Man lever så länge man lär

Hälsouppföljning

Idag var det gruppträff och, för mig, 10-veckorsuppföljning. Trots att det bara gått 9 veckor, men det funkar väl det med.

Resultaten är bra, om jag får säga det själv. Förutom att jag tappat totalt 17,9 kg så har midjemåttet minskat med 19 cm och blodtrycket gått ned från 133/92 till 124/78 – om jag nu minns siffrorna rätt. Jag har ju bara hållit lite koll på vikten, så midjemåttet blev en stor positiv överraskning, liksom även blodtrycket (vilket jag inte ens tänkt på kunde påverkas). Det har sålunda hänt bra mycket mer än jag hade förväntat mig.

Jag hade i och för sig inte särskilt mycket förväntningar utöver att jag skulle minska i både vikt och omfång. Och kanske att konditionen skulle bli lite bättre. Men jag förstod verkligen inte att skillnaden skulle bli så stor som den faktiskt har blivit. Samtidigt som jag vet och ser och känner skillnaden är det svårt att sätta fingret på något konkret och beskriva det i ord.

Jag kommer nästan inte ihåg hur det var innan jag påbörjade den här resan, även om jag minns att det kändes på gränsen till för jobbigt att gå till lunchrestaurangen. Och att jag fick hålla andan för att kunna stå dubbelvikt och knyta skorna.

En av många små saker jag lagt märke till är att knäna numera rör vid varandra när jag går – vadderingen på insidan av låren måste med andra ord ha minskat ordentligt. Vad mer då? Jo, de flesta gamla jeans, som tidigare var för små, passar nu utmärkt. Jag lämnade in sex par till skräddaren för kortning i förra veckan, så nu lär jag inte behöva köpa nya på länge (om de nu inte blir alldeles för stora med tiden förstås!). Jag har två eller tre par som ännu är för trånga – kul med nåt att krympa i.

Det ena skärpet jag köpte i helgen var kanske onödigt kort långt, för jag är redan inne på det näst sista hålet. Min hälsorådgivare berättade dock att de har utrustning för att göra nya hål, så det är lugna puckar. Det är ju ett rätt vanligt förekommande problem för deras kunder. På det andra skärpet jag köpte kommer däremot hålen att räcka för evigt, för de går längs precis hela skärpet och utgör dekorationen. Smart design!

Normalt sett skulle jag fortsatt med enbart måltidsersättningar veckan ut, men jag och min hälsorådgivare kom överens om (på min önskan) att jag ska fortsätta i några extra veckor och först därefter trappa upp till 2+2, d.v.s två riktiga mål och två måltidsersättningar per dag. Förbättringarna justerade vi också – ökade bland annat på med ett träningspass per vecka, men behöll målet för antal dagliga steg. Och apropå steg nådde jag dagens mål redan innan jag lämnat motionshaket och trots att jag tänkt ta bussen från andra sidan bron valde jag ändå att gå hela vägen hem. Allt annat kändes bara fel att tänka sig. Jag var liksom inte färdig med den promenaden. Och av någon anledning snurrade Java-låten (signaturmelodi i Java Posse:s podcasts) i huvudet hela vägen hem. Pavlovskt?

Så… tre (eller var det fyra) veckor till utan mat och sedan ska jag sakta och försiktigt återvända till de ätandes värld. Ärligt talat bävar jag lite för att börja äta igen. Tänk om jag inte klarar att hålla mängd och proportioner? Eller om jag inte lyckas hålla mig till den ”godkända” maten? Men förr eller senare måste jag ju ändå äta, så det är inget annat göra än att köra på och göra så gott jag kan. Vid det här laget borde jag börja inse att jag kan åstadkomma så mycket mer än jag själv tror, där jag står och bara ser en massa träd. På’t bara!

Annonser

Kommentarer till: "Hälsouppföljning" (16)

  1. Jisses vad bra jobbat! Grymt bra! Fortsätt så…och grattis!

  2. Imponerande! Snyggt jobbat…

  3. @TT: Tack! :) Ja, jag är stolt över att jag inte har avvikit från den smala vägen. Och lättad över att jag inte på allvar känt mig frestad att göra det heller.

    Det är nästan synd att du inte kan få se skillnaderna i levande livet. Och att jag inte tog några före-bilder… Men det är väl så, att man inte gärna ser bilder på sig själv när det står illa till.

  4. @Jerry: Tack! :) Höll inte du på med något viktminskande också, förresten?

  5. snowflake sa:

    Men så fantastiskt roligt! Grattis!!!

  6. @snowflake: Ja, visst är det? Tack! Mitt stegmål ligger förresten numera på 10 000 steg/dag – vardag som helgdag. Det funkar. Förresten, en kompis jag träffade i helgen berättade att han tävlar med (eller var det mot?) sina kollegor via tappa.se. Själv tror jag inte riktigt på tävlingsformen, som sätter fokus på fel saker.

  7. Gud vilket bra resultat! Jag har precis klarat av min första soppvecka och har precis samma funderingar som du kring vad som kommer hända efteråt. Känns viktigt det här med portioner och att välja rätt så att det inte barkar iväg igen. Grattis! GRattis!

  8. Mia* Jo, höll på är det rätta ordet.. har snart gått upp allt igen… orkar liksom inte hålla i och då går det inte.

  9. @Jerry: Jag förstår. Ärligt talat hade jag nog blivit förvånad om du klarat av att hålla det i luften parallellt med allt det andra som kräver kraft och uppmärksamhet av dig. Man kan inte göra allt, utan det gäller att sortera, och välja vad man ska fokusera på. Här kommer jag (kanske inte direkt osökt) att tänka på sinnesrobönen, den där om ”sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden” – det ligger mycket i det. Jag hoppas att du inte piskar dig själv för att just den biten fått falla till marken. Ett tag.

  10. Före/efter-bilder kan vara grymt inspirerande och overkliga…men visst är det lätt att vara ”efterklok” med tanke på att det ju oftast är precis som du säger, dvs att förebilderna inte är några man vill förstora, rama in och sätta på bästa plats i vardagsrummet.

    Apropå det så borde jag ta faktiskt ta några förebilder. Är i hemskt dålig form för stunden (ett års frånvaro av seriös träning, för mycket jobb, för mycket influensa och lunginflammation gör verkligen ”under” för kroppen).

  11. @steffanie: Välkommen! Och tack för gratulationerna. :)

    Jag vet inte hur det känns för dig, men jag tror inte att det någonsin kommer att bli lika illa för mig igen som det var innan jag började med programmet. Det känns som om jag hunnit skaffa mig någon form av motionsvanor (och förutsättningar i form av viss kondition). Men om du är precis i början på resan så tycker jag inte att du behöver fundera så mycket på vad som kommer sedan – ta ett steg och en dag i taget, bara. Och gläds åt resultaten! Eller varför inte åt steg- och poängräkningarna? Jag är nästan barnsligt förtjust i att pricka in min duktighet i boken. :)

  12. @TT: Ärligt talat är jag nog ändå mest glad över att det inte finns just några före-bilder. Men kanske hade de i framtiden kunnat funka som skräckpropaganda och avskräckare från snedsteg.

    Hu. Det låter som om du skulle behöva sätta upp mål gällande att ta bättre hand om dig själv. Själv hoppas jag att så småningom få till en bra balans mellan livets olika delar (måste bara ta reda på vilka de är först…). Ett av mina nya mål handlar förresten om just egen omvårdnad – jag hade lite svårt att komma på saker som verkade vettiga/rimliga så det fick bli lite mer lyxbetonat. :)

  13. Grattis!

  14. @Illika: Tack!

  15. Grattis! Du gör ett jättebra jobb. Och skoj att de andra bonuseffekterna märks så fort, blodtryck och sånt. Själv är jag nöjd som bara den. Jag har kommit upp till min normalvikt. Blev fotograferad av en kompis i helgen och kände mig riktigt fin, även när jag fick se bilderna. :) Att några kilon hit och dit ska göra så stor skillnad, oavsett vilket håll man önskar dem…

  16. @Pian: Åh, då ska jag verkligen be att få gratulera! :) Och tack.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: