Man lever så länge man lär

Puh för passet!

Jag hade sökt igenom samtliga flyttkartonger och så smått börjat förtrösta[1], när Reiseleiter (som är flygrädd och allmän kontrollfreak vad gäller resande) ringde för att kolla läget. Han ställde frågan väldigt lugnt, men jag vet att det under den låg en rejäl dos oro över att jag inte visste var mitt pass blivit nedpackat. Svaret blev att han nog inte ville höra det, vilket säkert inte lugnade nämnvärt. Men han lät rätt lugn ändå. Tillkämpat lugn, antar jag.

Medan vi pratade om att jag skulle kunna åka med ut till Arlanda för att skaffa tillfälligt pass när han ändå hämtar upp min bror, fortsatte jag leta. Nu i köket. Jag gick igenom alla skåp och hittade ingenting. Avfärdade lådorna. Och fick syn på liten plastpåse på köksbänken, kikade ned i den och fann ett föremål jag trodde befann sig på samma ställe som passet. Så jag bad Reiseleiter hänga kvar i luren medan jag vände påsen upp och ned över köksbordet och där var passet (plus andra saknade prylar). Jag vidarebefordrade lugnt och sakligt informationen och samtalet fortskred, men det faktum att jag återkom mer än en gång till ”Fatta, jag har hittat mitt pass!” fick mig att inse att ovissheten nog tyngt mig mer än jag erkänt för vare sig mig själv eller andra.

Så, tja… det blir med största säkerhet en avresa tidigt i morgon bitti. Mot Bretagne! Nu närmast ska jag göra mig redo för Arlanda t/r. Jag måste säga att det känns mycket roligare att åka utan att ha passbristen som piska.


[1]: När jag i efterhand tänkte närmare på ordet blev jag akut villrådig, fick en språklig blackout. Heter det verkligen ”att förtrösta”? Det jag menar är att jag var nära att ge upp hoppet. Förtröstan är ju annars något närmast religiöst positivt, att våga förlita sig på att någon backar upp, ungefär. Jaja.

Annonser

Kommentarer till: "Puh för passet!" (6)

  1. nix, inte förtrösta. Förtvivla?

  2. @Illika: Som sagt, jag tyckte det lät fel, men det var inte förtvivla jag menade heller. Eller rättare sagt hade jag en bestämd känsla av att det finns ett ord som jag bara inte kommer på. Förtvivla låter perfekt, rent betydelsemässigt – det är ju precis det jag menar. Men jag tycker inte att jag kan gå in och ändra inlägget så här i efterhand. Tack!

  3. Misströsta var ordet du letade efter, kanske? *lite osäker* Förtröstan har man ju som sagt när man fortfarande hoppas.

    Hoppas du får en härlig resa, Mia! :)

  4. misströsta – kom jag på nu. :)

  5. @Illika: Precis, tack! :D

  6. @opassande: Precis det var det jag sökte! Eftersom din kommentar krävde mitt godkännande hann jag läsa Illikas rätta svar före ditt, men att du var först vittnar ju tidsstämplarna om – ifall det nu spelar någon roll. Grattis, du vinner en tjeckisk öl! :D

    Och tack – jag tror att resan blir bra. Nu när passet ligger säkert i handväskan kan jag inte se några som helst hinder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: