Man lever så länge man lär

Hjärnrensning

Fredagen den 13:e var ingen otursdag. Inte för att det hänt något särskilt speciellt, men jag hade världens flyt både på vägen till och från jobbet – tunnelbanan kom in till perrongen samtidigt som jag gjorde det, i båda fall. I övrigt har dagen varit lite annorlunda, jämfört med de flesta andra på sistone, och därmed lite rolig. Eftermiddagens möten tog dock helt knäcken på mig så att jag kände mig nödd att forcera fram ett slut på det sista – min hjärna hade då i princip slutat fungera så att fortsätta hade varit helt meningslöst. Och vad jag förstår var jag inte ensam om att känna det så. Jag hoppas att mitt agerande föll i god jord. Ja, eller i alla fall inte gjorde någon upprörd.

Som jag dröjde mig kvar lite i konferensrummet och undrade vad jag skulle göra med den plötsligt lediga tiden (hade innan dess inte tänkt en tanke på något bortanför arbetsdagen) föreslog jag projektledaren, halvt på skämt och halvt på allvar, att vi skulle gå och köpa vin och ha picknick i närmaste park. Hon hade dock familjeplikter och kunde inte – även om hon gärna hade velat. Så jag ringde BV i stället, i hopp om att kunna få med henne ut på lokal för jag behövde verkligen rensa hjärnan, så snabbt och effektivt som möjligt – eftersom helgen kommer att bestå av endast lördagen gäller det ju att göra det mesta av den lilla lediga tid jag får. Hon var dock inte hugad att göra mycket annat än att åka hem, varför jag erbjöd mig att köpa vin och komma dit. Förslaget föll i god jord och så blev det. Vi satt på hennes balkong i över sex timmar, och pratade både högt och lågt, men mest djupt. Samt lite politik – det är ju intressant att höra om och i så fall hur folk tänker kring FRA-förslaget. Och så en del telefon också. Det började med att min mor hörde av sig och medan jag pratade med henne ringde väninnan upp vår reseorganisatör, som visade sig vara ute på båttur med ett gäng kompisar. Varav en är en gammal kollega till mig – ömsesidiga hälsningar utbyttes, när jag fick överta luren. Han ville dock hellre fortsätta umgås med sina kompisar än prata med oss (riktigt val, tyckte nog även vi) och föreslog att vi skulle ringa och tracka hans fru, som var lämnad ensam hemma, och det gjorde vi. Hon och vi skrattade massor och reflekterade för hundrafemtielfte gången över att vi träffas så sällan fast samtliga tycker att det är så roligt. Nu blir det ju dock snart knappa tre veckors semester ihop, så vi lär få vårt lystmäte.

Och där hamnade jag i ett en timme långt IM-samtal med den, efter vad jag förstår, tämligen sprickfärdiga Ms Garbo. Mycket trevligt var det, och jag märker hur ringrostig jag är när det gäller chattande med någon som är snabb i fingrarna (delvis beror det säkert på min trötthet och blodhaltiga alkohol) men jag ska ju hinna sova också och då blir det inte mer skrivande i natt. För att snabbt avsluta berättelsen om kvällen: det blev ett par telefonsamtal till, bland annat med en nätvän och med min bror, och jag åkte hem strax före två. Bra kväll! Jag fick prata av mig precis det jag behövde.

Så här strax före halv sex på morgonen är det väldigt lugnt utanför huset.

Bara regndropparna viskar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: