Man lever så länge man lär

Jag är mätt!

I går kväll kokade jag potatis och andra rotfrukter (morötter, palsternackor och rotselleri – hittade inga kålrötter i min butik) till dagens lunch. Det tog givetvis mycket längre tid än jag tänkt mig att skala och skära ingredienserna i lagom stora bitar och sedan skulle det ju både kokas och tas om hand därefter. Jag kom sålunda i säng alldeles för sent och i magen kändes det som om jag käkat grus, eller åtminstone bitar av ekplanka. Trots att jag bara hade provsmakat några (well, något fler än vad som var strikt nödvändigt – det var ju gott!) bitar för att se att de blivit okej. Det bådade inte så gott inför själva ätardagen.

Visst, jag hade kunnat välja magsnällare grönsaker, men rotfrukter är ju det jag tycker allra bäst om så det är klart jag ville ha sådana i mitt första mål.

I morse var jag trött, drack min jordgubbsfrukost och åt en apelsin till efterrätt. Den var rätt trist, men garanterat fiberrik. Att utsätta en ovan mage för både citrus och fibrer direkt på morgonen kändes inte som en bra idé, men det fanns dåligt med frukter i butiken och äpple lät inte heller bra så det fick gå med apelsin.

Jag packade min lilla matlåda med innehållet ur en burk lax (köpt av nyfikenhet), en kokt potatis och en näve kokta rotfrukter och blev därefter sen till jobbet. Jag behöver skaffa mig rutin på att fixa i ordning matlådor så att jag inte behöver tänka på morgonen. Och helst inte behöver laga mat sent på kvällen heller.

Förmiddagen förflöt i lugn och jag kände inte av magen på något sätt alls – nästan som om den inte fanns. Kanske blev den chockad och tappade målföret? Jag vet inte, men det var en lättnad att inte känna av några som helst obehag.

Jag bestämde mig för att ta lunchpromenaden först och äta efteråt eftersom magen nog kunde reagera precis hur som helst på att plötsligt få vanlig mat att bearbeta. Inte märks det att jag förr hade en del problem med min mage, va?

Det var stort att slå sig ned med kollegan vid bordet, öppna matlådan och så försiktigt börja äta. Små tuggor. Smakade helt okej och rentav gott och jag blev mätt efter ungefär halva portionen, men åt upp allt för det ska man ju göra. Portionerna framöver kommer inte att bli mindre heller – att äta nyttigt är inte detsamma som att äta lite. Tvärtom skulle jag nästan säga.

Under eftermiddagen kände jag ingenting i magen – det kändes precis som det skulle förutom att jag var nästan äckligt mätt länge efteråt. När det var dags för mellanmål hade jag inte hunnit bli hungrig och äpplet jag åt i samband med det gjorde mig nästan illamående. Ont i huvudet hade jag också när jag någon timme senare åkte hem från jobbet, men jag vet inte om det kom av ätandet eller sömnbristen eller något annat. Jag ska justera mattiderna lite – senarelägga mellanmålet eller tidigarelägga lunchen. Idag låg de lite för nära inpå varandra.

Hm. Där insåg jag att jag missat middagstiden också – är ju fortfarande inte det minsta hungrig och var lite upptagen när matklockan ringde. Men äta måste man, vare sig man är hungrig eller ej. Det är viktigt att få i sig det som är budgeterat.

Summa summarum kan vi väl säga att min första dag med något utöver måltidsersättningar har gått över förväntan bra. Jag har fortfarande ont i huvudet och behöver komma i säng rätt snart, men innan dess blir det mer matlagning.

Annonser

Kommentarer till: "Jag är mätt!" (23)

  1. Skönt att det verkar ha gått bra att äta. Men hur kändes det att äntligen (?) få börja äta då?

  2. @Petra: Bra fråga. Jag minns inte – du vet, det var så länge sedan. ;)

    Jag satt där vid matbordet och tittade lyckligt ned i min matlåda och åt sakta, njöt och tuggade och smakade ordentligt på varenda tugga, och var så där uppfylld av barnslig glädje. Jag får äta! Jag antar att det i princip lyste om mig.

    Äh, jag vet inte. Jag är kass på känslor. Sorry.

  3. Jag tror inte på att du är kass på känslor. Möjligen på att beskriva dem – men jag vet inte riktigt om jag tror på det heller…

  4. *ler* Jag tycker du beskriver det bra! Jag minns hur lycklig jag var efter min fasta och efterföljande hemska laxering inför njurröntgen i höstas. När magen äntligen lugnat ner sig och jag kunde äta lite igen. Med betoning på lite då. Jag åt som en mus de första dagarna. Men gott var det! :-)

  5. @Kidneybönan: Ärligt talat vet jag inte vad det betyder att vara ”kass på känslor” (men det lät bra!). Jag tycker i alla fall själv att jag är dålig på att identifiera mina känslor och sätta namn på dem (trots att jag är en känslomänniska för vilken det handlar mer om hur saker känns än om hur de faktiskt är – vilket vem som helst kan se i sådant jag skriver). Och när jag skriver glömmer jag ofta (eller tar mig inte tid) att beskriva känslorna i olika skeenden – det var väl därför Petra frågade, antar jag. :)

  6. @Petra: Så bra att beskrivningen föll damen på läppen! :)

    Det (lite) tråkiga nu är att jag inte är lika nöjd längre – alltså, jag är fortfarande glad över att få äta, men dels börjar nyhetens behag mattas av och dels börjar jag se mer av nackdelarna. Planering, handlande, lagande, matlådor… att äta egen mat kräver en massa jobb – och tid! Men det har jag ju alltid har sagt, förstås.

    Nåja, det är bara andra dagen idag och jag har egen färdigmat i form av den kalla inkokta lax som blev till under gårdagens köksövningar. Det blir nog rätt mycket lax ett tag framöver – det är gott och jag vill prova några olika rätter. Tidigare har jag ju liksom bara kryddat och slängt in filéerna i ugnen. Vilket är gott, men det är ju roligt att kunna några alternativa tillagningssätt. :)

  7. Måste fråga om de små bilderna vid kommentarerna. Hur har du fått till det på din blogg? Håller på att leta efter om det finns nån plugin eller så jag kan installera så jag får in folks bilder bredvid kommentarerna. Jag ser att andra som har bloggar som ligger på WordPress har såna och det borde ju finnas nån plugin för att ha det om man har bloggen på egen server. Men vad tror du man ska söka på? ”Avatar” eller? Svamlar jag och är oklar eller?

  8. @KaK: Det är en ny funktion här på WordPress.com – jag tänkte jag skulle prova den och tyckte att de små monstren var rätt söta (det finns två andra varianter). :) Bilderna är genererade, framräknade med utgångspunkt från den mailadress kommentatören angett (därav har ivve fått två olika bilder bland kommentarerna till Pusslar vidare-inlägget) och används i de fall då h*n inte är inloggad på WordPress.com och har laddat upp en bild. Jo, avatar är vad den kallas.

  9. @Mia*: Nu uppdaterade jag precis till nyaste WordPress och där hittade jag stöd för detta. (Gr)avatar-plugins finns det tydligen massor. Jag ger mig ut i djungeln och letar och fundilerar. :)

  10. Men du är ju så duktig. Vilken inre kompass du måste ha, trots att du säger att du inte vet vart det slutar.

    Sen vill jag säga tack! Det räcker så. För dina ord.

  11. Ja visst är det pyssligt att alltid fixa egen mat. Men det handlar nog mest om att göra det till en vana (och gärna fixa storkok på helgen så man kan frysa in lagom portioner att ta till vid behov). Själv köper jag sällan färdig mat (utom den sista tiden då jag varit sjuk, då har vi köpt hem rätt mycket från kvarterskrogen). Å andra sidan äter jag bara frukost och middag (på kvällen) så det är inte så betungande att fixa med egen mat då. Jag vet, jag äter helt fel enligt alla experter, men jag har gått ner en hel massa i vikt ändå. Just nu tappar jag väldigt snabbt kilon, men jag äter å andra sidan lite för lite. Men är man inte hungrig lockar det inte att tvinga i sig mat.

  12. Nämen! *skratt* Vad är det för en liten fladdermus jag har fått som symbol brevid namnet?!? Hehe, ser du mig som en skräcködla? ;-D

  13. Jag tycker att min figur ser – hmm – intressant ut. Synd att de inte visas i störrre format när man klickar på dem!

  14. @KaK: Så du lyckades få in en egen bild också – schysst! :) Via egna bloggen eller registrerade du dig helt enkelt som WordPress.com-användare?

  15. @Jerry: Nu förstår jag inte vad du syftar på, men ja, jag har en inre kompass. Ibland kallar jag den för intuition. Intuition ser jag oftast som ett tillämpande av kunskap man redan besitter, fast på ett lite mer omedvetet plan – det är logiska slutsatser man inte är medveten om att man drar. :)

    Jag skulle säga att jag har en rätt bra känsla för vad som är eller blir mest rätt i slutänden, vad som funkar och håller på lite längre sikt, men för den skull varken vet eller behöver jag veta var det slutar – det viktiga är att jag vet åt vilket håll jag ska gå. Och att ”veta” i det här fallet handlar om att känna. Jag tror att det är svårt att känna på det sättet om och när man sitter i fruktans käftar – för rädslan förlamar och blockerar intuitionen (den inre kompassen, om du så vill).

    Du är välkommen. Jag tror att du behöver mina ord lite nu och då. :)

  16. @Petra: Det borde ju vara ännu enklare för mig som bara äter ett mål mat per dag – resten är ju fortfarande måltidsersättning (+frukt). :) Men jag har insett att det där är något jag behöver lära mig. Att laga mat så att det räcker ett tag. Portionera och frysa in. Ta ur frysen på kvällen och till jobbet på morgonen. Rutiner, rutiner… inte min starkaste sida, men det finns förbättringspotential. :)

    Jag hoppas att du får i dig alla näringsämnen du behöver, trots att du äter lite. Det är inte utan att jag undrar om jag skulle bli förskräckt om jag såg dig idag?

  17. @Petra: Ah. Ny WordPress-funktion – bilden räknas fram utifrån mailadressen du fyller i så det är inte jag som valt att du ska visas så där. Det är ditt eget fel! ;) Prova gärna knappa in en annan mailadress om du inte är nöjd med bilden. :)

    Jag tycker att min bild ser ut som en kissnödig amöba med horn. Typ.

  18. @KB: Ja, din bild är nog en av de intressantaste. En riktig alien, tror jag! :) Och jag håller med om att man skulle vilja se bilderna med större detaljrikedom – det kanske kommer en sådan funktion framledes, vem vet. Jag menar, det är säkert fler som önskar samma sak och om folk uttryckligen ber om det så kan det ju hända att någon vänlig WordPress-själ fixar den möjligheten. :)

  19. Nej då, du skulle inte bli förskräckt. Men det är nog ungefär 12 kg mindre Petra nu än när du såg mig sist. :-) Och jo då, jag försöker äta nyttigt och kosttillskottar lite. Ja, om man bortser från ett visst envist godissug som gör att det slinker ner lite smågodis. Men vaf-n, jag kan ju inte sluta med alla laster. ;-)

  20. @Petra: Det var ju ett tag sedan, det. 12 kg är rätt mycket, även om jag inte alls är säker på att jag skulle reagera på skillnaden. :) Du, man måste unna sig lite för annars tror jag inte att man orkar. Hoppas det är okej att jag är nyfiken och frågar vilka andra laster du har (förutom Treo)? Du måste ju liksom inte svara.

  21. @Petra: Förresten tänkte jag på dig när jag läste att WordPress.com har en ny bloggmall, som är specialgjord för fotobloggande. Den ändrar tydligen färg med utgångspunkt från den bild man har på sidan – låter coolt! Du vill inte prova? :)

    Demositen visar väl ungefär hur mallen funkar.

  22. Mia: Tja, last och last. :-) Men jag har ju inte klarat mig utan insomningstabletter sedan jag fick uretriten. Men nu har jag lagt av med dem, pang bom, bara så där. Sömnen är urusel, men jag gillar inte att behöva kemiska preparat så det får gå ändå. :-) Och så har jag kommit på att om man inte tar en öl till tacosen eller ett glas vin till maten ibland så kan man istället unna sig de där godisbitarna och ändå gå ner i vikt.

    Det lät ju spännande det där med bloggmallen, men det vill till att det är en ytterst pedagogisk och basic instruktion om jag ska fatta hur jag ska bära mig åt. Jag får kika när jag har tid. :-)

  23. @Petra: Det låter som en bra insikt, det där om ölen. Korrekt, dessutom. :) Och jag måste säga att jag är imponerad över att du slutat med tabletterna (x2) – det kan ju inte vara lätt för i så fall hade du väl gjort det för länge sedan, antar jag. Och givetvis undrar jag också om du har någon särskild motivationsfaktor som gjort att du nu fixar det. Icke desto mindre: bravo! :)

    Och om du testar fotobloggmallen vill jag gärna höra hur det går.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: