Man lever så länge man lär

Tredje dagen på svältkost

Bantningen går bra, även om jag visst blev hungrig någon halvtimme eller timme innan det var dags för lunch respektive mellanmål. Och middag. Vad gäller frukosten så väcktes jag av matsignalen och då hinner man (läs: jag, för jag vet ju att det finns folk som vaknar hungriga) ju inte bli hungrig innan. Vaniljpulversoppan kommer jag inte heller att dricka mer för den är nästan lika äcklig som chokladvarianten.

Vid flera tillfällen under dagen har jag känt hur lätt det vore att, helt tanklöst, stoppa något i munnen, tugga och svälja utan att ens reflektera över att jag inte äter. Det är nog det som skulle kunna få mig på fall – automatiken. För annars funkar det riktigt bra och idag har jag druckit mer än de 2 liter som anbefallits. Dels för att dämpa hungern, dels för att jag känt mig klibbig i munnen. Det känns som när man är lite uttorkad, men det borde väl knappast vara fallet med mig.

Efter jobbet åkte jag och tränade. Det var tungt, bra mycket jobbigare än i måndags. Vilket ju möjligen skulle kunna ha att göra med att jag bara får i mig 500 kcal om dagen. Fast med milkshaken blir det förstås hela 575 kcal, men den vill jag gärna dricka för att få variation. 75 kcal hit eller dit, liksom.

Jag tänker mig jordgubbar på morgonen, antingen tomat eller potatis/purjo till lunch, en ”bar” till mellanmål och sedan en milkshake till middag. Idag hade jag ingen ”bar” så då blev det tvärtom – milkshake till mellanmål, före träningen, och ”bar” till middag, efter träningen. För då hade jag ju handlat så att jag nu har ett lager av respektive acceptabel smak. Gratis var det inte, men förmodligen rätt mycket billigare än om jag skulle ha köpt vanlig mat för två veckor framåt. Jag köpte även min extra shaker, så nu har jag en hemma och en på jobbet.

Eftersom jag fuskat med promenaden i morse hade jag många steg att ta igen, så jag funderade en stund på hur jag skulle ta mig hem, men det blåste så gräsligt kallt att jag valde att börja med tunnelbanan. Och jag kände inte att jag orkade gå långt så jag hoppade av en station före hemmastationen och gick en omväg för att åtminstone komma i närheten av mitt beting. Till min förvåning var målet nått innan jag var hemma i kvarteret.

Så här på kvällen har jag känt mig frusen. Funderade på att ta ett varmt bad idag igen, men kom alltför väl ihåg hur mycket jag frös sist – efter uppstigningen, alltså. Då föredrar jag att bara vara kall, tills det är dags att krypa in under mitt varma täcke (kanske byta till det tjockare?). Och dags är det ungefär nu – sovklockan har ringt och jag är trött nog för att somna.

Annonser

Kommentarer till: "Tredje dagen på svältkost" (6)

  1. du, jag tror du tagit dig igenom det värsta nu! tråkigt, illtråkigt, pisstråkigt lär det vara, och svårt och tungt och vad du vill, men jag tror inte det blir värre än de första dagarna.. faktiskt. grattis!!! du borde börja känna att det släpper lite i linningen snart. :)

  2. Det värsta är att det är så tråkigt och med det menar jag nog att ätande är en vana, en sysselsättning, så vad ska jag göra när jag inte längre äter? Typ så.

    Tack! Faktum är att jag ställde mig på vågen i morse och såg siffror jag inte sett på länge. Fast nu minns jag förstås inte hur stor skillnaden var mot i måndags. Om det var två eller tre kilo. Men det går åt rätt håll och bara det är ju en enorm förbättring. :)

  3. Jag tycker du är jätteduktig (eller egentligen mer tapper)! Jag minns hur svårt det var att fasta inför njurröntgen (och då handlade det om 1½ dygn bara). Jag höll på att bli knollrig. :)

  4. @Petra: Tack! Jag känner mig inte så hjältemodig, men visst är jag ståndaktig. Så här långt, åtminstone. Och tapper är ett fint ord som jag borde använda oftare. Sedan kan jag, till ditt försvar, säga att det ju är den första tiden som är jobbigast.

  5. Keep up the good work! Hur länge är det pulvret som gäller?

  6. Thanks, I sure will! Det är hela tio veckor då jag ersätter alla måltider, d.v.s intar måltidersättning fyra gånger per dag. På bestämda tider. Därefter, under de efterföljande 42 veckorna (d.v.s. resten av det första året i programmet) blir det två ersättningar och två mål vanlig mat fast i lite andra proportioner än normalt. Då kommer jag att få festa loss på frukt, bär, grönsaker och protein. Det ser jag fram emot. :)

    Läs gärna mer om viktminskningsprogrammet hos Itrim.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: