Man lever så länge man lär

Fundrare (sic!)

Veckan har inneburit mycket jobb och lite sömn och igår eftermiddag gick ögonen i kors, men jag lyckades ändå hålla mig vaken tills nattgästerna dök upp. Runt midnatt kunde jag äntligen gå och lägga mig och jag lovar att jag slocknade nästan innan huvudet hunnit landa på kudden. När sedan mobilens ringsignal skar igenom sömnens dimmor fanns bara en tanke i huvudet – få tyst på skiten så att jag fick sova. Och så fumlade jag med knapparna och fick till slut död på telefonen och kunde somna om. Där och då existerade inget annat än jag och mitt desperata behov av sömn, men så här i efterhand hoppas jag verkligen att det inte var något viktigt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: