Sista natten i Sverige

Den här sista natten har jag främst tillbringat vid datorn. Och nej, jag har inga planer på att emigrera – jag lovar, jag är tillbaka redan om några veckor!

Jag förstår att ni kommer att sakna mig – jag kommer att sakna er också. Ta åt er, ni som vill! (gäller dock inte er med stalker-talanger eller -tendenser)

Precis som mina arbetskamrater, för övrigt. En av dem sade det i alla fall och han lät som om han menade det. Nej, vänta nu – det var faktiskt två av dem som sade det fast vid olika tillfällen och på olika sätt. Och jag kommer att sakna dem, hela gänget. Vissa mer än andra. Faktiskt är det så.

Det var svårt att lämna kontoret i torsdags och jag kom iväg väldigt sent, men mer för att arbetsuppgiften drog ut på tiden än av någon annan anledning. Det var ju inte precis som om jag hade något sällskap som höll mig kvar. Däremot uppstår ofta en lätt ångestladdning över att gå på semester. Särskilt när det handlar om så många veckor som det blir frågan om nu. Tänk, vad jag hinner missa mycket på de här sex veckorna!

Om en liten stund kommer taxin som ska ta mig och min, tills för en stund sedan sovande, bror ut på resans första etapp. Färden går mot den franska atlantkustens västligaste utpost. Nästan. Bretagne är det i alla fall vi ska till.

Jag struntade i att gå och lägga mig, för det kändes meningslöst med mindre än två timmars sömn. Då kunde jag lika gärna sitta vid datorn och uppdatera mig på alla inlägg som skapats ute i den del av bloggvärlden jag försöker följa och hålla koll på. Låt mig säga att jag förutser att Thunderbird kommer att krokna snart igen – jag hittar ju ständigt fler bloggar att prenumerera på.

Idag snubblade jag t.ex helt oväntat och oförhappandes över Martin Björnssons blogg, Hjärnfilspån. Den var det roligt att hitta för det var sannerligen inte igår man senast hade förmånen att få ta del av hans tankar. Det brukade i allmänhet vara intressant då och blir det säkert nu också.

Och de gamla vanliga bloggarna gör mig alldeles matt. Vad folk skriver! Jag fattar inte hur de hinner skriva så mycket och många gånger vet jag inte om det är värt att läsa allt heller. För egen del blir resultatet att jag knappt skriver något själv. Dels för att jag inte hinner med att både läsa och skriva, dels för att jag oftast hittar någon annan som skrivit det jag tänkt skriva.

Det känns som att många bloggare är snabba på att utnyttja andras idéer. Antingen ta dem rakt upp och ned (och jo, det där hade kunnat betyda något helt annat, var det skrivet i ett annat sammanhang) eller också spinna vidare och ge en lagom skruvad vinkling på den ursprungliga tanken. Det tycker jag är läckert att följa och skåda, men tyvärr hinner jag ju aldrig få hela bilden så att jag kan säga att den påverkade den som inspirerats av den o.s.v.

Nehej, nu är det dags att stänga ned. Lugnt blir det här!