Man lever så länge man lär

who am i

Jag tror det är dags att göra en omvärdering av mig själv och vem jag är. Eller vad jag är, snarare. Och då syftar jag främst på det yrkesmässiga jaget, även om det gäller även för resterande delar. Fast de känns inte så akuta just nu eftersom privatlivet för tillfället känns rätt problemfritt. Positivt, helt klart.

För att koppla mer direkt till rubriken så handlar det bland annat om vilken sorts datormänniska jag är. Det fanns en tid då inget annat än UNIX kunde tänkas användas. Windows använde jag bara som port mot den riktiga datorvärlden, som bestod av UNIX-servrar. ULTRIX, Solaris, HP/UX, OSF/1… you name it, I’ve run it. I tjänsten hade jag en egen UNIX-arbetsstation ända tills för dryga … hm, kanske fem år sedan, då jag tröttnade på krånglet att vid varje flytt behöva göra specialbeställningar för att i mitt rum få nätverksuttag med koppling mot UNIX-nätet. Då hade jag sedan länge i praktiken slutat att använda den Sparc 10:a jag tilldelades då jag 1998 fick anställning som applikationsutvecklare, web & Internet. Det var där det började. Anyway, jag ser mig fortfarande som UNIX-människa fast det faktiskt var länge sedan jag var någon i något som helst praktiskt hänseende. När slutar man vara något man en gång var? Jag hade samma slags funderingar när jag insåg att jag bott längre tid i Stockholm än i Norrbotten – hur länge förblir man norrbottning?

Idag satt jag på kundmöte och presenterade mig för några nya ansikten som utvecklare, när jag insåg att det är jag kanske inte längre. Men vad är jag då, i så fall? Jag är rent formellt inte arkitekt, även om det nog ligger rätt nära vad jag känner mig som. Men kanske kan man vara utvecklare med arkitektinslag. Jag hade lite roligt åt att han som är chefsarkitekt vände sig mot mig som för att söka godkännande, när han presenterade sina tankar kring dagens ämne. Möjligen kan det bero på att de flesta av dessa tankar ursprungligen kommer från mig. Och, för att fokusera på fler roliga saker, kunden verkade ta till sig mina idéer ganska omgående, alltså de nya som jag lade fram där och då, direkt på mötet. Det känns väldigt bra att få gehör för sina goda idéer och jag blir stolt och börjar genast hoppas på allt möjligt som inte är värst realistiskt. Och mest av allt inser jag att jag inte kommer riktigt till min rätt där jag är nu. Om inte annat märker jag det på mina egna reaktioner. Eller bristen på. Det finns många anledningar till att det blivit så, och många sätt att förändra.

Rent allmänt har nog tiden kommit för mig att se om mitt yrkesmässiga hus.

En mentor vore inte dumt att ha. Några tankar kring det?

Annonser

Kommentarer till: "who am i" (3)

  1. Jag tror att du är på helt rätt spår. Såvitt jag kan bedöma har du varit lika mycket arkitekt som utvecklare rätt länge.

  2. @Kb: Kanske på rätt spår, men i lite för lågt tempo. Men jag börjar tro att det jag verkligen vill göra inte är vad jag kan få göra inom ramarna för den anställning jag har idag. Kanske. Nåja, jag får tänka till lite mer, formulera målbilden och sedan se vad som är möjligt.

    Tack för allt ditt stöd och förtroende. Det värmer, och muntrar upp.

  3. […] ville axla rollen som applikationsarkitekt framöver – ungefär exakt precis på pricken det jag skrev om så sent som igår. Eller det jag tänkte, fast jag då ännu inte formulerat det ens för mig själv. Det var ju det […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: