om det inte jämt var slutsålt i butikerna.

Ovanstående skrev jag igår. Idag jobbade jag på kontoret inne i city och surfade in hos Webbhallen strax innan jag och GP skulle ut på lunchpromenad, bara för att kolla om mitt batteri fanns inne idag. Igår gjorde det inte det, men däremot idag. I ett exemplar. Och det fick jag sedermera köpa. Snäll personal på den där Webbhallen, va? Nu kan jag faktiskt inte komma på något mer jag vill köpa. Och tur är väl det med tanke på att lönen i princip är slut igen.

Annonser

Kommentarer till: "Soluppgång över Årstabroarna" (9)

  1. Å, vilken härlig vy. Jag får ”hemlängtan” (eller vad man nu ska kalla det…)

  2. *suckar djupt* Ja, tänk.. det där ska vi flytta ifrån snart. :(

    Såg för övrigt folk som var ute å traskade på den där isen igår… det är fan inte undrapå att folk dör på isarna…

  3. @ivve: Nej, ska ni? Vad tråkigt!

    Jag skulle själv gärna jobba i Marieviks-trakterna igen någon gång (men inte just i det huset som jag blev sjuk av förstås). Området ligger ju på många sätt otroligt bra till och närheten till vattnet är värd mycket. Minns med saknad sommarluncherna med promenad längs kajen eller bara sittandes på kajkanten, tittandes på båtarna som passerade förbi. För att inte tala om de magiska solnedgångarna som kunde skådas bortåt Essingeleden till… Damn, det var tider! Vi satt nog fasen i det bäst placerade huset.

  4. @ivve: Förresten, petmoster ställer sig tvivlande till att folk faktiskt dör isarna. :P

  5. @Mia*: Helt korrekt.. klart de oftast inte dör på isarna – även om någon säkert gått ner sig och kommit upp igen och frusit ihjäl.

    Ja, vi ska iväg i april.. Till kungsholmen.. vem vill jobba på kungsholmen! Helt ooomöjligt att ta sig dit på ett vettigt sätt ju! :( Skitställe!

    Jo, kaj-luncher har det ju blivit ett antal – och nu när de byggt det där soldäcket nedanför bostadshusen så har man ju även kunnat ta wok-lunch ”på vattnet” :)

  6. @ Mia
    Vilken underbar bild! Jag kan inte se mig mätt på den.

  7. @ivve: Poäng på den. En liten. :) Vart på Kungsholmen blir det, ungefär? Att allt blir sämre för dig förstår jag, men det finns ändå många ställen som borde funka hyfsat att ta sig till. För mig skulle det räcka med att 4:an går någorlunda nära.

    Woklunch på vattnet låter nästan värt en promenad… fast det blir ju inte bekvämt uteätarväder innan ni flyttat, antar jag. :(

  8. @snowflake: Vad roligt att du gillar den! Jag gör det också – det var den enda av de 30 bilderna från promenaden som kändes okej att lägga ut på bloggen. Alltså, det finns kanske några andra som också är sevärda, men de kräver alla en viss bearbetning och jag hade verkligen inte lust att beslutsvånda mer än nödvändigt. :)

  9. @Kidneybönan: Tack. Jag hade tur som passerade vid rätt tidpunkt. Det var helt klart värt att frysa om fingrarna, men jag kan inte låta bli att undra vad en ”riktig” kamera eller en duktig fotograf hade kunnat åstadkomma utöver vad jag nu gjorde.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: