Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘Ringen C’

Undanröjande utan bilder

Lördag, för tre veckor sedan, åts det middag hemma hos goda vänner och jag kastade mig bl.a ut på loftgången med kameran i högsta hugg för att fånga något av solnedgångshimlen, som fick representera veckans tema för non-daily shoot-projektet: naturlig skönhet. Personligen är jag rätt förtjust i hela den serien, även om det än så länge bara är just den här bilden som blivit publicerad. Kanske lägger jag ut de övriga också så småningom – ligger ju några månader back… så vi får se.

IMG_6869.jpg

Dagen efter, d.v.s söndagen, vandrade jag och sambon från Fridhemsplan över till Essingeöarna och njöt av det inte det minsta soliga vädret. Det var en smula grått, men torrt, och sådan där friska höstvindar som alltid piggar upp. Den promenaden blev enligt Runkeeper ungefär 3 km lång. Eller kort, beroende på hur man ser det.

Vi tog bussen tillbaka och gick sedan längs Hantverkargatan i jakt på en trevlig restaurang för intagande av middag. Av en ren slump dök den s.k. fin-thaien upp i tankarna och när vi började fundera på var den låg upptäcktes att vi befanns oss bara ett kvarter bort. Eftersom jag när vi lunchade där deklarerat att jag skulle tillbaka för att bland annat få provsmaka Motörhead-vinet blev valet enkelt. Mycket gott och trevligt var det – inte så mycket folk, men god mat och trevlig personal. Och i alla fall Shiraz:en var helt okej. Rosévinet var inte lika gott. I övrigt var det första gången på länge som jag upplevde maten som en aning för stark. Kul!

Mätta och trötta navigerade vi oss därefter hem med hjälp av stadens busslinjer.

Lördag förra veckan prickade vi av [vad jag trodde var] den sista Espresso House i Stockholms innerstad: Östermalmstorg södra. Vi promenerade dit, vilket visade sig innebära ca fyra kilometer. Lokalen är inte stor, där den ligger nästan precis utanför spärrarna till tunnelbanan, och erbjuder barpallar vid bardisk-längs-skyltfönstret. Vill man inte sitta i skyltfönstret kan man i stället ta med koppen upp till Sturebiblioteket via spiraltrappan i ena hörnet av lokalen. Där uppe fanns både toalett och en del folk, men inte så värst många sittplatser. Hur som helst tycker jag att den sortens samarbeten är charmiga, vare sig det är med butiker (Sergelgången) eller bibliotek. Förutom biblioteket är det mest anmärkningsvärda med denna Espresso House att det utifrån sett är så anonymt – man måste verkligen veta att stället ligger där för att få syn på någon skylt. Där kunde man göra ett bättre jobb, tycker jag. Synlighet.

På kaffebaren planerade vi tillsammans med JK en kommande utflykt i form av resa. Och fikade förstås. P.g.a knas med leveranserna var hyllorna rätt tomma, men vi äter ju ändå sällan slisk så det gjorde väl detsamma. Lite värre var kanske att man inte hade en endaste liten gräddskvätt att uppbåda, men kaffe latte smakar helt okej i original så det var heller ingen katastrof. Bara vardagslyx. En lördag.

Jag flikar in en ovidkommande utvikning, bara, innan jag lämnar lördagens utflykt. Längs vägen in till stan snubblade vi över, ramlade in, och fastnade en stund, i en butik som säljer produkter av merinoull: Edursdotter. Sambon köpte en tröja. Eller rättare sagt, han beställde en. Man kunde nämligen få sin tröja justerad efter egna önskemål, d.v.s mer eller mindre måttbeställd, och detta helt utan extra kostnad. Strålande! Först nu efteråt förstår jag verkligen det där med handledsvärmare.

Vi gjorde förresten en utflykt in till stan på söndagen också – den här gången med A, för att shoppa inför vintern. Den första butiken vi tänkt besöka var nedlagd och den andra hade söndagsstängt, så det blev en stor butik mitt i stan. A hittade inget men jag köpte både jackor, tröjor och en kofta så nu är jag lite bättre rustad för höstrusk såväl som vinter. Turen avslutades med #finkaffe på Espresso House.

På hemvägen åkte vi via Skanstull eftersom jag ville spana efter Espresso House Ringen C som jag dagen innan upptäckt hade tillkommit på hemsidan, helt utan öppettider. Detta tolkade jag som att kaffebaren var under uppbyggnad, men det visade sig sedermera att den både finns och har öppnat och ligger mellan de inre och yttre glasdörrarna i Ringens entré från Götgatan. Bakom den neddragna jalusin rörde sig en kille så jag passade på att ställa några frågor. Kaffebaren hade tydligen varit igång i en och en halv vecka, men öppettiderna var han osäker på. Den här söndagen hade han i alla fall stängt kl. 17, d.v.s en timme innan vi kom dit.

Och sedan dess har ytterligare en helg passerat. Ännu en tur på stan, middag med vänner och ett rejält träningspass nere på gymmet. Ungefär så. How time flies.

Den här senaste helgen prickade jag av Sollentuna centrums Espresso House tillsammans med sambon, Laiza och JK. Vi gamla arbetskamrater behövde ses och jag behöver alltid besöka fler Espresso House. Match made in heaven.

Av en ren händelse såldes armbandsur och dylikt i anslutning till fiket och mitt gamla stannade ju i veckan… sagt och gjort. Jag tittade mig igenom utbudet och provade någon dryg handfull och fastnade till slut för en dramatisk Esprit-klocka. Köpte även ett armband, som leder tankarna till… tja, metallslöjd? Verkstad.

Och ja, jag ville ha fler bilder i inlägget, men det är som det är. Det måste vara bättre att publicera inlägget nu, när det redan legat och byggts på i fyra veckor, än att vänta ännu längre. Ut med det gamla och in med det nya! Eller nåt. Sedan, med risk för att det inte blir av, ska jag skriva om årets bästa födelsedagspresent. Och kanske något om mina små försök till produktfoto, eller vad man nu ska kalla det.

Idag fick jag respons på min feedback till Espresso House angående att Ringen C saknade öppettider, och att Västermalmsgallerian inte ens fanns listad, på sidan över kaffebarer i Stockholm. Det var ett bra svar, tyckte jag, från en riktig människa som kändes äkta och uppriktig och svarade från en personlig mailadress. Och när jag kollade på webbsidan att de efterlysta uppgifterna lagts till upptäckte jag också att det finns ytterligare en ny Espresso House. I innerstan. Det känns nästan som om Espresso House öppnar ett nytt ställe varje gång jag prickat av det sista. För att jäklas, liksom. Sickna rackare! Nästa utfärd går förmodligen till Fältöversten.

Jag avslutar med gårdagens bidrag till non-daily shoot. Det handlade om att plåta en gatuscen, vilket blev regnväder vid Skanstull. Jag kallar den ”Rainbow night”.

Rainbow night

Puh! Och jag som hade föresatt mig att skriva oftare…

Etikettmoln

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 363 andra följare