Mina hyllor

Det är väl ett tema så gott som något? I alla fall finns det att skriva om.

Det hela började någonstans med Thomas Tvivlaren som lade ut en bild på en del av hushållets innehav av verk av Guillou-Marklund och något sådant kunde ju jag också göra. Fast i mitt fall är det hela samlingen som är på (den klickbara) bilden. Jag hittade faktiskt inte fler böcker av någon av dessa författare, även om jag är säker på att jag läst hela Hamilton- såväl som Arn-serierna. Lånat. Jag ska också be att få påpeka att mina bokhyllor faktiskt är bokbokhyllor.

Det slår mig nu när jag ser böckerna på bilden, att de inte känns som böcker jag behöver behålla. Tänk om jag skulle ta och ägna mig åt lite book crossing? Vilket andra jag känner har gjort och jag har alltid tyckt att det är en rolig idé. Fast nu när jag kikar på dem jag länkade ser det inte ut att ha gått så bra. Finns det andra roliga sätt att bli av med böcker man inte vill behålla? Att bära iväg och lämna dem på Stadsmissionen känns så konventionellt.

Sedan efterlyste Thomas, i kommentarerna under samma inlägg, även bilder på andra sorters hyllor. Det här skulle ju faktiskt kunna bli början på en liten bloggrunda där vi som representerar nätets elitslödder och tjuvpatrask delar med oss av vad vi har ståendes i våra bokhyllor, DVD-ställningar etc. :) – och då menade han säkert att det skulle framgå vad det är för innehåll, men det känns inte rimligt för mig så det får bli en samlad bild på min cd-samling bara. Den innehåller nog mest hårdrock av den gamla stammen, men där finns också vanlig populärmusik såväl som sådant jag inte gärna står för.

Jag hade en gång en liten egenutvecklad PHP-applikation för att hålla reda på mina skivor – CD såväl som vinyl. Koden har jag kvar, och förhoppningsvis även en databasdump, så rent teoretiskt skulle jag kunna dra igång den igen. Men det känns inte så värst lockande… väldigt mycket 90-tal. Idag skulle jag hellre lägga upp ett Google-dokument, eller en enkel liten sida i bloggen. Det är ju bara att konstatera dels att jag blivit bekväm, dels att vår värld har förändrats så att det där med fysiska exemplar inte är särskilt viktigt längre. Det märker jag även på mig själv, för jag vill inte längre köpa fysiska skivor eftersom jag ändå bara lyssnar i datorer. Det var en oväntad upptäckt.